Ska jag hämta en hyxa?

Tisdag, Antikrundan… som så många gånger tidigare sitter vi och fikar en lunchfika i cafeét innan vi går vår inköpsrunda. Vi har kommit på att om vi inte är så hungriga, så handlar vi inte det där lilla extra….det som till och med ligger och blir bortglömt i skåp och lådor ibland.
Ett par kom och frågade om det var upptaget vid bordet där vi satt….vi hade slagit oss ner vid ett långbord: Inte än, fick de som svar på sin fråga. Men i samma ögonblick de slog sig ner sa maken och jag samtidigt: men nu är det….. förvirrade och förvånade tittade de på oss, tills de såg våra leenden, och insåg att vi skämtade med dem. Det var också ett sätt att öppna en konversation med främlingar.

Innan shoppingrundan hade vi avhandlat ganska mycket om livets vedermödor med dem. Kvinnan som liksom maken var invandrad norrlänning, beklagade sig att hon inte betraktades som skåning trots 25 års boende i Skåne. Men jag fick förklara för henne att: stockholmare blir man efter tre dagars boende i huvudstaden. Göteborgare krävs det lång tid att bli betraktad som, minst tre veckor….. men skåning, det föds man till. Maken hennes nickade och gav mig medhåll, han var från Österlen. Sa att de krävs minst tre generationer för en inflytting att bli räknad som skåning.
Vidare in på affären och plockade varorna ner i korgar och kassar. Det har varit flera veckor vi inte varit på tisdagarnas inköpsrunda. Det har varit helger och resan till Prag som gjort att vi inte handlat tisdagar. Därför har vi inte heller unnat oss den nya tisdagsmaten, den som har fått ersätta att vi inte kan åka HH-ferries och äta fläskesteg. På danskt vis. Nu har vi hittat den i grillen på vår affär.
Därför blev dagens middag den goda stek som har den där riktigt knapriga svålen som jag tycker är så fantastisk. Maken menar att det är viss risk med att äta den. Den kan vara rätt hård…. man får vara försiktig. Tandläkaren är inte gratis.
Väl till bords med en god potatisgratäng lite dansk rödkål och några skivor av steken, satt vi och småpratade om dagens runda. Plötsligt har jag en bit svål som jag försöker dela med kniv och gaffel…..svårt att få den att ge med sig….. ska jag hämta hyxa? undrar maken…. och så blir vi båda fulla av skratt. Denna gamla fråga, ska jag hämta en HYXA, i år 17 år gammal, i april…..

Sonhustrun hade bakat en ny variant på tårta till barnbarnets födelsedag. En kolatårta. Det var mellanbarnets födelsedag. Hon hade blivit mellanbarn bara en månad tidigare. Sonhustrun visste att vi var på intågande så hon hade laddat kaffebryggare och dukat kaffebordet. Skulle bara ge bebisen en slurk så att vi skulle kunna kalasa i lugn och ro. Så där satt hon i soffan och ammade när vi klev på. Tryck på kaffebryggaren!… ropade hon då vi kom in i hallen. Sen är det serverat härinne i rummet…. vi lydde och gick in och satte oss medan kaffet bryggdes. Mellanbarnet bjöd till bords, det var ju hon som var firarobjektet. Hon fick viss hjälp med kaffeserveringen men sedan agerade hon värdinna. Bebisen slurpade på i godan ro.
Maken blev bjuden tårtspaden med en blick där en viss vädjan om hjälp kunde ses. Okey, vi småpratade om ditt och datt. Socker rördes i kaffekopparna och sedan….tårtan såg läcker ut. Men, visst var den lite svårattackerad. Den verkade verkligen seg. Maken jobbade med tårtspaden. Vi trodde alla att han skojade med oss…..jamen ta i…menade vi.
Sen såg jag i hans blick, det var inget skämt från hans sida. Kakan var näst intill omöjlig att forcera. Födelsedagsbarnet började vara otålig. Men farfar, sa hon. Snabba på…. jamen, den låter sig icke delas…denna kaka, svarade han. Det blev dödstyst. Att klandra på sonhustruns kok- och bakkonst var inte det lättaste. Men födelsedagsbarnet var inte rådlöst…. Ska jag hämta hyxa, undrade hon. Vi brast ut i ett hjärtligt skratt…..denna hyxa har hon fått leva med senare i livet. Och varje gång något är svårt att dela eller öppna hos oss kommer alltid förslaget upp…..ska jag hämta hyxa