Sitter och njuter av eftersmaken av matjessillen. Det är lika välkommet varje år med premiären på nypotatis och sill. Också jordgubbarna förståss. Men så långt har vi inte kommit ännu. Väderlekstjänsten har hotat med världens oväder med ösregn och massor av åska. Men idag har de missat igen, de senaste tre timmarna har det varit riktigt angenämt väder med växlande molnighet och temperatur som gjort att det varit mysigt att sitta utomhus. Visserligen har det kommit en och annan vindil som dragit med sig blomvasen, försökt rycka med sig något uppläggningsfat. Men vi har fixat att hålla kvar faten på bordet, ja blommorna förståss, men de fick nytt vatten i vasen.
Kan inte låta bli att tänka på midsommarafton i kolonin. Det var i mina tidiga barnaår vi hade en uppsättning av de där gamla traditionella trädgårdsmöbler som man kunde fälla ihop vid förvaring i lilla ministugan, som var den bebyggelse som fanns på kolonitomten, då jag var liten. Möblerna målades om med jämna mellanrum när de blev lite skavankiga, men jag vet aldrig att de ifrågasattes om de blev slitna eller mindre stadiga av årens slitage. Men de användes flitigt och man satte fram dem till midsommar på gräsmattan varje år. Sen dukades midsommarmaten på det lilla bordet. Jag vet att bordet inte var mer än ca. 120 gånger 80 cm, men man dukade ändå till 8-10 personer runt bordet. Det var populärt att komma till oss på midsommar då koloniföreningen anordnade dans på lövad dansbana med levande orkester och lite tombola.
Väl uppdukat med alla godsaker, till och med några kalla köttbullar till oss barn som inte älskade matjessillen. Smör, bröds, ost och de dilldoftande nykokta potatisen. Greta och Walter med faster Asta var ofta sedda gäster, så även denna midsommarafton. Soligt och fint och många glada skratt. Nu skulle Asta ha en smörgås och det överbelamrade bordet var svårt att överblicka. Men där stod smöret! Hon reste sig halvvägs, sträckte sig över hela kalaset och gjorde en rejäl grop i smöret. Ville ju inte hålla på där att ta om. Men en klatsch satte hon sig tungt nerpå stolen, som i samma ögonblick gav upp sin sista suck. Den brakade ihop, liknade vara en hög bräder. I samma stund såg vi andra runt bordet fotsulorna på Asta. Överraskade for många av oss upp från bordet och undersökte vad som hände, hur det gick med Asta. Lättade förstod vi att att Asta klarade sig helskinnad och allmänt skratt uppstod. Det såg ju onekligen mycket dråpligt ut. Efter en stund fick vi upp tanten på fötter, kollade att ben och armar var hela, brödet i vänsternäven intakt men var tog smöret vägen?
Så småningom hittade vi smörklicken som i fallet farit högt upp bakom Asta, upp på flaggstången. Där, ca. tre meter upp på flaggstången satt den väl tilltagna smörklicketn som så sakteliga gled ner på den av solen varma flaggstången så att solen och smörklicketn gick ner ungefär samtidigt den dagen
Eskil
Tack för ett gott skratt och en trevlig midsommar 🙂
Margareta
Man ska akta sig för skrangliga stolar eller att vara för tung. En granne satte sig i en hopfällbar stol med tyg. Det bar sig inte bättre än att tyget brast och hon satt dubbelvikt med stolen som en krans runt sig. Vi fick vara några stycken som bände loss stolen från hennes kropp. Men hon och vi andra fick ett gott skratt. Skönt!
Margareta
Som det kan bli när man fikar. Jag bjöd min väninna på en bakelse i dag. Vi pratade och skrattade som vanligt när vi träffas. Så skulle hon ta in en bit bakelse i munnen, och den minen hon gjorde när hon fick en tom bakelsegaffel i mun, var obetalbar. Den hade ramlat av från gaffeln ner i hennes hand, som väl var. Och inte ner i gräset.