De spelade bättre fotboll på Gunnar Nordahls tid……..

Anlänt till stugan. Fått upptrampat/skottat en väg till ladan och dasset. Fått en spann vatten från sjön och en dunk vatten från kallkällan som det blir så gott kaffe av. Sen blir det att njuta inomhus. Njuta av att vi har en mysig stuga att vistas i. Njutandet beror på att vädret blivit riktigt fjällväder. Det snöar rejält horisontellt. Och sikten är ordentligt begränsad. Det formligen vräker ner snö. Men vi har korv, potatis och kaffebönor. Vi lider ingen nöd. Maken skor sig och byltar på sig för att ta sig upp till vägen för att hämta post och tidning. Samtidigt har han tänkt kika efter om det är någon påse tunnbröd i frysboxen hos svågern. Det tunnbröd som vi bakade i somras och som vi brukar lagra i frysboxen i ”västre boá”.
Då han dyker upp igen, fortsätter vi vår konversation som vi hade påbörjat under bilfärden upp hit. Det är sporadisk, haltande. Men den är en bra träning för närminnet. Det kan gå två-tre timmar mellan de olika meningarna på samma ämne. Mellan varven och meningarna fördjupar vi oss de olika problem som dyker upp. Jag sitter och stickar baklänges….river upp de tre sista varven då jag gjorde ett fel i mönstret. Vissa svåra partier blir garnet väldigt nött då jag tvingas riva upp både en och två gånger innan jag får rätt på det. Nynnar samtidigt på den gamla slagdängan om bättre fotboll på ”Gunnar Nordahls tid”…… maken är ganska trött på den versen, jag kan bara den frasen om att de spelade bättre fotboll då.
Men samtidigt avslutade den visan käbblet vi hade om det där namnet på orten som vi passerade…… ortsnamnet ”Åhedån” fick mig att reagera. Skrattande frågade jag – vad var det som dånade??? Maken som fixar norrländska menade att orten heter Å-hed-ån. Medan jag menar att då vi är här uppe i Norrland måste orten heta Å-he-dån, alltså ”och det dånade”. Då jag turistat denna landsända så mycket vet jag att min förklaring måste vara den rätta… och var det en fors som dånade eller hade det sprängts för väg?? Eller vad var det som dånade?? Maken insisterade på sin tolkning av ortsnamnet…. vi käbblade om detta några mil. Sedan kom vi till Hörnefors, här Gunnar Nordahl är barnfödd. Häruppe i norr är man barnfödd. Jag har aldrig fått svar på min fråga om det finns någon som är vuxenfödd. Men här startar jag alltid sången om att ”de spelade mycket bättre fotboll på Gunnar Nordahls tid”….. maken suckar. Han vet att nu dröjer det någon dag till att jag slutar nynna denna tråkiga visa.
Börjar närma sig middagslagande så nu skor sig maken igen. Den där korven som var vår middagsmat, det fanns ingen senap till den, i stugan. Så iväg till grannen för att få låna lite senap. Det är lite brister här och där i förråden, vissa saker som inte kan förvaras i stugan under vintern, blir ofta bortglömda i nyanskaffning. Så nu står det senap på handle-lappen.
Det visade sig vara en lönande tur till grannen för senapslån. Han kom tillbaka med en påse älgfilé som hade blivit packad till oss. Det var faktiskt perfekt, jag har precis suttit och läst på hur man tillagar sparris á la sous vide. En tillagningsmetod som vi håller på att lära oss. Sparrisen skulle serveras med en skiva oxfilé, men jag tror det går lika bra med älgfilé. Vi har ingen selleri så vi kan inte följa Werner och Werners råd om att det går lika bra med selleri… Älgfilé får duga.
Nä nu väntar Vicky att vi ska spela vår dagliga bridge-turnering. Så tillbaka från Gunnar Nordahl och käbbel om ortsnamn…..