Kategori: Minnen Sida 1 av 74

Be my guest

It was a nice evening, my housewarming party, as far as my husband and l feel. To show our friends we still are able to do something on our own. Despite our age we had both sold our house and moved into a comfortable flat in town. Not without the pride both of us have some difficulties to hide. Those we have bought services from and those who have helped us, weren’t allowed to even try to whisper their part of the move. The moving company had no chance to say anything, they weren’t invited. The craftsmen, both the electrician and the man who installed our curtains, weren’t either. So any reveal from their side wasn’t any threat for us. And as a gentlemen’s agreement most of my guest didn’t reveal  how much pain in their muscles still remain after the work they did. They have my appreciation. 

Of course you wonder what all this people were involved in and how. I will tell you. Anne-Marie made us think to take this big step in life, to diminish all our property, to both give away and throw all “too much stuff”.  My kid sister had been asked to spare her visits to us all this time, because of the corona-times. We haven’t allowed ourself to any unnecessary meetings and because of that l have asked her to postpone her visits. My friend, Margareta was hired as a consultant to help us with all arrangements around our moving. Clean the old place, move our furniture and to get our new address registrations to authorities and member contacts. She have checked from week to week how we continued our work around the move. And son and his family had made it possible because of all their involvement including drive a little lorry and fetch the things our children wanted to have in their possession. (Read continue to collect the shit we had collected before them). 

Therefore I have to confess, it had been impossible and undone without all help from relatives and friends. However I like to say, we did it, my husband and I! One of the most tough things to get, was the entertainment having some music as background as a soundscape. When I asked my grandchild to help me, she answered she wasn’t the right person to ask. Her and mine music selection probably isn’t equal. She was told, I know what music I wanted, it was the technic I needed some help with. And I got a proposal about something I didn’t understand. My respond was; we forget it, I don’t understand you. After a while I decided to do another try with that young lady. I wrote a list with some favourite music and some which I found suitable for the event. Send the list to her and an appeal, make a list on your Spotify and put your phone in a corner somewhere in my apartment and play the music soft during evening. Maybe she and maybe her family had some fun minutes to do this for me, and when she played the music I heard some music I hadn’t chosen. But it was a nice sound in our flat as nowadays don’t gave so much echo as it did some weeks ago. Both a niece and a nephew with his wife came and wished us good luck in our new home. They had head about the event by their mother and popped in when they had some hours off from work. Fun I thought. And I got the feeling we had moved from countryside to town when my guest took me to note, and got by bus. But none of them dared to follow my advice not have any gifts or flowers. And after all I have salt of all kinds for at least a decade. Herb salt, flake salt and all other kind. And my kid sister who never obeys, had a flower. She did apologies herself it was just a very tiny one. She will take care of the flower when we go to cottage for holidays. She has to accept shared custody, when she so clear shows her inability not to read a text. 

And there was some left overs, it is a hostess nightmare the food isn’t enough. And I hope most of my guests survived to next meal. Afterwards I sit and collects impressions the event gave me. 

I was very impressed by my granddaughters solution about the music. And it ended up as a new knowledge for me. How to arrange some soft music in my home. The problem which follows is, I always start to participate in the songs either by singing or whistling. First neat and nice but after a while when the music spells me, I increase my part. My husband has to either turn off his hearing aids or ask me to shut up. And the domestic peace is in danger. 

One of my guests, a male, noticed we not had any pet as a cat anymore. How come I wondered. When you have small children or a cat you be very careful to turn the toilet paper roll correctly. Otherwise you will soon have toilet paper all around the apartment.

This guest revealed he had looked for the smallest details. Made me proud. He knew what his most important work was, as a guest at a housewarming party. To look around and notice how nice home we have nowadays. And with his comment I heard it as he had said “everything is excellent”. We are trained to complain, so it is hard to find anything to say when the house is so new and most things controlled by the lodger. And such a small apartment is not possible to live in with a lot of mistaken made by the constructors. 

We sit here and feel as we have graduated as apartment owners. We are approved. We can lean back in our sofa corner and enjoy the future. Check up if we can accept having neighbours so close, not see any green garden. Not see any birds, not even be allowed to feed them during winter. The cottage will be even more appreciated in future, I guess.

