Ja hur är det nu man brer en smörgås?

Fick en liten påminnelse igår vid matbordet om en av mina tokiga manier. Jag satt i lugn och ro och samtalade med maken samtidigt som jag bredde smör på en tunnbrödsmacka. Eftersom vi just vänt hem från stugan har vi sådant där gott mumsigt tunnbröd med oss, det går inte att få tag på här nere i Skåne. Därför njuter vi det till alla måltider tills det tar slut. Sen får vi hålla oss till de sorter man får tag i härnere. Jag smörade alltså en skiva bröd och pratade med maken. Lite irriterat insåg jag att han inte lyssnade helhjärtat på mig, knappt ens halvhjärtat. Hela hans uppmärksamhet hängde på min smörgås och smöret som jag spred ut enligt ett mönster som tagit många år att träna in. Jag tystnade för att se om han reagerade och ville höra mer om det jag berättade, men nej, ingen reaktion. Inte förrän jag slutade breda smöret på mackan vaknade han till. Sedan frågade han om jag inte funderat på att etablera mig som murare. Det finns nog ingen så noggrann med murbruket som jag är med smöret. Ha ha, vad rolig han är!

Samtidigt rinner det upp en episod i huvudet på mig. Vi var hemma hos min väninna och hennes make, bjudna på mat. Till maten serverades smör och bröd. Min vana trogen tog jag väldigt god tid på mig att bre smöret. Jag snurrar runt, runt med brödet i handen för att förvissa mig om att inga kala fläckar lämnas på brödytan. Samtalet flöt runt bordet och vi trivdes verkligen. Men efter en stund märkte jag att folket runt bordet tystnade, den ena efter det andra. Hade jag sagt något dumt?

Plötsligt sa värdinnan lite generat att jag behövde inte lägga ner själ och hjärta för att bre ut ”allt” smöret, jag fick lov att lägga tillbaka i smörasken om jag fått för mycket! Förskräckt tittade jag mig omkring, allas blickar var fastnaglade på mig och min smörgås! Och jag som tyckte jag fått i minsta laget för att få det att räcka!

Efter en stunds pinsam tystnad spred sig ett försiktigt småfnissande från en av mina familjemedlemmar. De som visste om mina fixa idéer om hur man brer en smörgås. Detta utlöste också ett gapskratt från de övriga när man insåg att här var det visst trampat i klaveret! Från flera håll.

Men visst har vi väl lite fixa idéer lite till mans? Har vi inte? Som när maken tar en brödskiva ur brödkorgen, lägger den på bordet bredvid sig, och sedan bestämt klappar den med högerhanden två bestämda klappningar. ungefär som när man klappar ett litet barn på huvudet. barnen har omedvetet tagit efter, först litet på skämt, sedan har bara vanan suttit där. Det är så inrotat numera och jag har noterat att även barnbarnen gör denna manöver då de tar sig en smörgås.

Så de ska inte snacka! De har också later för sig.