Vedermödor

Det är ett gammaldags ord men nu och då dyker det upp i skallen på mej. Nu för några minuter sedan och jag stod och fixade till paraplyet så det kunde fällas upp utan att jag skulle behöva få en endaste regndroppe i håret. Hade gjort ett besök på lilla uthuset, det där nödvändighetshuset. Regnet smattrade på plåttaket då jag satt därinne. Och då jag hör detta smattrande nynnar jag per automatik på en strof från en musikpjäs dottern deltog i för många år sedan. ”regn och regn och regn och regn…” en ganska banal text som skulle symbolisera syndafloden. Men den var lätt att lära utantill…i alla fall den strofen…
Nu är det visserligen inga sådana mängder som kommer. Ingen riktig syndaflod. Och det som kommer var för någon månad sedan hett efterlängtat då våra grundvatten-nivåer var oroande låga. Men visst är det lättare att vara glad för en solskensdag än för en grå dag med ihållande regn. Även om vi vet att vi borde glädjas, så längtar vi till morgondagen då SMHI lovat lite bättre väder.
Sommaren börjar lida mot sitt slut och vi känner en viss stress….grejor kvar att göra är fler än dagarna som är kvar. Innebär att vi får komprimera vissa dagsverken. Och aftons-verken. Häruppe blir det ibland lite kollision mellan vad norrlänningar och sörlänningar anser som ett måste. Kräftpremiären och surströmmingspremiären ligger så nära varandra att det blir nästan svårt att nyktra till mellan dessa ”event*”, (det sista ordet var till min mångspråkiga brorsa), annars brukar vi nog prata om händelser…
Jag tycker mig känna att mina läsare undrar varför vi inte slår ihop dessa två ”skivor”. Men hur skulle det gå till? Kan ni äta två fulla måltider i ett svep? Eller dricka??? Va?? Och skulle vi på detta vis sudda ut en av möjligheterna att festa till? Nej nej…där går gränsen. Men det blir tight*. Och det är här jag kom till att tänka på det ordet igen: vilka vedermödor vi utsätts för.
Först paraplyet som kärvade och sedan…hur få ihop dessa skivor? Surströmmingen är avhängig av en av deltagarnas lediga dagar från jobbet och kräftskivan är avhängig en annan deltagares möjlighet att resa hit. Och de får inte kollidera. Den ena gillar inte surströmmingsdoften…. Lägg märke till att jag sa inte surströmmingsstanken! Så pass ingrodd är jag numera häruppe.
Snacka om vedermödor. Sedan bör vi ta och smälla ihop en deg till, en dag, i bagarstugan. Efter senaste påbudet att frysboxarna var proppfulla, visar det sig att någon, vet ej vem, har varit och gjort en ”rantafej” i boxarna. Så nu ryms det mer än väl ett bak till. Vi har haft beställning på mer bröd till vinterförrådet, men då vi inte såg någon möjlig förvaring, sa vi att det inte lät sig göras. Det är en tyst men tydlig signal att vårt bröd uppskattas av att det städats upp och rantafejats.
Vårt eminenta tält med myggnät ska plockas ned och detta kan man bara göra en torrvädersdag. Och definitivt inte före surströmmingsskivan. Detta event* håller man inte inomhus utom som absolut sista utvägen då alla alternativ är uttömda. Men vi har tältet och ladan som första och andra alternativ. Någon vitsig herre har en gång sagt att utedasset även det är ett ypperligt alternativ för denna tillställning, menar att doften är samma….den herrn får inte deltaga i vår trevliga samvaro… och blir det sådana temperaturer att man kan vara utomhus med kräftorna vill vi ha tältet kvar uppe. Men äta kräftor med vantar är svårt så de kan man eventuellt flytta inomhus, det kalaset.
Nu är det beställt tid både hos frissan och fotvården, så nu börjar vi ”runda av” sommaren. Börjar ha ett schema på kommande dagar. Inte köpa hem mer mat än vad som kan tänkas förbrukas. Ställa till med de sista träffarna med dem som vi oftast bara träffar en gång per år… Maken ska borra ett hål i timmerstocken för fiberkabeln. Hoppas han gör det så gott som osynligt. Men anslutningen bör förberedas innan vi far hem i höst. Den vackert restaurerade dörren skulle ha en strykning målarfärg till men det kan vänta till nästa sommar tycker jag. Den är så vacker som den är. Och framför allt, det är den gamla fina dörren. Inget nyinköp med tunna fanérskivor ytterst. Som inte motstår väder och vind häruppe mer än fem vintrar. Nej den gamla gedigna dörren är kvar, hurra!!! Även om den enligt maken är gles och otät. Bara naturlig ventilation kontrar jag, då han beklagar sig.
En sak som varit trevlig med regnandet är, att vi som båtägare fått ett nytt arbetsmoment i sommar. Vi har fått gå och ösa båten då och då. Så många liter vatten som samlas av en liten skur! Trodde jag inte var sant. Det har varit ett stående inslag av aktiviteter häruppe, att man gått och öst båten då det varit någon/några regnvädersdagar. Och i år har jag snott åt mig uppgiften en gång. Som stolt båtägare bör jag ju sköta mina sysslor med att förvalta egendomen man har.
Nu får jag gå och checka av dagsplaneringen, se om något av de schemalagda sakerna kan betas av