Spara eller tjäna?

Någon har bett mig berätta om Rönäs. Detta önskemål dök upp nästan som vore de efterlängtade! Har liksom gått och samlat på mig intryck som jag inte fått ge uttryck för! Först, jag har funderat hur folk i gemen uppfattar det där med horisont? Slutar den vid grannens äppelträd? Eller vid takåsarna mittemot på gatan? Hur är din horisont?
Maken brukar säga till mig; du kan väl stänga dörren om dig då du är på dass! Bah, skulle han efter femtio år bli generad av att se mig sitta och dingla med benen på dass? Va? Han menar att folk kanske kommer förbi och ser mig. Ja, vadå? De som dyker upp kommer så fort på sina terränggående motorcyklar att de hinner inte uppfatta att det satt en gamkäring med rumpan bar på dasset! Och jag vet ungefär när de kommer. Det är såhär i mitten av juli då de (lapparna) ska till fjälls och märka renar. Oftast förvarnas jag av ett flertal helikopterflygningar som stryker skorstenen på stugan. Den äldre generationen lappar har helt övergått till helikopter då de ska till fjälls. Medan de yngre kör antingen fyr-sex-hjulingar eller motorcyklar. Det är ju inga asfalterade vägar, endast rösade stigar som bara uppfattas av vana ögon. Så köra annat än terränggående fordon är uteslutet.
Men varför i hela friden sitter jag då med dassdörren på ”vid gavel”? Jo, då har jag utsikt österut över sjön och bort över fjällen på andra sidan Hemavan, cirka två-tre mil bort. Det är nu jag funderar på horisonten. Det händer jag kan se solen lysa på fjälltopparna på Norra Storfjället, en rejäl regn-il ca en mil bort, drar tvärs över Tängvattnet som sjön heter, för att här vid vår lilla stuga vara gråmulet. En kvart senare har dessa vädertyper bytt plats. Nu lyser solen på oss. Och vice versa. Om jag vänder blicken söderut ser jag bara ca fem kilometer bort och norrut kanske två kilometer. Västerut tornar det stora fjället Olfjellet upp sig. Det ligger ca tre kilometer bort, men det är på norskt territorium! När jag har dessa oändliga vidder runt om mig brukar jag fascineras över denna tystnad. Visserligen hör jag forsen som brusar på andra sidan sjön fyra kilometer bort, men i övrigt är det tyst. Nu när fåglarna fått ut sina ungar är här inget fågelkvitter längre. Ibland trumpetar tranan bakom dasset men det är mest tidiga morgnar, och då är jag upptagen med annat….hmmmm.
Byn Rönäs är belägen norrom i västra delen av den 15 kilometer långa sjön . Häruppe anges allting med väderstreck. Och hur stor är då byn? Den är drygt fem-sex kilometer lång, och där är nio permanenta hushåll på den sträckan. Av dem är sex av hushållen i pensionsåldern. Men det går en skolbuss med de barn som går i skolan inne i Hemavan, en liten minibuss. Fast sommartid finns det ju ingen sådan. Post har vi alla vardagar. Så byn är inte utdöd ännu. Men det känns lite som om den lever på resterna av en kultur, nybyggarkulturen som bildades i mitten av artonhundratalet. Och om man ber folk redogöra om släktskapet gårdarna emellan, så de flesta dubbelkusiner med varandra och sig själv….. De få som växer upp häruppe har aldrig hört talas om devisen -vi flytt int’- så de söker sin utkomst i de större orterna. Därför dessa hushåll med enbart ”gamfolket”. Förleden ”gam”’ som uttalas med ett kort a som i gammal förekommer i massor av varianter. Och om jag skulle berätta vem som bor i gårdarna skulle ni få höra namnen på dialekt. Ni vet kanske att norrlänningarna uttalar inte hela orden, som t.ex. i vi flytt’ int’. Så istället har de tagit överblivna bokstäver och satt in i namnen på folk på det mest förunderliga sätt. Häruppe heter jag a’Inga-Lill. Som om inte mitt namn var långt nog dess förinnan!
Sportstugor finns det i hundratal längs sjön. Även om de flesta ligger en bit in i skogen inne bland björkarna. Så de är inte så synliga, utan man får ändå en känsla av gles-ödebygd. Granar finns inte häruppe. Sista granbeståndet passerar vi då vi lämnar Tärnaby och kör högre upp mot Hemavan. Sjön Tängvattnet ligger 474 meter över havet och så högt över havet på dessa breddgrader, växer inte barrskog, bortsett från enbärsris. Men sen är det inte mer med den här byn.
Vildmarken smyger just runt hörnet. Vad jag vet har vi både lo och järv i närheten, detta vet jag efter att ha sett ”fälen”, fotspår, efter dem i snön då vi var hit i påskas. Men det är ganska många år sedan jag hörde vargen yla en natt i fullmånens sken, säkert tio år sedan. Den har väl flyttat söderöver enligt alla de rapporter som brukar skrivas. Lommens sorgliga läte hörs om kvällarna och bävern brukar simma förbi härnere i sjön så han vet vi är kvar. Sommaren -13 hade vi en stor björnskit strax bakom dasset en morgon! Maken menade att vi kanske skulle låta dassdörren stå öppen om nätterna så att nalle kom till om han behövde! Ett uttalande som gjort att jag gärna passar på att följa maken då han går ut sista vändan innan sänggåendet… Igårkväll flög jag en ripkalle nästan i famnen då jag gick ut en runda. Skrockande, nästan skrattliknande for den iväg. Mysigt med dessa fåglar. Mina hönor..
Tvättdag idag, här är det numera så att vädret bestämmer vilka dagar vi har tvättstugan. Inte tillgången till tvättstugan! Väninnan ringde från Hbg, hon hade oxå tvättdag! Hon undrade om jag var sur på henne då jag inte besvarat hennes senaste SMS, det där hon talar om att hon ska flytta. Vadå besvara, undrade jag? Hon gick tydligen och väntade på min reaktion! Ha ha, jag har någon gång sagt henne att normala människor städar sitt hus då de får det skitigt, hon flyttar! Jag har aldrig skrivit in hennes adress med bläck i min adressbok. Fungerar icke! Nämnde för maken då jag läste SMS:et häromdagen, nu ska hon flytta igen! Behövde inte nämna vem jag menade, han visste! Aha, sa han lite sådär utan att ens lyfta på ett ögonbryn en gång… Så det är mer än jag som tycker att hon flyttar ofta. Men jag tjänar på att hyran blir nästan en tusenlapp billigare och så är där tillgång till nätet i hyran…. Sparar, sa jag, inte tjänar! Och så dök den upp igen den där eviga diskussionen om, tjänar man eller sparar man??
Väninnan påminde mig om, än en gång, att jag relaterat för henne: maken hade vunnit 500:- hos ”Loket” på Bingolotto. Vinsten kunde lösas i närmsta tobaksaffär, vilket jag gjorde och omsatte i en limpa cigaretter. Några veckor förflöt, sen kom gubben min att tänka på den där vinsten. Han menade att han aldrig sett röken av den vinsten, varmed jag lät meddela att: jodå, gosse lille. Den senaste veckans cigaretter hade avgivit den rök han efterlyste! Jag hade tjänat massvis med pengar åt oss genom att omsätta vinsten i ciggisar! Hjälp, vilken moralpredikan jag fick! Vadå tjänat? Han kunde heller inte skriva under på att jag sparat pengar på detta sätt! Jaha, sedelärande……. Nu tror jag jag ska ta vara på vädret och se om jag kan svänga ihop något som vi kan grilla idag. Finväder får man inte slarva bort…..