Alla dessa ord och diagnoser…

Blev inviterad på födelsedagskalas idag. Trevligt! Mysigt! Så här mitt i smällkalla vintern vet man med säkerhet att det inte blir något trädgårdsparty. Sen tillika fick jag ge förslag på önskade menyer! Brukar var födelsegrisen som önskar matsedeln! Men be inte mig två gånger, det räcker med en gång för att jag ska slänga ur mig några möjliga och även omöjliga rätter med för den delen.
Så till den springande punkten, när skulle detta äga rum? Lite svävande fick jag veta -den andre…..nej den sextonde…eller, jo det är ju då.. den sextonde. Hm… Visste inte människan vilket som var hennes födelsedag? Jo nu bestämde hon sig, skrattande konstaterade vi att vid vår höga ålder, 65+ var den där förmågan att göra två saker på en gång i avtagande. Skulle man med huvudet i almanackan titta på datum och samtidigt pladdra på i telefonen, ja då blev det lätt fel vecka pekfingret hamnade på. Därför kom födelsedagen till att sträcka sig över drygt två veckor. Förr varade ett anständigt rikemansbröllop i dagarna tre, men ett fjortondagarskalas! Det ni!
Det var i detta ögonblick vi uppfann ett nytt ord: dyskalendari, eller som det kommer att anges i journalen hos doktorn; dyskalendarium.
Begreppet låter lite högtravande men de flesta känner igen sig när man förklarar. Vem minns inte alla dagarna runt jul och nyår senaste julhelgen. Vad var det för dag idag? Visst hände det att vi var ut till postlådan för att hämta tidning eller post och konstaterade att där var ingen tidning. Nähä, nu var det en röd dag igen! Lite lätt visslande, händerna i byxfickorna låtsades man att man bara var ut för att kolla vädret. Skamligt om grannarna också skulle märka min ”dagavillhet”.