Ernst….släng dej i väggen….

Förra veckan skickade jag iväg ett paket mössa och vantar, de vantar som varit på min beställnings-lista sedan länge. Då de anlände mottagaren fick jag en selfie med en nöjd tjej, ett brett leende och iklädd mössa och vantar. Fem minuter efter fick jag ett sms från hennes syster som berättade hur ”förtröden” hon var… det var inget att göra, kan inte låta någon vara så ledsen…. så fram med garn och stickor. I förmiddags blev det lite småprat med svägerskan, mormor till dessa flickor som skulle ha mössor och vantar. Hon menade på att jag skulle se till att de fick ett sådant snöre mellan vantarna, sådant man brukar ha på småbarnen. Som gick genom ärmarna upp över nacken. Lite underförstått fick jag veta att de var som de flesta andra barn och ungdomar. Slarvade bort sina persedlar lite nu och då. Men men, det är förhoppningsvis de som blir mest ledsna då de upptäcker att några plagg är på rymmen. Och då jag gjort dessa flickors set i olika färger kan de inte stjäla av varandra om något saknas efter en stund. Vi småpratade lite om släkt och vänner. Födde och dödde avhandlades, och sedan bestämde vi oss för att återgå till pensionärstillvaron.
Då det gått ett par minuter fick jag ett MMS med ett par trevliga jul-presentförpackningar för vinflaskor. Jag tittade länge, såg att det var något stickat. Kommentaren som följde sa: skulle värma mina ben men efter en runda i maskin blev de vinvärmare!
Jag har hört talas om vinkylare, men där uppe i det vintriga Norrland behöver de kanske vin-värmare. Vem vet. Jag tittade och skickade sedan en förfrågan om jag kunde få mönstret. Nej det blev för komplicerat…vi fick ringa upp igen!
Fick då historien om vin-värmarna. Svägerskan hade inhandlat dem som benvärmare. Dock tyckte hon de var en aning för vida och bylsiga. Men som det var en yllevara bestämde hon sig för….en runda i tvättmaskinen, sen var de nog lagom. Men för säkerhets skull tog hon de långa programmet på yllealternativet. Och då vi talat färdigt om barn och ungdomars slarv med vantar och mössor, gick hon för att tömma tvättmaskinen. Ut kom dessa snygga värmare. Visserligen passade de inte till hennes ben längre, om hon inte var skapt med jättesmala pjådda-ben. Det är hon inte! Istället hade hon uppfunnit supersnygga presentförpackningar om hon ska ge bort en flaska vin i jul. Eller varför inte servera glöggen ur dem. Nu du Ernst Kirchsteiger…släng dig i väggen…..så snygga julpyntsgrejor kan inte ens du hitta på…och dessa passar på ett par rundstavar modell grövre…..