Man ska vara “hull om” mjölken….

Nu har du inte skrivit på länge, klagar väninnan. Man kan ju tro du har dött!! Så får du inte göra klagar hon….Ja men kontrar jag, jag har inget att berätta säger jag. Vadå inget att berätta? Undrar hon som klagar….. man har väl alltid något. Jaså, jaha…. får väl bli något ur vardagslunken då…. Det är en årstid som bara rusar iväg. Tiden tycks gå fortare och fortare. Idag undrade maken om jag vattnade blommorna igår onsdag.. Har blivit vår blomvattnardag.
Men oh, som jag skämdes. Nu får de små blomliven lida för att vi tappat tideräkningen igen. Vi försöker få ett mönster på vad vi gör vilka dagar. Sen dyker det upp något som gör att vi snurrar till det. Hur får man rätt på tiden igen? Jo hitintills har vi kollat datumstämplingen på mjölken, och sedan luktat om den var sur. Senaste tiden har den varit sur…. jaha, vad beror det på? Undertecknad har varit lat med havregrynsgröten.
Den gröt som jag en dag då jag var liten unge lovade min moder att ALDRIG äta när jag var gammal nog att bestämma själv. Jag hade dragit på mig någon magsjuka, och jag var gnällig och mådde illa. Min mor trodde inte på mitt gnäll. Misstänkte bara det var något försök till att skolka en dag från skolan. Hon tvang mig att äta gröten. Jag åt och grät, svårt att svälja. Men till slut var tallriken tom. Jag gick raka vägen ut på toa och kräktes upp gröten igen. Sen förflöt många år innan jag kunde äta havregröt. Har faktiskt bestämt själv rätt länge nu…och gröten har numera smugit sig in på min matsedel. Men sista tiden har det blivit fil och müsli istället, lite omväxling….
Därför småskrattade jag åt makens skämt häromdagen: vi har varit ”hull” om mjölken, sa han, då vi konstaterade att vi hade mycket mjölk och kort datum på den. Han insåg att vi inte druckit mycket mjölk till maten senaste tiden…. nej nej, vi har inte övergått till vatten. Det har man för att tvätta sig i…. Hull är hans uttal av ordet huld= varsam… det blev den eftermiddagens samtal. Att vara ”hull om” något.