Danmark har varit ett vanligt resmål för oss som bodde/bor i Hälsingborg/Helsingborg. Visserligen minns jag inte tiden då jag var delägare av ett pass inom Norden (inskriven i mina föräldrars pass). Men senare i livet var Danmark ett vanligt mål för inköp av livsmedel, men även ett utflyktsmål sommartid med familjen och senare med klassresor.

Mina första smörgåsar som jag lärde mig bre själv, var bredda med danskt margarin, Sommartid väldigt lättbredda smörgåsar för då var margarinet mjukt i värmen. Ofta har jag småskrattande talat om att smöret är ”lent”= lättbrett när jag serveras smörgåsfett som är hanterbart. Däremot vintertid var det mycket kallt i vårt skafferi så då höll man på att mosa sönder brödet om man hade för bråttom och inte väntade till margarinet var rumstempererat. Lördagar och söndagar hände det att vi fick riktigt smör till brödet. Inte för att jag upplevde någon himmelsvid skillnad men man hade ju hört att det var fint med riktigt smör. Pålägg var inget som var viktigt men det var alltid gott att strö strösocker på smörgåsen. Sirap var också väldigt gott som pålägg. Min far som alltid hade jobbematar med på jobb hade förstås riktigt pålägg, ost, medvurst och/eller leverpastej hade han. Riktig mat till en riktig karl. Både margarinet och  ”Lurmerket smör” var inhandlat i Danmark. Stødt melis (strösocker) var också danskt. Detta for man över sundet och inhandlade ungefär var fjortonde dag.

Då jag var liten  väntade man träget på dessa danmarksresenärer, för hade man tur hade det även slunkit med något godis eller vintertid då man köpte med en bägare med glass. Glass var en lyxvara innan man varken hade kyl eller frys i hemmen, så detta var oerhört uppskattat av oss som väntade därhemma. Ibland var glassen så smält att man kunde dricka den men det spelade ingen roll, smaken var där.

En annan viktig vara som inhandlades i Helsingör var tobaken som far rökte i sin pipa. Man köpte denna piptobak i plåtlådor som innehöll 500 gram, röda små plåtlådor, Bali Shag hette den. Jag har fortfarande någon sådan plåtask i min ägo till barnens vaxkritor. Ska jag vara ärlig tror jag att denna vara smugglades in till Sverige vid varje resa. Vi fick besked att lådan skulle stoppas längre ned bland varorna så de inte stack tullarna i ögonen.

Några särskilda semesterresor förekom inte i min barndom men nästan varje sommar åkte vi till Köpenhamn i samband med fars semester. Under 50-talet hade vi båtar som gick direkt till Köpenhamn och de hade matservering ombord också. Jag misstänker att min fars förtjusning för wienerschnitzel grundlades på dessa båtar, Vikingbåtarna. Tror jag det att det smakade ”mumma”. En rejält panerad schnitzel stekt i riktigt smör serverade med små bruna ”kartoffler” (potatis) och ”gemyse”små läckra grönsaker. Här gjorde jag bekantskap för första gången med taffelchips. Man serverade helt vanliga chips som tillbehör till denna maträtt. Jag förstår att han gillade detta för det sägs att vart han än kom i världen beställde han denna maträtt oavsett hur många dagar han än var på resa.

Senare i livet företog jag en och annan resa till Danmark i form av skolresa. Första långväga skolresa gick till Hembygdsparken i Ängelholm då jag införskaffade en lergök. Sedan blev de flesta skolresor till Danmark. Första gången till Helsingör och Kronborgs slott. Hjälp, vilken tråkig rundvandring på detta gamla slott, när man hade glasspengar i fickan som låg och ”brände”  i lomman. Senare i de högre årskurserna åkte vi till Köpenhamn. Då alltid klassresan skulle innehålla ett kulturellt inslag har jag genomlidit både Glyptoteket och en del muséer innan vi äntligen fick gå på Tivoli.

Men närheten till danska huvudstaden gör att det känns mycket mer naturligt att fara till Köpenhamn än om jag skulle åka till Stockholm. Stockholm, det är exotiskt!