Aprilväder

Det finns ingen annan månad som har ett så tydligt budskap om väderleken än april. Och här uppe i fjällvärlden är det extra tydligt talesätt. Stod vid diskbaljan och hade lite pyssel efter gårdagens räkfrossa. Denna frossa som är ett måste minst en gång per vistelse här i stugan. Ganska lustigt vad vi lär ungarna…. denna påskvistelse var det en av de som ”kom underifrån” som såg till att denna kvällsvickningen kom till stånd. Annars har genom åren förslaget kommit från min generation. Men nu blev det ungdomarna som såg till att vi inte lät tillfället, frossan, falla i glömska. När det uppdagades att vi nästan var på väg att packa ihop och fara söderöver blev det lite panikartad ihopskramlat till räkfrossa. Så nu blev det avfestat. Alltid lika trevligt och även gott.

Nu står jag med resterna av kalaset, disken… och en blick ut genom fönstret,….snöstorm… det har under natten kommit cirka 15 cm nysnö. Och vinden ylar. Jag diskar kopparna och faten. Innan jag tar de stora skålarna vänder jag mig för att ta diskhandduken, måste ta bort några pryttlar så skålarna får plats. Mitt lilla kök har begränsade utrymmen. Vänder tillbaka, hjälp!! Nu strålar solen med ett skarpt sken, på den vita nyfallna snön utanför fönstret. Skär som knivar i mina ögon.
Ut i rummet för att hämta vattenglaset som står kvarlämnat på matbordet, på med solglasögonen som alltid ligger beredda på bordskanten. Tillbaka de tre stegen in i köket. Allting svart… vad nu då? Aha, solglasögonen… av med dem…. och väl inne i köket insåg jag att den sekundsnabba solen var åter dold bakom molnen. Och hela tiden detta ”ulande vin” i skorstenen.
Disken färdig och jag tar fram ipaden för att skriva några rader….. nej nu måste jag dra ner rullgardinen lite. Sådär halvvägs, såpass att solgasset inte sticker i ögonvrån och gör att displayen blir som en spegel.
Sneglar på grannens stuga där nattens snötäcke så sakteliga är på väg att glida ner över takkanten. Häruppe i dessa trakter hade ett tak med takpannor varit, för all del tjusigt, men oh så opraktiskt. Här har man plåttak där snön i mesta möjliga mån glider ner från taken själv.
Undrar om hunden har en aning om faran som svävar över huvudet på honom? Snart låter det DOFF, och en försvarlig snödriva landar på marken precis där han sitter. Jag får väl sitta kvar och se om jag behöver rädda ”Blixt” om han mot förmodan skulle komma i en lavin.
Maken sitter och kollar Appen med väderutsikterna för närmsta dygnet. Ska han ta ”hästen” (scotern) och göra lite gångstigar? Som läget är just nu är vi ganska insnöade.
Torsdag idag. Nu kom plogbilen och då växte plogvallarna. För mindre än en vecka sedan for samma bil  genom byn och ”snödikade”. Snödikning gör man för att smältvattnet från vinterns plogvallar inte ska rinna ut på vägen, utan rinna ner i de eventuella diken som förhoppningsvis ska tina fram. Men med den nederbörd som vi bjuds på nu och kommande dygn gör att den dikningen är överspelad. Nu fick plogbilsföraren se sitt arbete ogjort. Det är bara att börja om från början….
Nu ska jag ta en liten ”check up” i skafferi och kyl och se om vi behöver någon mer shoppingrunda till affären. Mjölken är visserligen någon dag över bäst före-datum. Men jag klarar mig med vin och vatten. Helst vin men men….. och sen har vi lite kycklingrester från en tidigare middag. Skrattande konstaterade vi att, om vi skulle laga flygande Jacob av de resterna hade vi behövt ketchup…..eller chilisås… de livsmedel vi förklarat att vi definitivt kan leva utan…. eftersom vi har 8 flaskor ketchup i Gantofta och ingen här i stugan…. så det ska inte inhandlas ytterligare flaskor av detta livsmedel…… Får bli en landad Jacob med currysås istället. Vi löser det på något vis. Ett gammalt talesätt är ju att nöden är uppfinningarnas moder.
Herregud, nu storm-skäller ”Blixt” på plogbilen som passerar. Ja ja, hundar vet ju inte att ljud kan utlösa en lavin….. eller ett hotande takras ….. han vet inte ännu alla fall…..