Ja det regnar, som om det vore något att notera? Fast vi har ju läst i tidningarna om de låga grundvattnet som man uppmätt den senare tiden. Kanske man enbart ska glädjas över varendaste en liten vattendroppe. Sommartider med grå himmel. Vad gör man? Jo man kollar TV-programmet. TV1 sänder ”Sjunde inseglet” där Max von Sydow spelar schack med döden. Visst är det den där Nils Poppe spelar en narr tillsammans med Bibbi Andersson…?, har det regnat tidigare somrar tror ni? Jag kan nog handlingen tillräckligt väl, ser nog inte om filmen. Men på radio har vi ju ”Sommar, sommar, sommar” och idag är det Ulf Ekman på det programmet. Han mannen som startade ”Livets ord” är numera katolik. Ja onekligen en spännande dag framför mig.
Men det finns mycket man kan dels se en repris av för nöjes skull, dels titta och lyssna på igen för att få en ny vinkling på händelseförloppet, innehållet och meningen med det hela. Har den senaste veckan haft mina språklektioner fattiga på innehåll. Har fått kommentera dessa program som jag lyssnat på, för den delen GÄRNA lyssnat på. Sommarprogrammet i P1 har varit mitt favoritprogram i många år. De har varierat sitt innehåll, några har blivit väldigt politiskt nedtyngda, jobbiga för mina öron. Har avslutat lyssnandets vissa somrar efter bara någon vecka. Men alltid startat upp med att lyssna varje sommar trots föregående sommars, i mina öron, ointressanta sommarvärdar.
Iår har jag med glädje lyssnat igen och det har varit till min stora glädje med något litet undantag. Därför har mina engelska essäer bestått i recensioner av vårt trevliga sommarprogram. Onekligen är det svenskt, lika svenskt som nubben och midsommarstången. Kan inte hjälpa det…men har erkänt att stoltheten över det svenska både gläder och tynger mig.
Erkänner för min engelsklärare att jag är medveten om att denna patriotism gör mig lika skyldig som många krigare runtom i världen….som strider för sitt land, sin religion med den andemeningen att det är detta som vi är stolta över och vi vill givetvis involvera alla människor i…. Att sunt förnuft får vara med och inse att ….. ja många tankar som snurrar när man ska skriva en liten berättelse och inte har något att säga. Då blir det en massa virr-varr…. Men min lärare läser snällt mina skriverier, rättar till det grammatiska. Ibland kommer det små vinkar om att han även reagerar för vad jag blabbar på om. Så igår kväll lät han mig veta att han skulle skicka någon länk för att jag skulle få mer engelska att ta till mig…. Oh, bara den inte är för svår, klagade jag… Nej nej det var mest musik sa han….. Ok då, sa jag. Musik gillar jag, och tackade på förhand. Loggade ut från bridgen och kollade mailen och de länkar han lovat skicka.
Första länken var en film, en film från en begravning, Sir Winston Leonard Spencer-Churchills begravning. Och där satt jag…något förvånad…men imponerad. Hur min engelsklärare på ett så elegant sätt sade att varje liten människa hade någon form av relation de har sin stolthet över…även om han med sin film visade ett helt folk förenat i en stolthet och patriotism som är så naturlig i sådana sammanhang då en stor personlighet lämnar oss. Sedan fick jag en snutt från ”The last Proms” där man hyllade sin drottning på hennes 90-årsdag. Och britter är britter…. Det ser man tydligt då man tittar på ”The Proms” .
Så till morgonkaffet och dagens tidning har jag visslat på Elgars, ”Rule Britannia” så maken har bett mig ”få igen klykan”…. Får väl flytta tillbaka till gamla Svedala och vissla på något svenskt istället.
Jag är inte göralös, tro inte det… nu kom just maken och visade upp de strumpor jag stoppat hålen på efter att han hade stoppat hålen dessförinnan. Jag förkastade idén om att de skulle genomgå ytterligare en reparation, går troligtvis inte. Det finns gränser för hur mycket man kan reparera. Jag gjorde en snabb bedömning om man kunde ta tillvara skaften och sticka ny fot i dem, men nej de är så tovade av dels användning och dels hårdhänt tvätt, så nej… det finns en sopspann. Och sedan känner jag att jag bör nog sticka emellan med ett par till maken, annars har jag ägnat mig åt strumpor till blekingarna….har väl sex-sju par färdiga just nu…. Han ska få sig ett par, jag lovar. Nej nu måste jag sticka…
Margareta
Här har det regnat, må du tro! Trodde att taket på min balkong, som består av plast, skulle gå sönder! Man skulle kunna tro att det var någon som puttade på regnet uppifrån! Nu skiner solen igen. Aprilväder, skulle man kunna ta det för.
Var i Helsingör tidigare i dag. Då regnade det lite grann, men tillräckligt för att ”tvingas” ta en fika under en parasoll. Som tur var blåste det inte, och inte var det kallt heller!