Jag har tidigare skrivit och uttryckt min förvåning över teknikens under. Verkar som jag aldrig slutar fascineras av detta fortskridande. Det är väl inte konstigt, jag som hör till genarationen- ”det var bättre förr!” Kan inte hjälpa att jag än en gång tar upp ämnet. Sitter här i vår lilla fjällstuga, ja jag säger lilla. Man bör inte vara blyg av sig då man lever så här. Här finns inte mycket till ”privathet”.
Då stugan kom i vår ägo för tjugotre år sedan fanns det inte stora möjligheter att kommunicera med yttervärlden mer än via Kungliga Postverket. Våra funderingar på att få en telefon installerad lades på is då vi fick en prisuppgift på tjugotusen kronor. Detta p.g.a. att det inte var ett permanent-boende. Under betänketiden införskaffades istället en mobiltelefon. Jag vill inte kalla oss pionjärer i dalgången med mobiltelefon, det fanns mycket walkie-talkies bland jägarna i trakten men/och även mobiltelefon-systemet började att användas mer och mer. Jag talar alltså om cirka tjugo år tillbaka! Den knastriga osäkra linje man lyckades etablera blev enbart för korta snabba meddelanden, nästan som under kriget! Inget oväsentligt fick sägas. Linjen bröts ofta och otaliga var de gånger man fick återuppringa. Men det fungerade så pass att man kände att man hade möjlig kontakt med omvärlden. Jag lät mynta ett uttryck att – ”om jag hängde i stortånageln ut genom östra fönstret, fick jag hyfsad kontakt med telefonnätet”.
Det blev aldrig någon fast linje installerad utan vi har nöjt oss med mobiltelefon. Men med datorns intåg i vår familj har det blivit ett nytt behov av kommunikation! Man blir aldrig nöjd! Visst måste man googla efter allt och alla samtalsämnen som dyker upp. Visst är det ett måste att kunna kolla dagens tidning direkt på nätet!
Denna påskresa hängde lite i luften ett tag. Vår eminenta vikarie att hålla i tisdagsbridgen hade en resa inbokad samtidigt som vår planerade avresa. Men vi fick låna in tävlingsledaren från onsdagsbridgen. Han fixade så att det blev spelning som vanligt tisdagseftermiddag. Men uträkningen av resultat och utsändningen av dessa överlät han åt mig. Efter tävlingen tog han kontakt per telefon, läste in protokollen. Med den teknik vi har idag fick deltagarna resultaten till sina datorer innan de hunnit hänga av sig ytterkläderna då de kommit hem! Och då var ändå siffrorna häruppe i Lappland och vände! Som engelsmännen brukar säga – amazing!
Satt senare under kvällen och slötittade på TV-programmen. Tisdagkväll, ingen spännande deckare eller något annat som trollband oss. Plötsligt kom vi att tänka på den där deckaren vi började titta på hemma i stan…. Den hade vi glömt! Och missat andra avsnittet på! Kunde vi ta den på webben? Men vad hette den? Jovisst, ”the team”. Hur lätt att minnas ett sånt intetsägande namn! Fram med datorn, fram med mobilen och än en gång. Koppla upp mig mot nätet så som mitt barnbarn har lärt mig! Och tänk! Via denna lilla apparat, mobiltelefonen, via laptopen, tittade vi på ett program som varade en timme. Inga störningar, bara filmen ren som om det var direktsändning! Sågs av henne som brukade hänga i stortånageln ut genom öster-fönstret!
Var är vi om tio år?
Undrar hon som har hela världen att umgås med. Dagligen! Kopplar upp mig och spelar ett parti bridge när som helst under dygnets timmar. Då jag strax innan vår resa upp hit hade drabbats av en förkylning med en riktigt rälig hosta klev jag ibland upp en stund på natten då hostan blev för besvärlig. Smög ut i vardagsrummet så att maken skulle få sova. Kopplade upp mig, spelade några brickor. Finns alltid folk därute att spela med och mot. Stiftar nya kontakter ideligen! Igår var där en svensk Nic_ som bad att få fortsatt bekantskap med mig som bridgepartner. Sergio från Chile som i söndags la till mig i sin lista, fick mig att via nätet läsa lite om hans land. Ja ja, Pinochet och det där….. Fräschar man upp hjärnan eller blir man en sån där nörd?
Idag blir det nog en och annan bricka spelad. Denna ”vårfrudag” då det var minus 31 grader i morse, och har nu vid middagstid bara kommit UPP till minus 15 grader. Det är mysigt med teknik.
Margareta
Jag brukar tänka på vad man inte kan klara sig utan om tio år. Kan inte få in någonting, tycker vi har allt nu. Hoppas jag får leva och få reda på!