Marknadsafton

Sommarvärme, solsken. Det har inte varit så regnigt så gräs och gröda har växt. Lite svala veckor har gjort att naturen liksom har gått på tomgång. Satt i vårt uterum som består av tak av vanlig tälttyg men med väggar av myggnät. Satt och njöt att vi fått såpass värme att vi kunde sitta i kortärmat utomhus utan att bylta på oss tröjor och plädar, njöt av det mysiga vågskvalpet mot strandstenarna. Ett par som just lagt ut nät hade passerat med båten, så det bildats lite kölvatten-skvalp. Någon minut senare låg sjön som oanvänd aluminiumfolie igen.
Såg något underligt som jag bara sett någon enstaka gång förut. Svalorna landade i strandkanten som om de vore vadarfåglar. Sen gick de där och pickade i sig vad de kunde finna att äta. De är inga ”gångare”, de verkar snarare som om de har gångproblem. Men de har tvingats att söka din föda på marken i sommar. Annars är de mästerflygare som helt fångar sin föda i luften, många gånger har jag snabbt hukat för dem då de kommer svischande. Behöver jag egentligen inte göra. De manövrerar så att de vänder strax innan vi möts. Jag hade aldrig hunnit avvärja krocken men de gör det med bravur.
Sitter och njuter av att vara hemma igen efter en hel dag i solen, på marknaden. Vi har årets stora händelse gränsmarknaden i dagarna tre häruppe. Det är marknadsknallar från hela halva Sverige häruppe. Det de inte har att sälja är inte uppfunnit.
Årets nya produkt är en toaborste som ser ut som en rejäl ”slickepott”. Jag trodde först det var något som skulle användas till matlagning el. dyl. Men nej vad jag bedrog mig. Visserligen var de som var tänkta som diskborstar lagom att använda i syltburkar och annat där man kan förvänta sig använda slickepott. Ha ha, på marknader köper folk mycket skit som man kan leva utan. Vi har skrattat åt varandras tokiga köp i många år, släktingarna häruppe. Säkerligen har ni väl någon gång fascinerats över smarta grejor på reklamen i TV. Häruppe står man med livs levande knallar som med smort munläder beskriver och förevisar dessa fantastiska grejor man inte kan leva utan…. Och så går man hem med lättare plånbok och en massa onödor i kassen. Men eftersom det är årets stora händelse häruppe, denna helg, så deltager vi precis som alla andra år tidigare. Det är hemvändarhelg för folk som har sina rötter häruppe. Konfirmationsträffar och, som det heter i våra dagar reunions, klassträffar, avlöser varandra. Makens klass blev det ingen klassträff för iår. Halva klassen dog i våras… De var två stycken i hans klass. Så han kan ha sin reunions när han vill och var som helst.
På väg hem från marknadens fredags fick vi åka i ilfart. Vi hade hittat en marknadsknalle som sålde jordgubbar och körsbär. Han hade även Norrlands delikatess nummer ett: Åkerbär. Kunde inte motstå ett inköp av dessa, men vi var tvungna att åka på systemet för att inhandla en flaska brännvin. Man måste göra likör av dessa guldkorn. Även om Vern dagligen frågar om min hembränningsapparat puttrar på i sin lugna takt, är jag inte ägare av något lämpligt brännvin. Alltså en snabb titt på klockan, jo vi skulle hinna inom på systemet före klockan arton.
Mycket trafik. Men då vi kom ut från Tärna glesnade det. Passerade Morka och kom upp mot Västansjö i ett huj. Passerade en mycket lättklädd dam, endast bikini på sig, som stod i vägkanten, till synes helt ensam, stod och talade i mobil.
– Hon hade hallon, sa jag…..
– Va, sa maken…..
– Hon hade hallon, sa jag än en gång…..

Men blev tvungen att förklara vad jag menade. Vi har en bekant som har ett mobiltelefonabonnemang som heter Hallon. Problemet är att hon får gå ut mitt på vägen utanför stugan då hon ska telefonera. Inne i stugan eller vid vägkanten har hon ingen täckning.
– Ha ha skrattade maken, jag tyckte hon såg sur ut. Övergiven och akterseglad som Claire Wikholm såg ut då de åkt ifrån henne i den där pjäsen: Vi hade i alla fall tur med vädret… Minns ni? Då morfar och Claire gjorde gemensam sak av sin nödighet. De slog en drill i Guds fria natur…det var bara det att morfar var snabbare, så där på vägkanten som han utförde sitt behov. Claire som hoppade in mellan granarna, blev bortglömd och akterseglad.
Maken brukar ibland säga att det aldrig skulle kunna hända med mig. Han hade inte hunnit köra många meter förrän han reagerat över den spöklika tystnad som spridit sig i bilen om han glömt mig i vägkanten. Samtalet löpte på…
Vi hann inom systemet och satt sedan och njöt kvällslugnet och den underbara aftonen utomhus. Tanken var ….ett glas vin och några ostkex med den där goda vitlöksosten. Men då vi letat högt och lågt insåg vi att de där kexpaketen står snällt kvar i Gantofta. Ja ja fick bli ett glas då…..utan tillbehör. Vi är inte så kinkiga.