Sommar, målarväder och flygväder, med de laxrosa….

Så har sommaren kommit till oss också i dessa nordliga trakter. Vi har haft väntande projekt medan den lilla röda mätskalan på termometern sakta strävat upp mot +10° strecket. Och jodå till slut blev vi av med snön och man kan gå utomhus utan öronlappar.
Vi ha haft två viktiga projekt denna sommar. Först ska vi fira sista ladyn i järngänget. Detta gäng som består av fyra svägerskor som firat de andra tre då någon av oss ”nollat”. Sisten ut i år var lillasyster i makens syskonskara.
Och som en avslutning på firandet har vi jobbat länge på projektet. Vad göra? Vem göra? Hur göra? När första idén framkastats och godkänts av de tre som var hjärntrust detta år, återstod att undersöka om vi inte utsatte firar-objektet för ogenomförliga saker. Vi beslöt oss för – hon ska flyga! Med helikopter in över sin gröna dal, den dal där hon tillsammans med tio syskon växt upp och som varit den naturliga semesterorten och sommarvistelsen i alla år. Den ort som aldrig slutat vara ”hemma”.
Först i denna planering var, undersök om det är möjligt att hon törs kliva ombord i en dylik tingest som en helikopter….. denna uppgift föll på Martas axlar. Hur gör jag det frågade hon både oss och sig själv? Ingen hjälp med idéer hur det skulle gå till från de andra två, vi bara jublade över att vi sluppit den svåraste av frågorna. Lite som i ett vakuum levde vi medan vi inväntade ett svar från Marta. Dagar passerade och inget från Norrland tyckte jag. Men det var nog inte så länge. Till slut ringde Marta och berättade att, jodå, hon tar gärna en helikopter-tur!! Ja! Yes! – men hur gjorde du? Vad sa du, undrade jag? Frågade du så att hon anar? Givetvis inte svarade Marta. Jag frågade om hon kunde tänka sig att hänga med en sväng då jag bjussar dottern på en tur med helikoptern som 50-årspresent….dottern fyllde i maj….
Och jodå det kunde Siv tänka sig, till och med se fram emot.. hurra! Nu var det bekymret löst. Och så smart Marta hade löst det. Jag hade aldrig kunnat finna ett bra sätt att klura ut hur man skulle få veta om hon tordes. Återstoden att sy ihop en dag med övrigt firande var en barnlek.
Vi tog de idéer som varit uppskattade tidigare firningar och repriserade dem. Som jag brukar säga, kan TV sända en massa sommarrepriser kan väl vi, eller…? Så mat och lite småtävlingar letades fram ur minnet, en tipspromenad, pilkastning, kungen och eldning på tid var schemalagda ganska tidigt i planeringen. Men sen var det att invänta att alla fyra skulle vara tillgängliga – samtidigt! Och detta under en dag som vädrets makter log och herrar helikopterförare var i tjänst. Många faktorer att ta hänsyn till.
Under planeringsstadiet var vi lite oroliga för Sivs reaktion, och framförallt Sivs mages reaktion…. Hon är inte känd för att ha förstoppning…. Men vi bör nog ligga lite före i våra tankar…. Ett par extra trosor att skicka med vore inte fel… och våtservetter och toapapper… helt plötsligt dök den gamla visan upp i våra huvuden om hur mormora till alla makens syskon, hur hon sjungit för Siv om att hon skulle ge henne en sidensjal att hänga för ”pissehålet” sitt….
I alla år har jag i mitt huvud omsatt denna sidensjal till ett par av de laxrosa benkläder kvinnor hade några generationer före min tid. Min mormor bar sådana. Under 70-talet förekom det ibland att man fick in sådana laxrosa till loppmarknader då man fick in hela dödsbon, osorterade. Ja det hade varit kul med ett par sådana!! Wow, om man visste någon som hade ett par???? Efterlysning gick ut i näst intill hela Sverige. Herodes uppmaning om att hela världen skulle låta skattskriva sig kan ses som en snigelpromenad mot vad efterlysningar om ett par laxrosa till Siv gick. Släkt och vänner, bekanta, vänners bekanta och bekantas bekanta funderade och grävde i sina gömmor och ”glömmor” efter ett par laxrosa till Siv. Ja jag tror att det var nästan bara Siv som inte letade….. Skulle vi hitta ett par?? Jodå!!! Det kom ett MMS från Kristianstad, min brors hustru har djupa gömmor och nere i en av dessa grävde hon fram ett par laxrosa, i ylle, alltså vinter-kvaliteten. Vilka fina, vilken raritet! Och jag lovade att de skulle nå den mottagare som verkligen uppskattade både brallan och nostalgin.
Nu var den mesta logistiken ordnad. Nu gällde det bara hur skulle enleveringen gå till? Här kunde ju olika faktorer spela in….vilken dag blev det? Hur kunde en smart lögn presenteras henne?? Ja, det problemet löste Siv själv till oss. Vi satt och kollade Ernst på TV en kväll i början av hennes vistelse här i Rönäs. Då hon berättade att hon varit på kyrkogården och tittat till gravarna. En viktig detalj för folket häruppe, skötsel och tillsyn av gravarna. Hon sa då att morfars sten, alltså maken till henne med sången om en sidensjal, hans sten hade blivit renoverad och bredvid stenen hade någon satt ett ”pär-gräv”, ett redskap som används häruppe att både sätta och ta upp potatis med. Och denna potatis som varit den enda möjliga grödan häruppe blev på detta sätt symboliserat av någon….men vem….ingen vet… Nu satt Siv där och serverade oss nyckeln till hur vi kunde lura henne med för en helikopterfärd från Morkan, där helikopter-stationen är belägen.
Givetvis kom släktforskningens insamlande av fakta och foton med i planen. Nu skyllde vi på att vi blivit beordrade av dottern vår, som är känd släktforskare, att åka och fotografera denna grav med pär-grävet!! Och snabbt innan någon fått en eventuell idé om att det skulle ifrågasättas och plockas bort…. Så det fick bli den lösningen på problemet. I våra ögon den mest optimala, ha ha ha….
Dagen blev bestämd, och vädret strålade. Jag hade erkänt min helikopterfobi och sagt att jag sänder med maken min. Dels har han aldrig nekat en flygtur och han ser lite längre än till sina tånaglar. Han kanske ser marken under sig. Samtidigt som jag tror att han lättare kunde dupera sin syster till att åka med honom till kyrkogården!! Birgitta som samma dag kom upp till Rönäs efter att varit hemma i sitt hem i Storuman-trakten i en vecka, hur skulle vi lura Siv att även Birgitta skulle med? Men det verkar som det slipats på godtagbara lögner i månader. Tjusigt gjort Marta och Birgitta!! Birgitta skulle argt konstatera att maken hennes hade ätit tomt i deras stug-kylskåp. Inte en gnutta pålägg fanns i det hushållet. Och tiden då man åt strösocker på smörgåsarna är förbi… så hon blev tvungen att bege sig till affären trots att hon varit inom och handlat några saker till mig som behövdes, för någon timme sedan! Jäkla karlar! Tänker inte på nånting mer än fotboll och kvinns…
Nåväl, Marta som kom från andra dalgången var lite nervös. Skulle vi lyckas få med lillasyster på ett snyggt sätt, utan våld? Men till slut ringde Marta mig för att höra hur det gick. Jag var utsedd att vara den som stod på marken på tunet i Rönäs och vinka då de kom med coptern, som min bridgepartner kallade den. Han var även han insatt i planeringen… om jag kanske var tvungen att hoppa över vår dagliga turnering var han tillsagd. Marta frågade om de hade åkt…jadå fick hon veta. Jag hörde pausen som uppstod, hon räknade…när kunde hon vänta dem där på Morkan? Jag sa att de är där inom en halvtimme.

