Satt vid frukosten och knäckte på dagens sudoku i dagstidningen. Detta hör till mina morgonrutiner i min pensionärstillvaro, att försöka få igång hjärnan med lite logik. Onsdagarna börjar jag stöta på lite motstånd. Påtåren snart slut och halva sudokun olöst. Lösningen till problemet står strax under men upp-och nedvänt. Tanken flyger förbi, kika där? Skulle förta hela nöjet så det är uteslutet. Funderar samtidigt på gårdagens bridgematcher. Skulle bjudit annorlunda på två av de brickor jag spelade! Dessa två hade vänt resultatet från två oavgjorda matcher till två vunna! Men båda motståndarlagen hade tydligen gjort ungefär likvärdiga missbedömningar som vi gjorde. Allt hängde visserligen inte enbart på mig, men ändå, så litet kunde ha påverkat så mycket.
Är det konstigt att det var lite sorgsen håg, kom på mig själv med att vissla Mozarts Requiem medan tankarna snurrade. Stämningen i moll fortsatte då jag fastnade på sudokun. Maken bad mig för tusende gången att inte vissla. Ja jag vet, det gör ont i hans hörapparatsöron. Förlåt!
Kände att det fortsatte att nynna inne i huvudet på mig. Tittade upp och såg att maken påkallade uppmärksamhet, ville att jag skulle ringa frissan och beställa tid. Vilket jag gjorde. Sedan fortsatte samtalet lite fåordigt, hackande.
Jag fick uppläst dagens dödsannonser som även de hör till rutinerna att checka av vid frukosten. Dödsannons på Sven i Viken, var det den där Sven i Viken som kunde snacka engelska?? Mindes en historia jag fått mig till livs i min ungdom. En historia om en man Sven, en lots i Viken.
En dag hade han lotsat upp en rysk båt genom Öresund. Då de passerat lotsanmodad sträcka och Sven skulle lämna skeppet frågade de honom, med hjälp av teckenspråk, om de fick bjuda något att äta. Sven tänkte, ett gratis mål mat är ju aldrig fel. Så han nickade och fick en stor djup tallrik satt framför sig, fylld med välling. Grå smaklös välling, men tiderna var sådana att det var ändå ett mål mat. Sven åt med god aptit och då kocken frågade på någon rotvälska om han ville ha mer trodde Sven att han undrade hur det smakade. Sven log och nickade varvid kocken slevade upp en ny tallrik fylld med välling. Nu började det kännas som om det räckte så Sven log och slevade snabbt i sig det sista på tallriken. Men nu blev den stolte kocken givmild och hann sleva upp en tredje portion. Sven stånkade och åt.
När han kom i-land berättade han vad som hänt för sina arbetskamrater, han sa: Och ni förstår pågar, hade jag ente kunnat snacka engelska och sagt: -Nix mer välling, så hade di sprängt maj med sin forbenade välling.
Men maken har hört den om Sven i Viken så han sade att det var nog inte den Sven. Men närmast sörjande var en svägerska enligt annonsen. Då var de nog hans brors fru föreslog jag. Maken menade att de visste man inte, kunde vara hans systers fru! Ja, ingenting är oss främmande idag. Det kanske var en hen. Till och med den här gamla datorn gör ingen anmärkning på ordet hen.
Såg förresten när vi skulle göra en ansökan om en gmailadress häromdagen att man fyllde i namn adress och kön som i detta formulär var förtryckta förslag, man, kvinna och övrigt. Vad är övrigt? Är det ett hen?
Margareta
Hen är bra om läkare/tandläkare. Alla säger ”han” om dessa yrken. Hen är bättre! Hen om elev o.s.v. Till och med om sjuksköterska. Så ja, hen är ett bra ord!