Spara eller Slösa

Sparbössa, vet barn idag vad det är? Och vad de användes till? Kan man överhuvudtaget ge dem en idé om hur det är att spara slantar? Hur sparar man idag? Genom att låta bli att låna? Jamen det är ju minusränta…. Vad då minusränta? Är det mer än jag som är förvirrad vad det gäller ekonomin?
En väldigt viktig del av mina föräldrars fostran av sina ätteläggar var att få oss att inse att för varje sparad krona på sparbanken blev det en krona och fem öre efter årsskiftet. Jaha, men godiset jag fick avstå då? Var det verkligen värt denna sketna femöring? Omsatt i Dixikola, vilket var värdemätaren för en femöring då jag växte upp, var det verkligen värt att spara ett helt långt suktande år för en Dixikola? Men för föräldrarna var det att få mig att inse det viktiga med att ha en sparad slant. Mitt argument med Dixikolan köpte de aldrig.
Och varför börjar jag nu tjata on den där femöringen? Jo, det är så att maken min, tycker jag är löjlig som håller kvar min iver att spara de där guldpengarna som dagens tior består av. Onekligen var jag lite avundsjuk på Pippi Långstrump som hade en hel väska full med liknande mynt. Och då jag fick en idé om att spara dessa gyllene mynt i en tavla, så att jag såg hur beloppet växte, bad jag om att få en sådan tavla tillverkad till mig. Maken är en händig karl och brukar fixa de flesta av mina tokiga idéer. Så jag har en fin tavla där jag ser hur mina sparade slantar blir fler och fler.
Mor och far skulle varit stolta över mej. Men åren rullar på och nu vill snart ingen ha våra pengar längre, våra visuella pengar. Och den där femöringen som genererades är bara ett minne blott. Men som sagt ingen vill snart ha våra pengar längre. Och mitt i denna konstiga ekonomi, håller mitt fosterland på att byta ut nästan alla sina sedlar och även ge ut nya mynt- och sedel-enheter, enheter som vi inte haft tidigare eller på länge. Vad ska vi med dem till?
Jag har stora besvär när min tavla är full och jag vill ha dem omsatta till utbyte för handel eller sparande. Försökte sist att få dem insatta på mitt ICA-konto, stod med en stor påse gyllene tior! Ha ha, trodde jag att de ville ta hand om mina pengar, icke de icke! Jag blev hänvisad till deras växlingsautomat strax bredvid. Och att jag var välkommen tillbaka med kvittot som apparaten skrev ut. Jaha, gick dit bort, läste instruktionerna, och då jag kom till raden för vad kostnaden var, sju procent, då tappade jag intresset för denna manöver. Aldrig!!!! Tror nog mor och far skulle känt med mig i denna frustration som uppstod. Vad göra? Hur göra?
Jag ruvade en stund på att de skulle väl gå att få dem att acceptera mina surt sparade slantar, eller? Jag ska väl erkänna att det var inte så mycket tankarna på Dixikolan som gjorde att jag tjurade, det var mer att det skulle kosta pengar att använda pengar…… Här gick gränsen tyckte jag. Fenomenet blir ju detsamma då det aviseras att vi har minusränta.
Något som vi haft en längre tid i landet redan innan det sades att det var negativ ränta. De flesta av våra banktjänster som vi delvis sköter själv nuförtiden, innebär att vi betalar för dem. Vi betalar gladeligen för att få vara förmånskunder, ha ha, även jag har låtit mig luras av det där ordet förmånskund. Det enda förmånliga med det är från bankens sida, förmånligt för dem. De gör minsta möjliga arbete, och får mig att betala för att få vara en av dessa kunder! Och visst är detta en negativ spiral, att jag betalar för att de har hand om mina pengar som de tjänar pengar på att förvalta? Dubbla pengar, först mina pengar sen pengar från dem de lånar ut dem till!
Så skulle jag intetsägande mata in moneysar på Ica-kontot med en straffavgift, aldrig i livet. Gick in i affären handlade allt som stod på inköpslistan, det var en rätt lång lista den dagen. Sen tog jag en sväng bort till hyllan för kaffe. Ner i kärran med ett helt brätte kaffe, tolv paket. Brukar köpa dem så nuförtiden. Även Ica har lärt mig att göra deras jobb numera, jag brukar ”blippa” varorna själv med en scanner och registrera köpet i en självbetalningsstation. Men idag ville jag inte betala på detta sättet, nu skulle de få mina pengar, cash money, som de för en stund sedan ville ha etthundrafem (105) kronor för att ta emot!!!
Måste få erkänna att det var på för mig bästa tid på dagen, ganska mycket folk i köerna till kassorna. Och där stod jag med mina varor. Kassörskan talade om beloppet, jag nickade och log. Började stoppa i mina slantar i den bössan som är avsedd att lägga mynt i för betalning. Och stoppade och stoppade…. Kassörskan började skruva på sig, tittade bakåt i kön. Hade hon inte ett litet menande drag i mungipan om tokiga tanter? Eller jag bara inbillade mig? Men om det var så att jag hade rätt i detta var det bara en ännu större tillfredsställelse för min del. Till slut hade jag stoppat i över nittio blanka fina gula tior i hennes BÖSSA.
Vilken underbar känsla för mig. Det var ju nästan gratis idag, nu när pengar inte har någon betydelse längre, eller…… Hur ska jag tänka?