Höst – skrivkurs

Folk undrar hur det går med min kurs. Jättekul tycker jag. Att få skriva ner sina skrönor, få innehåll och lästillgänglighet bedömd av andra med samma passion som jag att få uttrycka mig i text. Men precis som här, där jag förväntas producera mina nedtecknade minnen, får jag ibland skrivkramp, vet inte vad jag vill berätta om.
Men tydlig hänvisning från läraren om vad veckans uppgift består av. Då inträder ett vakuum, hjälp vad ska jag skriva om? Ofta kommer mina små berättelser till genom att jag under ett samtal med någon, får en ingivelse: det där måste jag skriva om! Idéerna kommer oftast inte genom sig själv, de är för det mesta en produkt från ett samtal med er, om er eller ett minne som dyker upp under samtal med andra.
Ett vanligt förekommande ämne är mat, dess tillkommelse, dess bakgrund, dess smak och om alla i familjen gillar eller ogillar maträtten vi talar om. Här kan man spåra våra olika uppväxt-förhållanden, våra olika ekonomiska förutsättningar och värderingar och våra matminnen som är förknippade med vissa händelser.
Jag erkänner att jag aldrig slutar reagera för folk som dubbelsovlar sina smörgåsar. Innerst inne spelar det ingen roll, jag har råd at bjuda. Men reaktionen inifrån kroppen som sneglande konstaterar: Han tog både en skiva skinka och en ostskiva på EN och samma macka! Jag säger inget men tydligen gjorde mitt kroppsspråk jobbet åt mig, för jag fick en kommentar från dubbelsovlaren: Jamän, det är gott!!
Lillasyster som tycker min marmelad ovanpå ost är en delikatess. Skrattande brer hon sin fralla så, då vi fikar hos mig. Hon vet att hon i mina ögon begår en dödssynd med sitt dubbla sovel. Men jag får alltid höra att det är gott! Hon har nog inte lika stort förtroende från mig angående sitt uttalande. Ibland hör jag henne ge en kommentar om att: gratis är gott! Så om det är det som är gratis eller om det är dubbla sovlet som är gott vet jag inte riktigt.
Småskrattande berättade svägerskan att min bror inte gillade hennes vanor att låta en skinkskiva slinka in i gapet på henne då hon dukade av frukostbordet. Visserligen känner jag min bror som den mest ekonomiska människa jag någonsin råkat ut för. Men även mot sin egna hustru? Och vad ska han ha de insparade pengarna till? Men samtidigt förstår jag honom, vi har samma bakgrund till våra värderingar. Ju äldre vi blir desto mer utkristalliseras detta.
Han den där fotbollsspelande individen som jag inte hade mycket gemensamt med under uppväxten mer än kivet och bråken, honom har jag nuförtiden fler och fler ståndpunktstaganden ihop med. Jag trodde man växte från varandra, men tydligen finns det saker som aldrig går att radera eller nollställa i våra värderingar. Allt oftare hör jag honom drömmande tala om tider som ligger långt tillbaka i tiden och jag vet vad han menar. Jag var med då. Undrar om han har någon som tar tillvara vad han har att berätta.
Har i eftermiddag varit en sväng inom och tagit en fika med min förre bridgepartner. Han som fyllde nittio förra veckan. Han berättade att han varit hos ögonläkare i veckan,fått en snabb undersökning av sina ögon. Därefter ett konstaterande av läkaren – Gula fläcken – inget att göra. Det är tråkiga besked – de där inget att göra-uttalandena. Jag vet, har själv upplevt något liknande. Men jag sa till honom att man får försöka se det positiva i det hela. Vad då, menade han? Det är väl inget positivt med att bli skumögd? Va? Jag kontrade med att numera finns det många fler snygga karlar att vila ögonen på, nu när man ser lite sämre…….. Ja han behöver ju inte titta på karlar, han kan ju välja vad han tycker är trevligt. Smått roat lyssnade han ändå på vad jag sa. Använd dig av det positiva av saker och ting, inte tvunget älta med det negativa.