Ska vi klara lappen?

I onsdags när vi hämtade Ulla blev hon lite imponerad. Ny röd läcker bil. Hon log lika mycket som solen gjorde från sin höstbleka himmel. Framför allt verkade hon uppskatta att den var lättare att stiga i och ur, hon som är så lång har fått vika ihop sig betydligt i vår f.d. i vår ex. Alltid kul med förändringar tycktes hennes reaktion vara. Och det uppskattar jag. Annars brukar vi anse att allt var bättre förr. Men de som har ex. kanske inte tycker det.
Igår var jag i en situation där ex kom på tal. Spelade bridge (ja vad annars) med en kille som är ganska dålig på engelska. Jag hade bett honom anmäla oss till turneringen eftersom jag satt och spelade vid ett bord. Ok, sa han, återkom efter en stund och sa att vi var anmälda. Bra, tack sa jag.
Sedan vi spelat några brickor i vår turnering och bara fått ”skitkort” frågade jag min partner om han inte hade ordnat om betalningen till ”dealern” (han som delar ut korten)… ett skämt som är väldigt vanligt bland engelsktalande spelare på nätet. Kände att min partner blev förstummad…. Hur? När? Brukar jag göra det? Han hade fått i uppgift att anmäla oss, men hade han missat det med mutor?? Jag hann inte lugna honom och berätta att jag skämtade förrän vår ene motståndare berättade att dealern var hans kusin, sedan ett par sekunder senare sa Elisa från Havanna vår andra motståndare, att det var hennes exhusband. Jag är säker på att min partners skrämselhicka gick över då han fick veta att mutande göra sig icke besvär….
Men vi njuter lite i vår nya bil. I över ett års tid har diskussionerna runt ett eventuellt bilbyte blivit mer djupa. Att vara ägare till en Saab är idag ingen höjdarsits. Med åldrande bil och färre intresse från verkstäderna att serva och sälja reservdelar till det märket, har vi känt att det är på tiden ….snart. Oftast har våra bilbyten varit i samband med den årliga service som ska göras på bilen. Så även denna gång. Jag har ju i ett tidigare inlägg sagt att vår nästa bil ska bli en Audi, BMW eller Volvo. Och medan maken talade med verkstadskillarna om servicen, gick jag ett varv i bilhallen och kollade läget.
Där var många BMW, en Audi och två Volvos. Efter några sekunder slöt en ung man upp vid min sida. Mmmm… mysigt att vara eftertraktad. Kände att han sökte kontakt med mig…. man kan väl få njuta en stund….eller…. han sa inte mycket, men när jag slog en extra lov runt Volvon som stod där, klarade han halsen och sa: en riktigt bra bil med rejält med plats för lite av varje!
Jaha, såg jag ut som en gårdfarihandlare, eller? Jag kontrade med att framför sig hade han en äldre dam som inte hade större behov än att handväskan rymdes…. genast hade jag övertaget i en eventuell förhandlingssituation. Men den andra lite mindre Volvon var för gammal och hade för många mil i bagaget. Så jag fortsatte mitt varv runt i bilhallen. Hittade inget annat intressant, så när jag gjorde maken uppmärksam på Volvon tittade han en snabb blick på miltalen den rullat och årsmodellen. Hur mycket erbjuder de oss emellan sa han… och mitt hopp om den bilen slocknade. Maken ville inte byta ner sig. Ja ja, får väl bero, tänkte jag. Var ju egentligen bara lite halv-intresserad av den bilen. Hem till lillasyster som erbjudit en fika medan vi väntade på bilen skulle bli servad.
Fint väder. Promenad från knutpunkten till söder där lillasyster bor. Men kände att jag var nöjd med den promenaden. Bad maken att han själv hämtar bilen så stannar jag och umgås med lillasyster, var mitt förslag. Okej sa maken, men lillasyster sa: jag kör er upp till verkstaden, så kommer jag också ut en sväng idag. Vet inte om hon ville bli av med mig eller hon ville komma ut lite.
Väl uppe på Berga och bilfirman klev vi in genom en annan dörr än den vi gått ut och in igenom förut. Denna dörr stod öppen, inbjudande, kände reklamens makt. Som att titta på TV 4. Locka, locka…. och då vi kom in i hallen stod den där! Den där röda fina! Den hade jag missat totalt under min förra runda i bilhallen. Jag drogs till bilen och maken gick till servicediskan. Slog ett varv runt bilen. Inga backsensorer. Ok, icke intressant. Har man en gång vant sig vid backsensorer, klarar man sig inte utan. Strosade vidare upp mot disken där maken stod och hade ett samtal med verkstadskillarna om någon detalj på vår Saab. Då jag passerade den unge man jag talat med tidigare tittade han upp och log. Jag slängde ur mig, att om den där röda haft backsensorer hade jag köpt den!

Förvånat tittade han på mig, den bil vi nu talade om har plats för hundra handväskor och är automatväxlad, något som jag visat mig mindre attraherad av vid mitt tidigare besök. Men försäljaren studsade upp från sin stol och sa: kom med här min vän, så ska jag visa dig….. karlar dom kan locka…. givetvis hade denna bil backsensorer men de satt mindre tydliga än de gör på vår Saab.
Nu hade vi en annan sits än tidigare. En trevlig bil med mindre antal mil i bagaget. Men så var det ju det där med dispensen? Fanns den med trots att bilen inte var fabriksny? Jajamen, sa bil-handlaren. Sen var det ju det där med maken och bilbyte… men det var nog det enklaste någonsin. Då han fick tittat på bilen var han lika förtjust som jag. Det var ganska snart övertygat. Så nu får vi köra hur fort vi vill. BMW Audi och Volvo har dispens från alla trafikregler.
Fast vissa saker ska man kanske vara lite försiktig med. Då förvärvet var genomfört och den nye röde var vår, läste vi igenom allt vad som fanns att läsa. Började i alla fall. Instruktionsboken, som vi kallar ”the f-cking manual” FM är tjockare än en gammal familjebibel. Och vad får vi se? Bilens vikt och vår husvagns vikt är för mycket för våra körkort!! Jaha. Hur vi än adderade och subtraherade var det inget att göra. Vi får inte! Så nu har vi anmält oss till körskola. Nya körkort. Maken säger: vi är inte kloka, när det är läge att lämna in lappen och köpa rollator och rullstol, då köper vi en ny bil och anmäler oss för ett digrare körkort….