When I wrote those lines, my mobile phone were getting charged in our bedroom, and I didn’t hear the call from my friend. When I sit and write I find myself as in a bubble, in a sphere of hearing and attention cut off from the outside world. Hadn’t heard the phone. Now I called her and get one more opinion about the party. She was excited there were so many guests in our small apartment and despite it found it rather comfortable. And she praised the food, I had only made some sandwiches. After all the appetite is the best spice. And I had to bribe one friend for one of the recipe. 

Varsågod, en macka kanske?

 Det var en trevlig kväll, min inflyttningsfest, så långt som maken och jag känner det. Att visa våra vänner att vi fortfarande kan göra något på egen hand. Trots vår ålder har vi klarat att både sälja vårt hus och flytta till en bekväm lägenhet i stan.  Vi har svårigheter att dölja stoltheten. De som vi har köpt tjänster från och de som har hjälpt oss fick inte ens försöka att viskande berätta om sin del av flytten.  Flyttföretaget hade ingen chans att säga någonting, de var inte inbjudna.  Hantverkarna, både elektrikern och mannen som installerade våra gardiner, var inte heller inviterade.  Så något avslöjande från deras sida var inget hot för oss. Och som ett gentlemen’s agreement avslöjade de flesta av mina gäster inte hur mycket smärta i deras muskler som fortfarande känns efter det arbete de gjorde. De har min uppskattning.

 Naturligtvis undrar du vad detta folk var inblandat i och hur.  Jag ska berätta för dig.  Anne-Marie fick oss att tänka på att ta detta stora steg i livet, att minska ner allt vårt ägande, att både ge bort och kasta alla ”för mycket grejer”.  Min lillasyster hade blivit ombedd att spara sina besök hos oss hela tiden på grund av Corona-tider.  Vi har inte tillåtit oss själv onödiga möten och därför har jag bett henne att skjuta upp sina besök.  Min vän Margareta anställdes som konsult för att hjälpa oss med alla arrangemang kring vår flytt.  Rengöra huset vi bott i, flytta våra möbler  till nya stället och få anmält våra nya adresser till myndigheter och föreningar.  Hon har kollat från vecka till vecka hur vi fortsatt vårt arbete runt flytten.  Sonen och hans familj har gjort det möjligt med hjälp av allt deras engagemang, inklusive att köra en liten lastbil och hämta de saker som våra barn ville ha i deras ägo.  (Läs: fortsätta att samla skiten vi hade samlat innan dem).

 Därför måste jag erkänna att allt detta hade varit omöjligt och ogjort utan all hjälp från släktingar och vänner.  

Men jag vill säga, vi gjorde det, min man och jag!  En av de tuffare sakerna att få hjälp med var, underhållningen med lite musik som ljudkuliss.  När jag bad mitt barnbarn att hjälpa mig svarade hon att hon inte var rätt person att fråga.  Valet av hennes och min musik är nog inte lika.  Hon fick höra, jag vet vilken musik jag ville ha, det var tekniken jag behövde lite hjälp med.  Och jag fick ett förslag om något jag inte förstod.  Mitt svar var;  vi glömmer det, jag förstår dig inte.  Efter ett tag bestämde jag mig för att göra ett nytt försök med den unga damen.  Jag skrev en lista med lite av min favoritmusik och vissa låtar som jag tyckte var lämpliga för evenemanget.  Skickade listan till henne och bad, gör en lista på din Spotify och lägg din telefon i ett hörn någonstans i min lägenhet och spela musiken mjukt under kvällen.  Förmodligen hade hon och kanske hennes familj några roliga minuter att göra detta åt mig. När hon spelade musiken hörde jag lite musik som jag inte hade valt.  Men det var ett trevligt ljud i vår lägenhet eftersom det idag inte ger så mycket eko som det gjorde för några veckor sedan.  Både en systerdotter och en systerson med sin sambo kom och önskade oss lycka till i vårt nya hem.  De hade koll på händelsen genom sin mor och kom in när de hade några timmar lediga från jobbet.  Kul tyckte jag.  Och jag fick en känsla av att vi hade flyttat från landsbygden till staden när våra några av gästerna tog mig till ad notam och kom med buss.  Men ingen av dem vågade följa mitt vädjan att inte ha några gåvor eller blommor.  Och nu har jag salt av alla slag i minst ett decennium.  Örtsalt, fling salt och alla andra slags salt.  Och min lillasyster som aldrig lyder, hade en blomma.  Hon bad om ursäkt, det var JU bara en mycket liten blomma.  Hon kommer att få ta hand om blomman när vi åker till stugan på semester.  Hon måste acceptera delad vårdnad när hon så tydligt visar att hon inte kan läsa en text.