-Vadå halvtimme sa Marta? De ska väl ner om Tärna och graven först?

-Strunta i graven sa jag de kommer direkt!
-Men vad säger dottern din då, undrade hon?

-Vadå? Undrade jag?

-Ja, hon skulle ju ha ett kort från graven, kontrade Marta!

-Ha ha ha, hon har ingen aning om någon grav med pär-gräv på, sa jag. Det var den lögn vi fick fabricera när vi inte visste hur vi skulle ha ett bra sätt att locka henne att fara med. Gamla damer är inte så lättlurade.

Det slutade med att vi fick upp sista nollebarnet, Siv, i koptern, flög en runda in över barndomsnejden, underbart flygväder, och några som stod och vinkade på tunet. Planeringen hade fått sitt slut och nu är alla avfirade.
Kvällen slutade med att Siv drog på sig de laxrosa utanpå sina leggings så det såg ut som hon gick bar-rumpa, gick omkring och ”stilade”i dem resten av kvällen. Såg ut som långstrumpor, bar-rumpa och en tröja. Ingen hårig buske framtill, var gamla tanten rakad där….??? Nu fick vi en hint om varför den färgen valdes till damernas benkläder förr…eller… projekt numret två har inletts idag.

Måla stugudörren. Den är nedmonterad, ligger i ladan för skrapning av de gamla färgresterna. Blåsten den varma sköna sommarblåsten når in alla hörn här i stugan. Jag får gå och stänga farstudörren så jag inte blåser av stolen då jag sitter här och ”skrönar” på….