Modedockan, eller??

Satt och fikade i köket en dag i somras hos svågern i Rönäs. Idag var det extra intressant utsikt genom ”västrefönstret”, då det grävdes för ny vattenledning rakt utanför fönstret. Svägerskan och jag tittade på arbetet, följde varje rörelse som gjordes, kommenterade vad de missade och vad de inte gjorde. Som vanligt var ju de som inte var delaktiga i arbetet de som var de mest avancerade och hade de klokaste inpassen. Vad vi speciellt sade var: Att om de där jobbarna skulle be om nya arbetskläder från sin arbetsgivare, skulle den ene av dem endast behöva få nya byxfickor isydda i de gamla kläderna. Detta såg vi tydligt, den sneda arbetsfördelningen, hur den ene i paret endast slet insidan av byxfickorna. Arbetet utfördes av en annan av mina svågrar och hans son. Sonen har tydligen inte förstått det gamla ordspråket att man bör slita ut en generation i taget! Det var han som utförde arbetet! Eller har hans far lyckats fostra och lura honom så totalt?

Kom att tänka på episoden då vi stod och väntade på vår tur i ur-affären igår. När man står så rakt upp och ner i en affär stoppar man gärna händerna i fickorna, vilken jag gjorde, i jeansfickorna. Kände hur tyget i mina älskade slitna jeans gav efter och en reva uppstod. Kommer att tänka på svågerns arbetskläder och viskade till maken: om han lovade att inte berätta för sin bror skulle jag berätta för honom vad som hände precis då. Jodå, han lovade att inte berätta… och jag beskrev vad som hänt med mina favoritjeans. Maken kunde väl besvära sig att se LITE förvånad ut, men nej då. Bara ett: jaha, då får du väl köpa ett par nya! Fattar han ingenting? Den affär som har ett par favoritjeans finns inte!! Tar lång tid innan man har accepterat ett par nya jeans såpass att de räknas som accepterade, hur långt är det inte då till de blir favoriter?

Senare samma dag satt vi och intog vår söndagsmiddag på en av stadens hamburgerrestauranger. Satt och sneglade på hur folk kom in, alla ålderskategorier representerade, nästan. Allt från dem som varit på matinéföreställningarna på barnfilmerna till de som varit på pensionärsträffar runt om i staden. Men mycket ungdomar. Vad jag lade märke till var alla dessa ungdomar med nya fina jeans, fabriksblekta och fabriksslitna! Men hallå, här satt jag med mina mjuka go’a som följer min kropp perfekt. Och slitaget var inget färdigköpt dyrköpt slit. Nej det har genom åren skapats av mig. Viskade till maken om denna upptäckt i hopp om att få lite sympatier för mina snart avlagda jeans, men fortfarande samma oförstående blick! Jag får fundera en gång till om man kan reparera fickorna, sy dit nya. Det vore väl synd på ett par så bra byxor att förpassa dem till soporna. De har inga synliga hål. Bara ett lite naggat utseende längs kanten nertill. Ja, jag får ta mig en funderare……….