 Och det blev lite restmat kvar, det är en värdinnas mardröm, att maten inte ska räcka till, att några gäster tydligt påtalar att den sorten hann jag aldrig smaka.  Jag hoppas att de flesta av mina gäster överlevde till nästa måltid.  Såhär efteråt sitter jag och samlar intryck som händelsen gav mig.

 Jag blev mycket imponerad av mitt barnbarns lösning med musiken.  Det slutade som en ny kunskap för mig. Hur man ordnar lite soft musik i mitt hem.  Problemet som följer är att jag alltid börjar delta i sångerna antingen genom att sjunga eller vissla.  Först svagt men efter ett tag när musiken trollbinder mig ökar jag min deltagande. Min man måste antingen stänga av hörapparaterna eller be mig hålla käften.  Och då är husfriden i fara.

 En av mina gäster, en man, märkte att vi inte längre hade något husdjur, ingen katt.  Hur då, undrade jag.  När du har små barn eller en katt, är du försiktig med att vända toapapperrullen korrekt.  Annars har du snart toalettpapper runt hela lägenheten.

 Denna gäst avslöjade att han tittat på de minsta detaljer.  Gjorde mig stolt.  Han visste vad hans viktigaste arbete var, som gäst på en inflyttningsfest.  Att titta runt och märka hur trevligt hem vi har idag. Och med hans kommentar hörde jag det som om han hade sagt ”allt är utmärkt”.  Vi är utbildade att klaga, så det är svårt att hitta något att säga när huset är så nytt, och de flesta saker kontrolleras enkelt av den som bor i lägenheten.  Och i en sådan liten lägenhet är det omöjligt att bo i om många misstag gjorts av byggarna.

 Vi sitter här och känner att vi har examinerats som lägenhetsägare.  Vi är godkända.  Vi kan luta oss tillbaka i vårt soffhörna och njuta av framtiden.  Kolla om vi kan acceptera att ha grannar så nära, inte se någon grön trädgård.  Inte se några fåglar, inte ens får mata dem på vintern.  Stugan kommer att bli ännu mer uppskattad i framtiden, antar jag.

När jag skrev dessa rader kallade min mobiltelefon på uppmärksamhet i vårt sovrum. Jag hade inte hört samtalet från min vän.  När jag sitter och skriver befinner jag mig som i en bubbla, i en sfär av hörsel och uppmärksamhet avskuren från omvärlden.  Hade inte hört telefonens signal. Så nu fick jag ett SMS om ett missat samtal.  Jag ringde henne och fick ytterligare en åsikt om festen.  Hon var glad att det fanns plats för så många gäster i vår lilla lägenhet och trots  detta tyckte hon det var ganska bekvämt.  Och hon berömde maten, jag hade bara gjort smörgåsar, eller snittar som hon kallade dem.  När allt kommer omkring är aptiten den bästa kryddan.  Och jag var tvungen att muta en vän för ett recept till en av mackorna.

Svenskan efter engelskan idag

When we left the house which had been our home for almost fifty years, we wondered about what we should miss the most. The garden? No, and not even the huge space in house. Those space which needed to been looked after, to become a weekly cleaning. After all we are brought up with this thoughts. Thoughts which gave us bad conscience when we didn’t do what we were taught. No, it is not this things we miss most. It is the lawnmower, the little robot which has been seen as a part of family. Stupid, many people think, when I speak about “him” as an human being. But when we after many years discussion finally bought this amazing “creature”, we found it not only as an equipment for gardening, but almost as a living thing. 

When we dined, ate breakfast or had our lunch, our little “Robort”  joined us just outside kitchen window. He didn’t had working day every day so we missed him when he had his day off. We have had pets during years, but not anything like Robort. He didn’t require a lot of “walking the dog”. Just some service now and then. But not as much as a pet who needs to be fed several times a day. 

Therefore was Robort a big loss. But we don’t need any lawnmower anymore. We have no garden, just an altan with  concrete slabs. Doesn’t need any mover. 

I realised we should miss the little “mummy’s boy” even if we sometimes laughed and said he was so sissy, seemed to miss us as soon as we were out of his sight, now we miss to have him around us. Can’t keep silent about those stupid thoughts, and you may laugh at me. But what about us all? We have TV or radio “joining” us, so the silence not will become too deafening. Why shouldn’t we be able to miss a little electric thing, a thing which serves us with useful work? 

