Lustigt att barndomsminnen ofta är förknippade med mat. Jag saknar ibland dessa hårt inrutade mattider som skiljde vardag och helgdag åt. Vardagsmiddagen avåts klockan 17.00 när far kom hem från jobb. Då hade vi barn fått lunch i skolan. Helt säker på om mina båda bröder Stig och Rune åtnjöt denna nyordning med skollunch är jag inte. Men min syster Britt-Marie och jag fick skolmat under vår skoltid.

Däremot var det en annan ordning på lördagarna. Då hade vi inte skollunch. Vi gick bara halva dagen i skolan och far jobbade bara halva dagen. (Jag märker att jag använder ordet jobbade om min far. Trots att jag är ett typiskt arbetarbarn arbetade inte min far. Han jobbade, arbetade gjorde de som inte talade skånska.) Då vi kom hem lördagmiddag serverades en lättare lunch i form av spenatstuvning med stekt falukorv, eller ärt- och morots-stuvning även här med falu-, lunch- eller prinskorv. Senare på lördagskvällen samlades man runt ett smärre smörgåsbord. Ägg, sill, ost och varierande kallskuret fanns på bordet. Denna kvällsmåltid avnjöts vid 18.00-tiden. Med avund såg jag på, då Rune satt och mumsade i sig en välvispad toddy gjord på rått ägg och socker. Hur han lyckades dupera våra föräldrar till att få denna delikatess är mig en gåta. Mor berättade att han inte tyckte om kokt ägg så därför fick han sin äggranson på detta vis. Jag har otaliga gånger vispat denna toddy till honom. Elvispen var inte var mans egendom vid denna tid. Men de gånger jag vispade till honom var det många avsmak per visptillfälle, något som jag tror att han aldrig märkte.

Kvällsmaten borde vara undanstökad till klockan 20.00 då radioprogrammet började. Lördagskvällens program lyssnades alltid på i mitt hem.

Söndagsmaten var också speciell. Stek i olika former bjöds det på. Jag vet inte att vi någon gång fick korv eller köttbullar till söndagsmiddag. Det närmaste charkuterier vi kom någon gång var då mor gjorde kåldolmar, som kunde förekomma som söndagsmiddag. Annars var det potatis, kött och brunsås. Jag vet inte om det fanns andra sorters konserverade grönsaker än ärtor och morötter. Min mor visste i alla fall inte det, tror jag. Vi fick efterrätt till söndagsmiddagen. Den bestod i konserverade plommon med vispad grädde,  ibland fick vi äpplakaka med vaniljsås. Men det var huvudsakligen produkter från vår koloniträdgård som mor omvandlade till mos, sylt och konserverad frukt. Änglamat var en lyxvariant på dessert som tillagades med hjälp av i mjölk lätt uppblötta skorpor och lingonsylt försiktigt nedrörd i vispad grädde.Till söndagsmiddagen fick vi barn var sin limenad (läsk). Allt detta serverades vid 13.00-tiden och sedan vid 18.00-tiden åt man lite smörgåsmat som var över från lördagskvällen.

Drickan inhandlades när bryggarbilen, Kronans bryggeri, stannade utanför vårt hus vid lördagslunch-tid. Varje vecka köpte vi en 3-liters drickaflaska (svagdricka) 6 öl och 6 lemonad. På den tiden drack inte kvinnor öl, så de vet jag var till far, 4 läsk till barnen och en till mor. Jag har ofta undrat var försvann den sjätte lemonaden? Har inte kommit på att detta var ett mysterium förrän min mor och far var döda så lösningen är enbart spekulationer, far tog den till sin lördagsgrogg.

Det hörde till den vanliga veckorutinen att det inhandlades en ”feberfri” ( en 37 cl renat brännvin. Om den varit 38 cl hade den haft feber).  Intogs först som snaps till sillbordet på kvällen, sen blandades resten till grogg.

Efter påstötning från min dotter Sara inser jag att det man tar för givet, inte alls är så givet. Hon undrar vad för sorts limenader som fanns då jag växte upp. Ja, så korttänkt av mig. Dagens utbud av läsk och dricka fanns inte på 40-50-talet. Sorterna som jag minns hette ”Champis, sockerdricka och hallonsoda”. Om det fanns fler sorter är jag lyckligt omedveten om det.