Veckan som gick

Maken högt uppe på fjället och letar hjortron. Jag vet att han gillar de där långturerna som han brukar ta i augusti månad. Han säger innan han startar att han ska inte gå så långt iår, men jag ser på min app i mobilen att han gör som katten, svängarna blir yvigare och yvigare för varje liten småmyr han tar sig över. Kollade precis på min mobil hur högt han gått. En liten bit till så är han i Norge…
Var själv en liten runda bort på Gemack-myren. Plockade de 2 dl hjortron som jag visste fanns där. Men kantarellerna är som mockaskedar i storlek de få som finns. Så det känns tröstlöst, nu när vårt inneliggande lager som fanns i frysen har fördärvats då frysen blivit trasig.
Men det är fortfarande hopp om att de ska dyka upp i backarna, kantarellerna. Och hjortronsylt får bli en lyxvara i fortsättningen.
Skrev de inledande raderna igår eftermiddag. Nu idag fick vi ta en sväng till affären för att inhandla strösocker. Det är lite av en tradition att man inte köper socker förrän bären är skördade. När gubben min kom hem igår hade han plockat så vi nästan har fyra kilo bär.
Och dagen idag startade med en strålande sol. Men det känns höstlikt i luften. Rejält med nysnö på fjälltopparna aviserar att nu är sommaren på väg att packa ihop för denna gång. Stannade till på väg till affären för att ta en bild på snöiga fjället.
Men vi har vissa saker som ska skötas innan vi avslutar. Denna vecka är det surströmmings-premiär….. Såg att svägerskan köpte en burk färdigfilead strömming till mig. Jag är inte riktigt accepterad som van ätare av denna delikatess, så jag får färdigrensad…..och vi bör ha ner en omgång tunnbröd till i frysen innan vi lämnar inför vintern. Så en bakdag blir det någon av de närmsta dagarna.
Kantarellerna står kvar i backarna, ni vet de där…herr Kantarell borti enebacken…..han kom dit i förgårkväll med sin hatt på nacken…. Dem får vi försöka omhänderta på något vis…. Sen är det slut på det roliga som vi har häruppe.
Tillbaka till stadslivet och bekvämligheterna vi har runt om oss därnere. Nära till affärer, nära till sjukvård och tandläkare. Bussar och tåg när vi behöver. Pizzerior och hamburger-restauranger. Båtar som man kan Tura med. Ja allt det där som inte finns häruppe. Det som vi betraktar som så givet. Är väl inte riktigt överens med mig själv om det är det jag längtar efter – eller.
Får ta och göra en planeringslista så här de sista veckorna så att vi inte glömmer att göra något av de nödvändiga saker som måste göras. Känner att man inte har samma koll på läget som vi hade förr i tiden. Då vi även hade yngre och raskare folk runtomkring oss, de man kunde be att göra en utryckning och iordningställa det sista som vi glömt att fixa inför vintern. T.ex. då vi fick be svägerskan att gå ner och ta bort nyckeln som satt kvar i dörrlåset i stugdörren