We are settled in our new apartment, and I proclaimed my wish about a new robot for our needs. A vacuum cleaner, a robot, had been a desire for me for long. And now we have a new “pet”, a little thing which makes a weak noise, but cleans around my feet. It hasn’t get it all right yet but we remember when our mover started to make a “map” of the lawn, it looked very weird. After a week or two it had changed and it looked like the mover run after some kind of pattern. Hopefully we will see even this new “pet” of ours change to a more organised way to do its work. 

But meanwhile we have a little “mover” running around our feet and furniture without any visible aim. I look at it and feel satisfied even if it is not ready yet. It is a nice “engine”, a golden cleaner. 

I remember my friend once upon a time complained about her laziness, her uneasiness to do some homework. House holding seemed impassable. She felt both lazy and it made her feel ashamed of herself. She asked me what to do, if I knew any magic trick to overcome this state. My answer was immediate: buy a nice vacuum cleaner! 

She thought I made a fool of her, asked if I didn’t hear her request? Yes I did, but it you not feel for any work in home at all, you maybe just took the vacuum cleaner out of the  cleaning cabinets, and after that you didn’t manage to do more work that day, it will be nicer to have a beautiful vacuum cleaner than an old ugly one, I replied. You have to step around it and maybe even jump over the cleaner several times before you start to use it. Maybe you will be happy if it is a nice one, which is joining you for some days… 

Many times we have returned to this subject, when we not are able to finish what we have started to do, remember to have some colourful nice material, if you leave it unfinished. Perhaps the colour makes you feel good. My new“pet”, my vacuum cleaner looks very nice, looks like it is made of gold. I had no idea about this old fact when I bought it, but it has remind me several times about it already, when I have to take into account and where I put my feet.

här kommer svenskan

Då vi lämnade huset som varit vårt hem i nästan femtio år undrade vi vad vi skulle sakna mest.  Trädgården?  Nej, och inte ens de stora utrymmen i huset.  Dessa utrymmen som behövde skötas, städas varje vecka.  Egentligen är vi uppväxta med dessa tankar.  Tankar som gav oss dåligt samvete när vi inte gjorde det vi lärde oss.  Nej, det är inte de här sakerna vi saknar mest.  Det är gräsklipparen, den lilla roboten som har betraktats som en del av familjen.  Dumt, tycker många människor, när jag talar om ”honom” som en människa.  Men när vi efter många års diskussion äntligen köpte denna fantastiska ”varelse”, fann vi den inte bara som en utrustning för trädgårdsskötsel, utan nästan som en levande sak.

 När vi åt midday, åt frukost eller åt lunch, sällskapade vår lilla ”Robort” oss precis utanför köksfönstret.  Han hade inte arbetsdag varje dag så vi saknade honom när han hade sin lediga dag.  Vi har haft husdjur under flera år, men inte något som Robort.  Han krävde inte mycket ”gå ut med hunden-rundor ”.  Bara lite service då och då.  Men inte lika mycket som ett husdjur som behöver matas flera gånger om dagen.

 Därför var Robort en stor förlust.  Men vi behöver ingen gräsklippare längre.  Vi har ingen trädgård, bara en altan med betongplattor.  Behöver ingen klippare.

 Jag insåg att vi borde sakna den lilla ”morsgrisen” även om vi ibland skrattade och sa att han var så känslig och mammasjuk, tycktes sakna oss så snart vi var utom synhåll, nu saknar vi att ha honom omkring oss.  Kan inte hålla tyst om dessa dumma tankar, och du får gärna skratta åt mig.  Men hur är det med oss? Vi har tv eller radio som ”småpratar” hela dagarna, så tystnaden inte blir alltför öronbedövande.  Varför skulle vi inte kunna sakna en liten elektrisk sak, en sak som tjänar oss med nyttigt arbete?

 Vi har bott in oss i vår nya lägenhet och jag uttalade min önskan om en ny robot för våra behov.  En dammsugare, en robot, hade länge varit en önskan för mig.  Och nu har vi ett nytt ”husdjur”, en liten sak som anger ett svagt ljud, men städar runt mina fötter.  Den har inte ordning på allt ännu men vi kommer ihåg när vår gräsklippare började göra en ”karta” över gräsmattan, det såg väldigt konstigt ut.  Efter en vecka eller två hade det förändrats och det såg ut som klipparen körde efter något slags mönster.  Förhoppningsvis kommer vi att se även detta nya ”husdjur” förändras, så att den övergår till ett mer organiserat sätt att göra sitt arbete.

