Ord och uttryck som jag växt upp med

Nu kära läsare, nu gör jag en sida som jag tänkt vi gemensamt ska skapa genom att jag antecknar mina ord och förklarar vad jag tror de betyder.

Sen förväntar jag mig att ni fyller på med sådant ni kommer att tänka på, eller vad ni undrar över. På detta sätt kan vi hjälpas åt att göra en intressant sida. Några av uttrycken jag skriver om har jag fått tips om från vänner och bekanta, nära och kära. Kom och var med!

Idag när jag skulle till frissan tänkte jag, då jag klev ur duschen, ska jag åka till min hårvårdare helt utan att göra något åt frisyren? Stod och beundrade lurvet och hörde min mors röst bakom mig. ”Du ser ut som en horsaschärra tös”.

Då smålog jag för mig själv. Undrar om någon nu levande person vet vad en horsaschärra är för något? Har någon gång fått förklaringen att horsaschärra var det skånska dialektordet för harskramla. Och varför man kopplade ihop ett mycket rufsigt okammat hår med en harskrammla kan jag endast spekulera i. Blev man så skrämd av harskramlorna att håret reste sig på huvudet?

Såhär till jul och alla julkalas kan det vara bra att inte vara hyttekär. Hjälp! Vad är det att vara detta? Jo om det bjöds om  med kakfat eller mat för att ta en runda till var det viktigt att inte visa sig för angelägen. Kunde ju uppfattas som om man var svältfödd. Därför sa man artigt nejtack då det bjöds om. Givetvis förväntade man sig en ytterligare chans att få ta mer, eftersom en vettig värd/värdinna bad enträget att gästen skulle ta mer, man trugade, med orden ”var nu inte hyttekär” Ett ord som är märkbart sammanknippat med min barndom.

Bland andra lustiga ord och uttryck är ordet pladuska. När jag säger eller tänker ordet kommer det en skamkänsla över mig. Befläckad,  låter som om det härstammade från någon biblisk berättelse. Men pladuska är mycket mer vardagsvanligt. Det är det STORA sås-fläcken som lägger sig snyggt på bröstet på finklänningen eller på dyraste sidenslipsen då man är bortbjuden. Fläcken är ingen liten en som smälter in i mönstret utan en stor skrikande skämmig fläck.

Jag har någon gång råkat ut för att sätta en rejäl pladuska på tröjan strax innan jag skulle hålla lektion, stå framme vid ”svarta tavlan” och tala till folk i uppemot en timme. Gissa om fläcken syntes! Men jag har avlett uppmärksamheten från fläcken med att säga,” den här fläcken har jag fullständig kontroll på så den kan ni koppla bort”. Har noterat roade men lättade ansiktsuttryck från eleverna.

När jag en gång pratade minnen med min väninna berättade hon hur hon känt det när hennes mamma stod och skulle handla i affären. Hur skräcken/skammen kommit krypande längs ryggraden på tösabiten då hon visste att det var tomt i börsen! Hon hade strax innan fått till svar, då hon bett mamman att få något, att mamma inte hade några pengar… Ändå stod nu modern och beställde fram varor. När kommersen var avslutad bad handlaren att få pengar för varorna. Hur det nästan svartnade för ögonen på flickan, men… Plötsligt fanns det ändå pengar att betala med…..

Småleende lyssnade jag till hennes berättelse, nickade igenkännande. Den där hade jag också hört. Under min uppväxt var pengar faktiska saker som far kom hem med i en påse varannan fredag. De räckte tydligen lagom länge för de var förmodligen slut efter dessa fjorton dagar till nästa lönetillfälle. Det blev därför lätt för oss ungar att titta ner i mors börs när man kom och tiggde något. Nä, där fanns inte mer att handla för så det var vara att sluta fundera. Ett enkelt och lätt sätt att lära barn ekonomi!

Då jag försökte mig på detta sätt att visa barnet, min egen ättelägg, att pengarna hade sinat i pengabörsen, fick jag genast rådet att gå till ”väggen där man hämtar pengar”. Så fungerade den pedagogiken.

Kära läsare. Har vi fler sådana här minnen vi vill ha nedtecknade? Det finns säkert många gemensamma saker som vi idag tycker är roliga att minnas. Jag väntar på historier, berättelser, tips och andra saker som vi gemensamt minns över. Klicka in er på kommentarer under och berätta. Ser fram emot detta.