Återanvändning av engångs……….

Snöstorm igen, värre än sistlidna dygnets. Idag kan man inte se ut genom fönstren. De är igentäppta. Och om man kunde spana ut ser man bara ett vitt töcken, snötjocka på tvären. Vi, maken och jag småpratar, och inser att idag är det sällskapet vi har, det gamla vanliga. Varandra. Ja ja, man tager vad man haver, sa Cajsa Varg…. fast det sa hon om något annat än sällskapet. Slår en signal till lillasyster som inte är pratbar. Hon sitter på ett fik och har förmodligen annat sällskap. Är hon nöjd med. Slipper storasyster i öronen. Vi har den senaste veckan provat med en pratstund ett flertal tillfällen, men vi har varit upptagna vid varje försök till kontakt. Gör ingenting, eventuella samtalsämnen kan på detta viset byggas upp till att bli en riktigt intressant stund. Inte bara: Hej, hur är det…Jodå….. ok, då kan vi lägga på, vet att du lever….
Vår lilla stuga blir åter världen som vi lever i, maken och jag.
– Ska jag ploga en ny väg till dasset, frågar han?
– Nä, jag gör som förra vändan, snor dina stövlar och pulsar, replikerar jag.
Det är visserligen lite tungt med ett par rejäla 44:or, tunga som bly. Modell finska vinterkriget. Jag har svårt att gå naturligt. De når nästan över knäskålarna, med påföljd att man får gå med benen straka. Men jag får ingen snö in i dem som jag får om jag tar mina egna moderna chica vinter-kängor. Så frågan är, chic eller torr? Visserligen är jag inte vesslesnabb i finska vinterkriget-modellen men vadå, ingen brådska. Jag har samma timlön dygnet runt. Om jag är vaken eller sover…jobbar, eller slappar. Samma usla timlön. Så pulsa på Inga-Lill…..
Tillbaka i stugan sitter vi och tittar runt väggarna, upp i taket. Skådar vårt livsverk. Maken undrar om jag tycker vi ska ta ner tvättlinan vi har i taket? Vadå frågar jag? Ska vi göra stora omvälvningar nu i vår vardag bara för att han är göralös? Är du tokig, kontrar jag. Den fina plastade vita tvättlinan som satt apterat mellan bjälkarna i taket inne i stugan då vi förvärvade den. Praktiskt taget det enda användbara som fanns i stugan, tvättlinan. Och, ja det följde med tretton fina gammaldags klädnypor också, klädklipen som de heter häruppe i dessa trakter. Skulle vi gömma dem i en vrå? Varför det? – Nja, tyckte maken. Lite irriterande att bli påmind om sitt ”ekonomiska” sinnelag i tid och otid. Jag sneglade upp på linan, och jaså…. där hängde några småkläder från senaste maskinen tvätt. De som inte torkat i ladan, där vi vintertid hänger vår tvätt för torkning.
Skrattande konstaterade jag att det var väl inget genant med den tvätten nu när vi var ensamma i stugan. Risken för gäster i detta väder är obefintlig, svarade jag. Men sen spann vi vidare på vad det var som hängde på linan där i taket. Jo underkläder från våra ”uttjänta-påsar”. Både här i stugan och i husvagnen har vi var sin samling med de underkläder – läs trosor och kallingar – som tjänat ut. De som resåren blivit tråkiga i, de som tappat all färg och till och med börjat vara trasiga i sömmarna. Då vi sorterat ut dem ur våra respektive garderober har de blivit nedstoppade i en gammal ICA-kass för att få en sista användningsomgång under husvagns – eller stugvistelse. Sedan har man då de använts tyckt – jamen – en gång till kan man väl använda dem…… och ner i tvättkorgen för en sista vända. Vissa av våra plagg har många vändor på nacken, om nu plagg har nackar….
Fenomenet är det samma som när vi står och diskar de där fina engångsbesticken som vi köpte för något år sedan. Våra gäster småler åt dessa bestick som jag inhandlat efter att vi kommit på att vi hade kastat våra riktiga bra bestick i soporna efter en grillfest här, en fin sommarkväll. Då några dygn passerat efter den festen, insåg vi att det var tunt med bestick i lådan. Och blev på det klara med vad som hänt.
Som vanligt hade det blivit gemensam sak att duka av bordet för att få fram kaffet. De papperstallrikar vi använt, kladdiga och sladdriga samlades ihop i små högar, besticken lades ovanpå och sedan vek någon snyggt tallrikarna om besticken för att inte bli kladdig själv. Någon annan höll fram sop-påsen och vips….det var de besticken…. vi brukar säga – inget kalas utan kras, men detta var något annat.

Nya bestick har införskaffats, men för säkerhets skull har jag även inhandlat en uppsättning engångsbestick som nu diskats för säkert sjunde gången… och de trevliga engångsglasens jag vägrade skulle förpassas till soporna efter en fest för många år sedan, tjänar oss fortfarande troget.
Nu spånar vi på dagens meny, vi är lyxigt lottade… mjölken var sur igår så någon gröt blir det inte. Ska grädda några våfflor till lunch. Vispgrädde har vi, och sylt, squeeze-flaska med hallonsylt och lite ”snattersylt” till maken. Den landade Jacoben tar vi idag då vi gjorde fläskpannkaka på surmjölken igår. Grannen har ketchup….. men ahhhhh nej, där går gränsen. Inget fusk med att låna hos grannen….och så långt orkar jag inte pulsa.
En sådan tur att jag suttit här och tjafsat, utan att veta att vi suttit i klistret. Nu pep det i köket. Mikrovågsugnen sa till att den har fått ström igen. Går runt och känner på elementen, iskalla. Så vi har tydligen varit strömlösa en stund. Men inte så länge att vi märkt det. Och våffeljärnet som behöver ström har vi inte fått fram än.
Och göralös? Inte jag inte, skriver jag inte så stickar jag, eller spelar bridge.