Musiken i mitt liv

Fick en ingivelse att skriva om min karriär inom det musikaliska området genom mitt liv. Har tidigare berättat om musikstunderna i mitt barndomshem. Se april 2010 ”När mor sjöng” Denna berättelse har ett innehåll som väcker sorgliga känslor till livs. Sedan har jag inte talat om all glädje sången och musiken burit med sig. Bör jag ju göra, eller hur? Hemma hos oss fanns en mandolin som inköpts till Rune min yngste bror. Det var ett vanligt instrument bland arbetarungarna, förmodligen för att det var överkomligt att inhandla. Pianon hörde till de mer välsituerade och stränginstrument i form av fioler osv. var snobberi. Så mina första trevande försök att spela på storebrors mandolin kunde bara ske då han inte var hemma. Annars bevakade han den som en hök.

Men i sjuårs-åldern dök det upp ett alternativ för mig! Farbror Valter hade ett munspel och han spelade ganska bra på det. Då vi var dit var alltid mitt önskemål att han skulle spela ett par trudelutter på munspelet. Inte för att jag njöt så oerhört av musiken, det var operettmusik och seriös musik som han spelade. MEN efteråt kunde jag tigga mig till att få låna hans spel en stund. Att få försöka spela på gehör och testa att man kunde få till musik var spännande! Han tillät mig låna det mot löfte att jag inte saglade allt för mycket in i hans fina Hohner-spel. Nervöst lånade jag spelet, och inte saglade jag! Jag var så nervös att inte få ha kvar denna förmån, att adrenalinet gjorde att jag var torr som fnöske i munnen. Blev inte bra det heller. Helst skall läpparna kunna hållas så pass fuktiga att man lätt kan föra munspelet fram-och tillbaka.

Men farbror Valter insåg att det var en stark önskan hos mig att få spela så han tog fram spelet då vi skulle åka hem, iakttog mig och sade men sin mörka djupa röst: lär du dig spela ”Avestaforsens brus” på en vecka så är spelet ditt!!  Vilken utmaning! Hur min familj tog sig igenom denna vecka minns jag inget av, men när det gått en vecka spelade jag Avestaforsens brus utan avbrott eller felaktigheter! Troligtvis den enda sjuåring som spelat just den visan på munspel. Fanns ju andra melodier som var trevligare för en unge som jag, att spela. I början av femtiotalet började jag lyssna på den popmusik som sändes i radion. Behövdes inte många lyssningar förrän man kunde sjunga slagdängorna. Därifrån var det inte långt till att spela dem.  När jag kommit upp i tolvårsåldern hade brorsan tröttnat på sin mandolin, jag fick överta den. Gick i ca ett år och spelade för en lärare som hjälpligt lärde mig noterna. Men jag kom aldrig längre som skolad musiker än att, kunde jag inte nynna sången så att jag kunde spela med hjälp av mitt gehör, så blev det ingen musik. Men jag kom betydligt längre än brorsan som körde fast på ” Nidälven stilla”. Det blev fotbollen som han vigde sin ungdom åt istället. Han hade nog inte samma gehör som jag, eller var det envisheten som fattades? Munspelet har följt mig i livet, först för mitt eget höga nöjes skull. Mina barn tyckte det var roligt att jag spelade lite för dem då de var mycket små. Men det var ändå roligare då vi sjöng tyckte de. Och spela munspel samtidigt som man sjunger funkar ju inte. Så det blev lagt åt sidan. Togs fram då och då, men då vi hade hund fick jag ge mig, hunden ylade som vargen i Jack Londons bok. Senare hade ett annat husdjur, katten Oscar, sitt sätt att protestera, han klöste mig på högerarmen för att få mig att ta spelet från munnen. Folk och fä är inte lätta att underhålla! De har så höga krav.   Senare i livet blev jag omsprungen vad det gäller musicerandet av båda mina barn. De har varit roade av att sjunga och delta i olika sorters arrangemang inom musiken. De har gått många år i musikskola men jag misstänker att även hos dem är det gehöret som varit till större hjälp än skolningen. Sonen hade i tonåren en liten tanke att vilja gå musikhögskola. Jag försökte intala honom ett mer vardagligt yrkesområde. Dessa musiker, som jag sa, arbetar när normalt folk är lediga och tvärtom!  Det blev ingen musiker av  sonen, men hans intresse av att sjunga, bl.a. i kör, gjorde att han mötte sin hustru inom musiken. hon spelar i en symfoniorkester, spelar kontrabas. Så nu vet han arbetstiderna hos detta skrå, musikerna, de arbetar när andra är lediga……