Forsärlan trivdes i ösregnet

Lunchtid. Idag fredag inte det vanliga tradiga fil och müsli och havregröt. Nej idag tjusar vi till det med en smörgås med köttfärslimpa i tunna skivor med haricoverts och lite majonnäs. Serverat med kniv och gaffel för att undvika den där majonnäsklicken som brukar pryda nästippen efteråt när man är för ha-galen. Det är lustigt var en måltid övergår till ett mer ”riktigt” mål mat bara för att man snyggar till med ett salladsblad och serveras med bestick. Annars är det bara ett mellanmål… sedan är det bara att övertala kroppen att – du har fått vad du behöver!
Igår startade jag dagen med att putsa lite fönster. Oj då, precis när jag gick igång med mitt dagsverke gick maken in från trädgården för att inta lite lunch. Värst vad du har bråttom, sa jag aningslöst. Han skrattade åt min förvåning och kontrade med att om man som jag var så svårstartad om mornarna, fick jag finna mig i att jag mötte befolkningen med en annan tideräkning än min , då jag gick på jobb. Jaha, fick han det sagt. Men jag gjorde mitt förmiddagspass kortare och ganska snart var jag ikapp med att behöva ta lunchpaus. Andades lite försynt att jag skulle ta några fönster till på eftermiddagen. Maken satt med sin surfplatta och filtallrik. Plötsligt sa han att han hittat en sista minuten-tid!!! Whow! Ut och resa, tänkte jag…yeah!! Men vi sticker ju till London nästa vecka sa jag.
Ja ja, men en sista minuten tid hos bilprovningen. Ska vi, undrade han? Han hade tittat efter tider på nätet. Och då fått upp att det fanns återbuds-tider redan samma dag. Varför inte? Det är skönt att få det gjort. Så han förberedde sig för en tur in till stora staden och bilbesiktningen. Jag stod bredvid och log.
Jaså, ska du med, frågade han?
Han som inte kan göra nånting utan att jag följer med! Nu trodde han att jag ansåg fönsterputsning kom högre upp på listan över måsten än att få en liten tur med bilen…. Ha ha ha, ingen blir gladare än denna här om man får en anledning att gå från jobbet. Så jag packade undan fönsterputsar-grejorna och klädde mig för en stadsresa. Idag regnar det så det är inte läge att fortsätta. Kommer tid kommer råd. Kollar förrådet med vetebullar. Konsumerar minst två bullar varje vecka då vi går på bridgen där man ska ha eget fikabröd med. Bör fyllas på. Det jobbet passar bättre en regnig dag som den här, än fönsterputsning gör.
Men först lunch. Och när vi sitter vid köksbordet småpratande och tittar ut i trädgården. Robort, våran trädgårdsdräng har också gått på lunch så det kutar lite fågel på gräsmattan. Visserligen kommer det just en rejäl regnskur, men fåglarna verkar inte berörda av det. Tvärtom, det ser ut som om de trivs i regnet. Kolla! sa jag. Där går vår lilla ”tranela”, det norrländska namnet på sädesärla. Men så omogen han är! Vi brukar benämna dem ”omogna” då de inte fått sin riktiga färg på sin fjäderskrud. Precis då jag sagt det blev vi uppmärksamma på att det inte var omogenhet. Det var en släkting till tranela. Först artade vi den som gulärla, men med den stora tydliga svarta fläcken som haklapp blev den sorterad som forsärla! En sådan upplevelse! Att få sitta vid sitt köksbord och slötitta ut i trädgården och få se FORSÄRLA , det är inte många förunnat. Vi var tvungna att kolla i fågelböckerna. På appen Kviddevitt såg man inte den fläcken på bröstet som så tydligt  skiljer de olika arterna åt. Så det blev att ta till det gamla sättet att söka information, PAPPERS-GOOGLA. Så kära läsare. Även om ni går över till digitalt bibliotek, det finns viss litteratur som är alldeles för värdefull att överge.