nedtecknade minnen och berättelser

Rekordsommaren 2014

Även om jag hört talas om somrarna på 50-talet och även minns, sommarn 55 och 59, lär de knappast kunna tävla med denna sommar som har varit i år. Den lär även den finnas med i mannaminne för lång tid framöver.
Mitt sommarlov förknippar jag med juli-augusti då jag fått löfte om assistans på bridgeklubben. Det är ganska många som vill fortsätta spela bridge varje vecka, och därför blir glada då vi håller igång vår tisdagsbridge. Så Sonja och Calle sköter om denna aktivitet och maken och jag går på ”semester”.
Vecka 27 styr vi kosan norrut och anländer Lappland och stugan då sommarn precis anlänt. Björkskogen visar en ljust limegrön ton och är fortfarande så gles att man ser rakt igenom den på ställen som om en vecka är ordentligt igenväxta. Mina fantastiska smörbollar vajar i hundratal runt stugan, jag kan se på dem hur mycket klockan är. De följer nämligen solen hela dygnet, lätt böjande sitt huvud som om de bugade för denna energikälla. Och eftersom det inte är så lång tid som solen gömmer sig bak horisonten denna vecka 27, är de geniala solur. Stora gula, nästan lite störigt glänsande orange-gula bollar som lockar till sig insekterna. Nere, djupt nere mellan dessa bollar kan man, om man har ögonen öppna, se fjällgentianan som blygt för sin egen kamp om en plats i naturen. Den är så intensivt blå-lila att man inte undgår den trots sin minimala storlek, kanske fem centimeter höga med blommor som endast mäter en halv centimeter. Björkpyrolan vid de tre björkarna vid lillkullen vid ladan har i år varit extra många. Den gula fjällviolen har återhämtat sig vid östra stugväggen sedan maken gjorde en liten markberedning här för cirka tio år sedan, ville att vi skulle ha en plats att sitta och ta elva-kaffe där i öster. Måste tillstå att det är ganska snabb återhämtning i detta karga klimatet. Det är en god bit ovanför odlingsgränsen, som innebär bl.a. att kornet aldrig mognar p.g.a. för kort sommar. I mitten av juli slår blåklockorna ut i små tuvor runt om på tomten. Speciellt på stigen strax framför dasset kommer en tuva cyan-blå som för att glädja mig, den är en av mina favoritblommor.
Maken vill gärna slå gräset kort för att vi inte ska ha så mycket mygg och knott runt vår grillplats. Nu i sommar har även de stora otäcka bromsen jagat oss. Vårt fina ”partytält” som vi köpte för fem-sex år sedan i Helsingborg har varit extra värdefullt eftersom det varit först kvällstid det varit acceptabelt att vara utomhus. Men då har det varit desto mer njutbart att kunna sitta ute utan att bli attackerad av alla de små krypen som Norrland är känt för.
Då gräset slås lämnar maken små fläckar med blommor för att göra mig glad. Men de senaste åren har jag hört honom själv kommentera vilka blommor han skonar. Och det är inte bara pelargoner och penséer han skonar, dessa finns ju heller inte vilt växande häruppe, några som var det enda namn han visste på blommor förr. Numera namnger han dem rätt och verkar att tycka om att ha ytterligare en kunskap. Även Anders som slår ängarna runt om oss har lämnat små klickar med blommor runt om i markerna, då även han vet mitt tokiga intresse för blommor.
Denna sommar har varit den varmaste jag upplevt häruppe. Vi brukar använda sjön för att kyla vitvinet i, den är perfekt till det. Blir nästan aldrig över fjorton-femton grader varm. Men nu i sommar har den varit tjugo-tjugotvå grader. Helt njutbar som badsjö. Min vännina som var upp på visit en vecka i mitten av juli fick uppleva att bad i en fjällsjö, som annars är så kall att fjällrödingen och bäcköringen är de enda som trivs i denna sjö. Jag har själv njutit av bad i sjön ett flertal tillfällen, dock då senare i sommar då de mygg och broms hade avslutat sin sommar. Och jag var inte så förberedd som väninnan som hade baddräkt med i packningen. Jag som alltid varit en riktig badkruka äger ingen baddräkt, men Eva-dräkten duger alldeles ypperligt nu när odjuren är borta.

Grillmiddagarna har blivit många. Trevligt! Även vår piltavla har fått utgöra samlingspunkt ett flertal tillfällen i år. Har blivit några turneringar med blandade segrare. Och det där med att sitta ute har blivit så ofta i sommar att våra olika platser runt stugan verkligen blivit använda. Här har vi tidigare somrar anlagt olika lägen att sitta i, i öster för elva-kaffe, i väster för eftermiddagskaffe. Altanen i norrläge har även den sin charm, kan vara skön heta sommardagar för frukosten.
Det enda stället vi inte har nyttjat ännu är ängen nere vid ”båt-länninga” stranden där båtarna landas. För cirka femton år sedan tog maken och jag oss an denna plats, som höll på att växa igen med videsnår och sly. Vi slet ordentligt ett par somrar med det resultatet att det började vara en fin grönyta. En sommar slutade med en rejäl ischias-värk p.g.a detta slit. Nu har Anders med maskiners hjälp röjt ytterligare så det är lika fint som en stadspark i vilken storstad som helst.
Lite oroligt har det varit med denna oerhört torra sommar. Åskvädren har avlöst varandra med scenerier som varit fantastiska. Men de har inte avgett någon väta att tala om. Så lite ängsligt har vi talat om hur det ska bli med hjortronen och kantarellerna. Men nu har maken gjort sin årliga vandring på fjällmyrarna och plockat hjortron så han klarar sig något år till. Visserligen säger han att det är sista året han orkar gå till skogs för att plocka bär, men det har han sagt de senaste fem åren. I förmiddags kokte han sylt på fyra-och-ett-halvt kilo bär! Och nu ikväll är han ut igen och rekognoserar hur det börjar se ut på kantarell-fronten. Med den torkan som varit får vi bereda oss på mindre skörd än vad vi varit van vid tidigare år.
Vattenbristen som varit en springande fråga varje sommar de sista tio åren har nu blivit svår. Grannarna som är helt beroende av vattentillgången från kallkällorna uppe i berget, har fått åka och köpa en pump och koppla till en annan än den vanliga källan.
Vi, maken och jag har sommarvatten. Vi pumpar upp disk- och tvätt-vatten från sjön. Vi har en dusch utomhus som vi kopplat några tiotal meter slang till. Slangen ligger på marken i solskenet så det blir perfekt duschtemperatur när solen skiner. Det har varit många duschar om dagen denna heta sommar. Vattnet är helt acceptabelt även som dricksvatten, men ger inte lika gott kaffe som de vatten vi hämtar hos grannarna. Så kaffevatten tigger vi hos grannarna.

Föregående

Är jag en globetrotter?

Nästa

Nu blir det svårt!

2 kommentarer

  1. Margareta

    Du beskriver det livet där uppe som helt underbart! Trots en resa på nästan 20 timmar, skulle det vara underbart att få komma tillbaka! Hade inte bromsarna varit så intensiva, så hade jag badat mer och längre! Men aj vad ont det gör när de bits! Och myggbetten kliade länge efter det att jag kommit hem! Men detta uppvägdes av minnen från denna underbara vecka!

  2. Bitte

    Ja bada tillsammans med bromsarna vet jag hur det är. När Rune och jag var uppe för ett antal år sedan var det också varmt i sjön. Var gång jag skulle ta ett dopp ropade bromsen till varandra. ”Kom nu för nu ska Bitte bada”.

    Ja det är en helt underbar plats som ni tillbringar er semester på.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén