Trasigt handtag? Tror jag vad jag vill…..

Vi brukar ha en liten handskriven kom-ihåg-lapp sittande på kylskåpsdörren. Det står: Räkskalen i frysen! Eftersom vi har tömning av våra sopkärl enbart var fjortonde dag, brukar vi lägga ut räkskalen kvällen före tunnorna ska tömmas. Detta för att bespara oss den odör som annars uppstår runt soptunnan. Men oräkneliga är de gånger då vi upptäckt att vi glömt lägga ut skalen i soporna förrän sopbilen varit hos oss. Ju äldre vi blir desto fler blir gångerna de glöms.
Men även andra saker, speciellt livsmedel som vi inte känner förtroende för brukat förpassas till sopkärlet, men inte förrän tömningsdagen närmar sig.
Och i dessa dagar då våren börjar göra sig påmind, blir vi lite mer angelägna att städa ur kyl och frys efter vintern. I vårt kylskåp har det sedan i julas legat en kittost, en sådan läckerbit. Men den har sparats och sparats. Tyvärr alldeles för länge. Vi är inte medvetna om hur fort tiden går. Plötsligt låg där en bit som omvandlats från läckerbit till en suspekt bit som vi inte tordes lita på längre. Jag åt en bit av den i måndags men att rekommendera den som ätlig vågade jag inte. Den sorterades därför under ”det som ska ut onsdagkväll”.
Torsdagförmiddag, efter frukosten satt vi och småpratade om dagens göromål. Fint vårväder. Beslöt att utnyttja vädret, snabbt sticka iväg för att klippa sonens äppelträd. En tjänst som vi förväntar oss att det ska återbetalas i form av omhändertagandet av vårt hus och hem då vi sticker till stugan. Dukar av bordet, in i kylen med smöret….. Och då, i samband med detta hör jag hur maken småsvär….. Förbaskat! Nu ligger den stinkande osten kvar här, den kom aldrig ut i soporna. Och våra tunnor är vid det laget tömda! Ett snabbt beslut att vi förpassar den som ett restavfall. Bara få iväg den så den inte möter oss i dörren då vi kommer tillbaka från stugan efter påsk. Maken lägger fram den för att ta den med ut då vi går. Sen går han ut i garaget för att ta fram sekatörer och de grensaxar han behöver. Då jag tog på mig skorna observerade jag den framlagda osten, givetvis tog jag min del av ansvaret, bar ut och hivade den i restavfalls-fraktionen.
Träden blev ansade hos sonen, lite andra ärenden blev utförda sen hem igen. Njöt av den långa skymningen då vi kommit hem. Plötsligt kom maken till att tänka på osten som han lagt fram. Var tog den vägen? Han tittade på den tomma ytan där han tidigare lagt den. Jag erkände att jag gjort en strong insats i hushållsarbetet. Burit ut stinkbomben så han kunde koppla av den detaljen. Förvånat tittade han på mig, inte helt van att jag anstränger mig så pass mycket. Men stolt berättade jag för honom hur jag burit ut bomben, utan att förvänta mig några applåd-åskor.
Jag vet inte hur många gånger jag hört Max, en av mina bridgepartners säga: du ska lita på din partner!!
Tänkte på detta då jag såg makens tvivlande blick, men släppte samtalsämnet. Det var avslutat tyckte jag. Men efter någon timme tyckte jag att maken hade något knepigt sysslande för sig. Vad höll han på med? Han kollade hur den där stinkbomben hamnat i vårt sopkärl, detta så den inte riskerade att bli sittande fast i kärlet. Menade att vi kunde bottna med en tidning eller något så den inte växte fast i bottnen med sin kletiga uppenbarelse. Men han hittade inte osten! Jag var djupt försjunken i ett parti bridge (som vanligt) och ryckte bara å axlarna.
Men! menade han. Vet du att du la den i soptunnan? undrade han. Sårat tittade jag på honom och sa än en gång: du ska lita på din partner…
Fredagsmorgon, ska iväg till fotvård och frissa. Går ut till bilen, var tog han nu vägen? Plötsligt kommer vår granne från andra sidan gatan rusande.
Måste få erkänna, sa han. Jag bytte tillbaka våra sopkärl efter det att de förbytt dem då de tömt dem. Och jag noterade att jag fått en tunna där handtaget var helt på, sa han. Min soptunna hade ett trasigt handtag, fick vi veta. Dessutom var er soptunna smutsig! Ha ha ha……
Tror jag vad jag vill om… Att han bytte för att han fått ett helt handtag! Ha ha ha…. Däremot att vår tunna var smutsigare än hans det tvivlar jag inte ett ögonblick på. Han tillhör en renlig familj, deras soptunna förvaras under veckorna så, att inte ett gruskorn når de, ej heller någon regndroppe som eventuellt kan innehålla någon smuts. Och våra tunnor bor utomhus. De blir inte sanerade under vinterhalvåret, först då vi tar tag i vår-arbetet i trädgården blir tunnorna omhändertagna. Så när han såg detta snafsiga sopkärl gjorde det att han fick springa runt under eftermiddagen och kolla vem som fått hans rena snygga tunna och byta ut den… Jag gratulerade honom till att med tunn-bytet följde det en stinkbomb som jag inte garanterade följderna av. Makens min då han förstod vad som hänt med den försvunna osten var obetalbar!
Nu vet jag inte vad som händer i fortsättningen, men förhoppningsvis blir jag trodd av maken.