Vi har varit på gamla anrika Elsa Andersons café i Norberg och druckit kaffe. Så oerhört många gånger vi sagt när vi passerat skylten som står utanför Norberg i Västmanland, vi skulle åkt in och gått på ett riktigt gammaldags café. Nu äntligen har det blivit av. Jag har läst reportage flera gånger i den kolorerade veckopressen om detta gamla ömt bevarade konditori mitt inne i lilla Norberg.
Man kliver in i ett gammalt timmerhus med rötter från sjuttonhundratalet, hukar ihop en aning genom den låga dörren. Kommer in i en kakbod där jag känner mig förflyttad minst femtio år tillbaka i tiden. En helt vanlig torsdagseftermiddag strax efter lunch och ett sådant uppbåd av tårtor, bullar och småkakor! Antingen väntades det ett par busslaster pensionärer dit eller så är norberg-borna helt vilda vad det gäller kakätning. Gick runt och njöt av lokalerna som inte moderniserats utan enbart vårdats på ett värdigt sätt. Nu har det förmodligen varit ett riktigt rikemanshus med åtminstone tre vackra kakelugnar i de små rummen och en fin stor öppen spis i ett lite större rum.
Vi satte oss i ”blå rummet” med vår fika. Kaffe och vaniljbulle. Tyvärr sa magen till, att en massa snaskiga bullar och kakor ville den inte ha. När man sitter still i en bil flera dagar är man inte storäten. Sitter och tittar ut över gatan i detta minisamhälle där närmsta granne till konditoriet är en skjutshall. Det stod så på skylten i alla fall. Hade ringen över Å fallit bort?? Det var nog så att på den gamla skylten hade det en gång stått SKJUTSHÅLL. Huset som även det hade rötter i ett tidigare sekel, precis som konditoriet, liknade ett möjligt gammalt gästgiveri. Fina gamla byggnader just bredvid kyrkan.
Ser en äldre man komma släntrande över gatan i sakta mak. Kan han vara i åttio-åttiofemårs-åldern? Stegar in på konditoriet, stannar lite skyggt precis inom dörren där han blir stående till biträdet expedierat färdigt de kunder hon höll på med. Kunde inte låta bli att jämföra honom med min äldsta svåger, som när han ska på affären och handla, alltid tar de rena jeansen på och en ren lumber-jacka. Mannen här var också uppklädd för sin inhandlingsrunda. När det blev hans tur klev han fram och frågade i en låg ton om de hade något fryst bröd? Aha, tänkte jag, han ska ha för att mata änderna. Biträdet log lite försiktigt, bad mannen vänta en stund. En blyg nick från honom bekräftade att han väntade gärna. Några minuter senare uppenbarade hon sig med en stor rejäl plastpåse med minst tio stycken likadana vaniljbullar som maken och jag satt och mumsade på. Hon höll upp påsen framför mannen och frågade om det var ett tänkbart alternativ för honom. Jatack, hördes från mannen. Fyrtio kronor fick han betala! För minst tio sådana som maken och jag erlagt nittio kronor för, för två stycken, visserligen med en kopp kaffe till, men ändå.
Samtidigt går det upp en talgdank för undertecknad. Han skulle inte alls mata några änder. Om så vore hade änderna nöjt sig med dagsgammalt bröd. Detta var bara en smart pensionär som kommit på att gå dit och inhandla sitt bröd infruset, för att förpassa hem i sin egen frys och ta fram efter eget behov! Konditoriet fryser förmodligen in överblivet bröd då de stänger för dagen och har alltså ett litet lager av diverse i frysen.
Jag blir glad när jag ser och hör människor som har lite av återanvändningstänket i sig. Hur man kan få något som tappat sin färskhet att ändå kan tas tillvara. Det behöver inte som i gamla dagar bli till skorpmjöl, skorpsmulor av allt gammalt bröd.
Minnet av min första inköpta påse skorpmjöl har jag kvar. Att man gick till affären och inhandlade gammalt utgånget bröd! Hur tokig var världen! I min barndom slängde vi in alla skalkar från matbrödet in på braspannan som alltid förvarades inne i ugnen. Här torkade det bra ofta med hjälp av eftervärlden från något bak eller någon matlagning. När det började svämma över av gammalt bröd togs köttkvarnen fram och man malde ner de torra gamla skalkarna. Ner i en papperspåse med skorpmjölet och vi kunde få panerade fläskotletter till söndagsmiddagen, en läckerhet vi gärna åt.
Margareta
En lyxig upplevelse mitt i allt det moderna!