I en roddbåt till Kina….

Förr länge länge sedan gjorde vi, maken och jag, då var vi bara fästefolk, en båttur längs Tängvattnet. En tur som enbart hade en uppgift, att åka till handlar´n som hade handelsbod cirka 10 kilometer från makens barndomshem. Vi ägde inte bil på den tiden så det var att ta svärfars gamla båt. En s.k. inombordare. Den hade motorn centralt placerad mitt i båten och hade därför en propelleraxel som gick som en kardantunnel i båtens köl. Den lät som jag kan tänka att fiskebåtarna i en västkustskt skärgård lät förr i tiden, putt putt putt…..
Mången gång har jag frågat frågor om denna färd som inte fallit ur minnet, dock är det många detaljer om hur bygden ser ut från sjösidan som jag undrat över. Därför har vi talat om att göra om resan. Ni vet det där som man brukar säga att det ska vi göra någon gång… och åren rinner iväg. Resan blir mer och mer något som man talar mindre och mindre om. Men den har blivit mer omtalad nu i sommar igen då vi blivit båtägare. Nu ska vi göra det som aldrig blev gjort! Ja!!
Vi införskaffade en egen båt, och fick genast höra från folk runtom oss som sa: ni kunde pratat med mig jag hade kunnat låna ut min båt…eller varför kom ni inte och talade med mig, jag vet en som kanske skall sälja sin båt… jag blir så förvånad, ingen som har andats en bokstav om att det finns varken till utlåning eller till försäljning. Så det blev en egen alldeles sprillans ny båt med en hyfsad motor. Den som vi brukat nyttja, en svågers båt, var ofta på fel sida sjön då vi behövde den. Vi är många som nyttjat den.
Igår morse tog vi upp fiskenäten i hällande ösregn. Vi kunde inte bli blötare om vi fallit i vattnet. Men vi torkade igen. Idag lyste solen då vi varit till affären och handlat. En spegelblank sjö lockade. Jag föreslog en tur ut till en holme och koka kaffe där. Men maken menade vi kunde ta en termos med kaffe och fika i båten.
Sagt och gjort. Ett litet vitt plast-bord fick maken med (var han nu fick idén ifrån att han skulle möblera båten), bordet fick precis plats mellan toften och vår fika dukades upp på detta. Sakta puttrade vi fram längs sjön, med motorn nästan på tomgång. Kaffe och kardemummabullar avnjöts medan vi skådade varenda liten sten som vi gled förbi. Och jaha där har man byggt en stuga som inte syns från vägen. Många var de sportstugor som jag, ja vi, inte haft en aning om. Många foto togs med varierande framgång. Bland annat fotograferade jag den lilla lilla holmen som jag i många år sagt att jag önskat jag vore ägare av. En liten ö med ett träd, en björk på. Tänk att äga en egen ö!
Jag har så svårt att se displayen i dagsljus utomhus. Så det blev mycket att radera då vi kom inomhus igen.
Vi var överens om att turen kunde liknas vid en av de båtturer som erbjuds turister runt om i landet till hiskeliga priser.
Denna tur var precis lika njutbar som mången av dessa. Och det ingick fika. Och underhållning ingick också då vi nynnade: Res med mej Stina, i en roddbåt till Kina. Det går så lagom fort.
Utanför Johan Måns´fick vi ”soppatorsk” men vi hade med en dunk i båten. Så det ordnade sig. När vi satt vid matbordet och åt fisk och ”pären”, satt vi och sammanfattade vår lilla utfärd. Det var en kul tur sa maken, och jag höll med detta var kultur höll jag med.