Fredag, duggregn, sista fredagen i november. Alltså sista vardagen före första advent. Och tidningen full av erbjudanden…dessa ”black friday” – svarta fredags-erbjudanden. I dagens tidning irriterar sig någon på att de ska namnge gamla ångfärjestationen till ”Sea U”. Ett namn som ligger i tiden menar folk…. jag tror det är väl inte så mycket att det ligger i tiden jag heller utan en forcerad önskan att bli sedd som en integrerad stat i Europas och världens stater….
Ja ja, vi kan inte bromsa utvecklingen. Att bli en isolerad enklav i staten ”Världen” kommer vi aldrig att bli. Visst är det trevligt att folk har kvar sin särprägel. Men det får inte bli på bekostnad av resten av civilisationen. Men detta med den svarta fredagen – vad är det??? En yankee berättade för mig ifjol att dagen efter Thanksgiving, som är en stor helgdag i USA och Canada, då har affärerna extraöppet med enorma ”bargains” fynd. Det slås säljrekord på löpande band ”over there” på denna svarta fredag. Och givetvis har våra smarta svenska affärsmän nappat på idén, att ha en extra dag, så här i lönetider och före julhandeln sätter igång på riktigt. Annars kommer kanske folk på att de ska dämpa det där med julklapps-inköp…. locka locka locka.
Så vad har vi att välja på? Blunda och aldrig öppna en blaska? Eller följa strömmen? Och adaptera fler och fler ord ur andra språk, precis som vi gjort genom tider som gått? Ni som är riktigt gamla, minns ni ordet swingpjatten? Var kom ordet swing ifrån, och du tjejen….. vet du att du tituleras på ett romskt sätt?
Den här inledningen satt jag och ”spånade” på i bilen medan maken var upptagen med att avlägga sitt prov hos en av trafikstyrelsens INSPEKTÖRER, oj vad vi är små inför dessa människor…. om vi överhuvudtaget förstår att de är människor. Jag hade tiden efter honom. När han var färdig och han blivit gratulerad till sitt nya kort, var det min tur. Inte för jag hade så mycket hopp om att lyckas, det var fortfarande en himmelsvid skillnad på makens och min backning med släp. Och det vore väl gement av inspektören att släppa igenom mig efter makens glansfulla uppvisning. Så det blev kalla handen……. efteråt stod där några män, ja det var en riktig mansvärld, och lite tröstande sa till mig: felet du antagligen gjorde var det att du började tänka!!! Nej, det blev hjärnsläpp trodde jag, men de var övertygade om motsatsen. Jaha, så jag ska träna att låta bli att tänka. Jag trodde jag skulle träna att backa. I vilket fall som helst så tränar jag på backning också.
Berättade om mitt nederlag för en vän i bridgevärlden. Han berättade om damen som råkade köra genom grannens häck, och då grannen kom utrusande och röt: vad gör du människa? Har du överhuvudtaget något körkort svarade damen:
Nej, då jag var på min årliga kontroll hos doktorn, då jag fyllt 95, frågade doktorn om jag hade något körkort. Då jag visade honom det tog han fram en sax ur lådan och klippte det i flera små delar och sade: du behöver inte det här längre ma´m.
Ja det känns väl skönt med sådan uppmuntran! Sköna vänner man har, inte sant?
Inte nog med att man blir underkänd, man blir skrattade åt också. Om jag inte klarar det får vi koppla in plan B, registrera om husvagnen.
Jag undrar hur många det finns som kör runt med husvagn som de inte vet om att de inte får dra? Jag hade gladeligen kört omkring om inte maken lusläst regler och förordningar. Och då man vet om att man inte håller måttet, törs jag inte ligga längs vägarna med ett felaktigt körkort. Försäkringsbolagen är nog på sin vakt om något händer.
Denna vecka får jag slicka såren och ta en tripp till London, äta fish and chips och gå på pub. Nästa vecka tar jag itu med backandet igen
Margareta
Alla förtjänar en chans till!