Gå och handla på 50-talet var inte som nu för tiden att alla varor fanns under ett tak. Här gällde det att planera sina inköp så att man bar tyngsta lasset kortaste vägen. Vi handlade potatis hos Gustav Karlsson på Ängelholmsvägen. Denna gata var på den tiden Riksettan. Men man behövde inte korsa gatan för Gustav Karlsson hade sin potatishandel ner i en källare på norra sidan av gatan. Visserligen var inte trafiken så tät. Vi brukade roa oss med att sitta på handlarns trappa och skriva upp bilregistreringsnummerna på bilarna som passerade, det hände man fick sitta och vänta på nästa bil. Här låg även fiskaffären, men det var inte med förtjusning man gick de ärendena.  Nåväl, skulle inget inhandlas i järnaffären som låg på hörnet Röamöllagatan-Ängelholmsvägen var det att traska in i Röamöllagatan igen.

Slaktare Hansson hade sin kött- och charkuteriaffär ca 25 m in i gatan. Här införskaffades kött, korv och pålägg. Minns  fortfarande  hur mor bad oss springa hän och köpa en bit falukorv. Hur mycket? replikerade man då. Ta för två och femtio sa mor!!! Jag lovar, det räckte till oss sex personer.

Färska grönsaker minns jag inte så väl men jag vet att vi köpte gurka ibland hos Thea, blomster- och grönsaksaffären som låg ytterligare 100 m in i Röamöllagatan. Nu har vi redan passerat mjölkaffären som jag berättat om i ”Tekniken i vardagen”. Tomater och huvudsallad inhandlades också då vi skulle ha gäster och man skulle bre snygga smörgåsar. Fars priffekvällar med sina bröder eller mors syförening, den föreningen som verkligen broderade ett och annat stygn. De gick under namnet ”Hakan går” så det var även andra saker som sköttes i den sammanslutningen. Jag kommer ihåg att varje gång man köpte gurka gjorde expediten ett litet insnitt i gurkan och avsmakade den. Hade funderat många gånger över varför de gjorde så men fick förklaringen så småningom. Man kontrollerade att den inte var besk!! Har aldrig smakat en gurka som var besk. Jag tror de stod och smyg-åt. Ett barns hela övertygelse.

Nu fortsätter vi till ”föreningen” som låg i hörnet Röamöllgatan-Grubbagatan. Här inhandlades alla specerier. Mjöl, kaffe, bitsocker, strösocker, salt, tändstickor, havregryn, cacao, bruna bönor, gula ärtor, tvålflingor och såpa är en del av de varor jag minns jag köpte. Kryddor och ost fanns också här i föreningen. Här fanns några glasburkar med karameller, men få var de gånger det stod något på inköpslistan att det skulle köpas. Av någon anledning vet jag att jag bar hem varorna en gång då jag veckohandlat, fick stanna många gånger och vila, byta händer med kassarna. Det kunde ju skilja viktmässigt så det var en viss avlastning. Men denna gång var det extra tungt tyckte jag. Jag hade ju också handlat för fem kronor och tjugoåtta öre!! Inte konstigt jag fått långa armar i vuxen ålder.