Vem läste sagor för mig när jag var liten? Var det någon som läste överhuvudtaget för mig? Minns inte.
Vem gick med mig på ”bia” då jag var liten? Jag kan väl inte ha gått själv de första gångerna? Var det en av de gånger storebror Rune gick med mig till stan, en av de gånger han med ett järngrepp runt nacken, ja han nöp riktigt ordentligt om jag började sakta av på takten, förde mig som ett boskap ner till Sagabiografen? Eller Capitol? Palladium, Odéon, Roxy och Röda Kvarn låg lite längre bort så det var senare man valde att gå så långt för en matiné-föreställning.
Och har försökt dra mig till minnes kostnaden för ett biobesök, men kan ej. Vet att det kostade 75 öre när man gick på Palladium, men då var jag så stor att jag gick utan bröderna. Minns det för det räckte inte med en krona till både spårvagnen fram och tillbaka, bián och lite godis. Ofta köpte man för tio öre godis, spårvagnen tio öre/rikning och bián sjuttiofem, det blir mer en en spänn.
På detta sätt kom den spännande matematiken in i huvudet på en liten unge. Ha ha.
Varför jag kommer att tänka på allt detta är för att vi var på biá i går kväll.
Hade sett reklamen om filmen Frost på TV flera gånger de senaste veckorna. Maken nämnde vid ett av tillfällena att vi har väl ingen unge att låna annars verkar det vara en trevlig film. Vadå, kontrade jag, nog vågar jag att gå själv på en barnbio. Diskussionen tog fart om vilka ungar vi lånat till respektive film vi velat titta på de senaste tjugo åren. Ett av barnen gjorde blöjan full med en omisskännlig doft som spred sig över biografsalongen en kvart in i filmen. Det var den filmen! Ha ha. En av barnen spydde ner sig p.g.a. åksjuka på väg in till bián, så ett lån av ett syskons långkalsonger räddade den bián den gången.
Med andra ord, det är vanskligt att låna ungar för att våga sig in på en barnfilm. Man kan lika bra försöka bita huvudet av skam och gå in själv.
Men det har blivit dyrare att gå på biá nuförtiden. Visserligen går vi in med pensionärsrabatt, så med ett par 3-D-glasögon till kostar det ”bara” 110:-/ person. En ökning med nästan hundra gånger! Står det i relation till löneökningarna?
Nu fick jag mig till livs ytterligare en saga ur H.C.Andersens sagosamling, Sagan om isprinsessan. En av hans fina berättelser med en sens moral som faktiskt överraskar. Man ser så många filmer där man redan tio minuter in i filmen kan gissa sig till hur den ska sluta, men H.C.Andersen hade sitt alldeles egna sätt att berätta. Man måste läsa hela för att få veta slutet!
Margareta
Samma minnen som du! Kommer inte ihåg att mamma läste sagor. Men jag tror hon gjorde det. Vem följde med mig på min första bio, kommer inte ihåg. Men att det kostade 75 öre minns jag. En gång handlade jag för 30 öre godis, och fick kramp i magen, när jag förstod att det inte räckte till biljetten. Gick tillbaka och fick lämnat tillbaka en femöreskola. Vad filmen hette, minns jag inte.