Ofta hör man folk undra över hur tidiga minnen en människa kan ha. Jag vet själv att det diskuterats en del under min uppväxt. Framförallt då jag blivit motsagd med att det kan jag inte minnas, då jag berättar att jag fortfarande hör ljudet i mina öron av gnisslet från gjutjärnshjulen på stativet på mors trampsymaskin.
Far och min morbror Petter flyttade det mesta på en gammal handdragkärra, då vi flyttade från 28:an till 36:an.Men förmodligen var symaskinen för tung för att lyftas upp på kärran, och då den hade egna hjul beslöt man att flytta den för egen maskin. Nu är det så att hjulen på en trampsymaskin är ganska små och dåligt lagrade för några längre transporter. Ej heller tänkta att köra på asfalterade gator med. Ljudet som uppstod då de drog eller körde stativet på asfaltet var ett skrikande metall-mot-metall-ljud som skar i öronen.
Detta ljud står helt klart för mig trots att 60 år passerat och att mina föräldrar påstår att detta kan jag omöjligt minnas. Jag räknar med att jag var ca. 2,5 år vid denna händelse.
Jag har även ett tidigt minne av att mor en morgon öppnade köksfönstret och släppte in en katt som kröp ner i sängvärmen hos min bror och mig där vi fortfarande låg kvar i kökssoffan en tidig vintermorgon. Detta måste också ha hänt när vi bodde i 28:an för vi bodde på bottenplan. Efter flytten bodde vi på tredje våningen och där kan ingen katt ha hoppat upp.