Bilradio, att hava eller inte hava…..

Våra första bilar innehöll inte en bilradio som ingick i köpet av bilen. Det var något som vi ansåg vara en lyxvara och något vi mycket väl kunde avstå från. Men eftersom tiderna ändrades både tekniskt och ekonomiskt blev vi så småningom även ägare till en bilradio. Detta hände då vi råkade ut för en förslagen bilförsäljare som, då han fick in bilarna som bytesobjekt, monterade ur den insatta radion, för att sedan försöka sälja den med den bil den kom in med. Jag erkänner att jag alltid haft mina dubier runt bilförsäljare och hästskojare. Den ene är lika god som den andre! Men aldrig lyckats motstå deras erbjudanden då de varit något jag varit intresserad av. Trots att jag sagt dem rakt upp i ansiktet att jag uppfattade deras försäljningsmetoder som skojeri, har jag fått ett smilande som svar.
Jag minns den lilla modul man tog med sig in, så det bara gapade ett svart hål där bilradion skulle sitta. Detta var en klar utveckling så att man slapp komma ut till bilen och finna att man haft inbrott och bilradion var stulen. Problemet blev bara att man glömde ta med sig modulen ut i bilen! Så tyst körning utan musik! Sen kom den dag då bilradion satt inmonterad i bilen, fabriksmonterad. Numera vet ingen vad man talar om då man säger att bilradion var ett eftertraktad byte för många småtjuvar för tjugo-tjugofem år sedan.
Vår första bil med radion fabriksmonterad var också utrustad med en automatisk radioantenn. Den gick ner in i karossen då radion slogs av. Alltså ingen antenn för busungarna att bryta av då bilen stod parkerad. Ah, vilken standardhöjning med sådana finesser. Nybytt bil fick köras in i garaget. Ville ju inte att bilen skulle bli snöig eller frusna rutor.
Minns den morgon då jag skulle till jobb och skulle köra vår nyköpta fina bil första gången. Maken jobbade sena skiften kvällen innan så han sov gott då jag skulle iväg. Men känslan av nybil märkte jag ändå, även om jag inte hade någon att diskutera den med. Ut i garaget in med handväskan i baksätet, gled in bakom ratten och i med bilnyckeln. Startade, slog på radion, måste man ju ha på! Nytt och fint! I med backen och började så nätt glida ut ur garaget. Men! Vad hände? Samtidigt som jag kände att bilen rörde sig såg jag i backspegeln hur garagedörren stängdes! Snabbt trampa på bromsen, i med ettan och körde fram en decimeter, två. Nu gick garagedörren snällt upp igen!
Vad hände? Hade gubben min smugit med ut då jag gick, och stod nu och skojade med mig? I med backen igen. Hade inte tid att tramsa så här! Hade ju ett jobb att sköta. Började glida bakåt med bilen. Samma fenomen igen, någon börjar dra ner garageporten. En vipp-port som man stänger genom att dra ner den! VEM? Inte utan att jag började tycka det var obehagligt. Spökade det? Provade köra både fram och tillbaka en gång till, men samma sak varje gång! Jag får väl gå ut och kolla vem som tramsar sig med mig, tänkte jag. Nu visade det sig att jag hamnat med bildörren precis vid hyllan med alla syltburkarna. Garaget hade också lite förvaringsfunktion. Kunde inte få upp dörren med mindre än att jag kanske skrapade bildörren mot hyllan. Nya fina bilen, hjälp!
Efter några oerhört långa minuter insåg jag att jag måste få hjälp av den make som jag först misstänkt för tramset med porten! Men han sov ju därinne i huset och jag kunde inte komma ut.
När detta drama utspelade sig var jag ägare till en mobiltelefon, en av de första jag ägde! Fram med den, ringde in till maken som, då han svarade första gången och hörde det var jag, la på luren. Trodde jag ”lekte” med mobilen och råkade ringa i onödan. Det kostade sex kronor per minut att ringa på vanlig dagtid, men vad hade jag att välja på. Fick slå numret igen och försöka få honom, han den sömndruckne, nyvakne att förstå mitt dilemma! Normalt har han inget strålande morgonhumör, vilket jag var medveten om, men vad göra? Då jag efter mycket förklarande fått honom att fatta att jag satt som en fånge i garaget, kom han ut, halvklädd, sur och svärande. Men han löste problemet med vad det var som hänt. När jag slog på radion gick antennen upp, gled in i ett av garageportens ventilationshål och fastnade där. Då jag backade drog antennen porten med sig och vise versa då jag provade köra framåt. Maken lirkade loss antennen snodde på klacken och gick in för att sova färdigt.
Glömmer aldrig leendet hos killen på bilfirman då jag förklarade vad som hänt. Antennen blev så skrynklig att jag var tvungen få den utbytt. Kostade nära sjuhundra kronor.