 Men under tiden har vi en liten ”jobbare” som springer runt våra fötter och möbler utan något synligt syfte.  Jag tittar på det och känner mig nöjd även om den inte är redo än.  Det är en snuggle “maskin”, en gyllene rengörare.

 Jag kommer ihåg att min vän en gång beklagade sig över sin lathet, sin oförmåga att göra lite vanligt hushållsarbete, att få något gjort verkade omöjligt för henne.  Hon kände sig både lat och det fick henne att skämmas för sig själv.  Hon frågade mig vad hon skulle göra, om jag kände till något magiskt trick för att övervinna detta tillstånd.  Mitt svar kom omedelbart: köp en snygg dammsugare!

 Hon trodde att jag gjorde narr av henne, undrade om jag inte hört hennes fråga?  Jo det gjorde jag, men om du inte känner för något arbete hemma alls, kanske du bara tar dammsugaren ur städskåpet, och efter det lyckas du inte göra mer arbete den dagen. Det blir JU trevligare att  har en vacker dammsugare än en gammal ful, svarade jag.  Du måste gå runt den och kanske till och med hoppa över maskinen flera gånger dagligen innan du börjar använda den.  Kanske blir du glad om det är en trevlig tingest, som är som en färgklick som lyser mot dig några dagar …

 Många gånger har vi återvänt till det här ämnet, när vi inte kan avsluta det vi har börjat göra, kom ihåg att ha lite färgglatt fint material om du lämnar arbete oavslutat.  Kanske får färgen dig att må bra.  Mitt nya ”husdjur”, min dammsugare ser väldigt snygg ut, ser ut som den är gjord av guld.  Jag hade ingen aning om detta gamla faktum när jag köpte den, men jag har påmint mig flera gånger om det varje gång jag måste ta hänsyn till var jag sätter mina fötter.

Ènglish after swedish today

Munskydden blir alltmer diskuterade i press och tidningar. Jag har hållit en mycket låg profil vad det gäller att använda denna skyddsutrustning. Men onekligen känns det som om man tar sin del av ansvaret då man iklär sig en dylik tingest som munskyddet är. Obekvämt. ”Tittorna” immar igen omedelbart om man inte placerar masken innanför glasögonen. I den sommarhetta vi haft sistlidna veckorna tycker jag att jag får andnöd bakom masken. Att lyfta på den för att få lite ”frisk luft” gör att man åsidosätter hela dess funktion. Ska man bära den ska det vara utan tjafs. På hela tiden! Det blir att inte gripas av klaustrofobiska tankar. Bara andas lugnt och sansat. 

Läste i tidningen idag hur en ung man fått böta 2500 danska kronor då han vägrat bära munskydd på stationen i Odense. Busskurer järnvägsstationer och färjeterminaler är de ställen det är obligatoriskt att bära munskydd i Danmark. Och de färjeterminaler som vi har här i Sverige, med trafik mellan våra länder får per automatik också denna obligatoriska regel gällande. Så danskarna har snott åt sig lite svensk territorium för att få nyttja sina lagar. Jag måste om jag står på ”Knutan” med intention att åka färja, allt vacker ta upp mitt munskydd och trä det över nosen. Visserligen har jag en fysisk biljett när jag ska med färjan, en gammaldags pappersbiljett som klipps på gammalt manér. Så då kan jag behålla munskyddet på hela vägen där det är obligatorium. 

Jag försökte igår att ställa in ett alternativt FaceID på mobilen, då jag måste öppna mobilen i samband med att jag kliver på bussen för att blippa min biljett. Men mobben sa bara ”hinder för ansiktet”, ”ta bort hindret”. Tur för mobben min att det faktiskt var ett hinder. Att det inte var en ful näsa eller ett munsår som inte är ovanligt att jag har. Munsår alltså, näsan är som vanligt. Jag misslyckades totalt med att få mobben att acceptera ett FaceID med munskydd på. 

Så jag blir tvungen att för ett ögonblick blotta mig då jag äntrar bussen. Kunde det inte duga med högra örsnibben som alternativ FaceID, eller hur det var man skulle ha med i passen för några år sedan. Jag tror myndigheterna fick ge sig, för det var integritetsintrång menade vissa. Undrar om FHM kan få mobiltillverkaren att göra justeringar så att de går att utöka möjligheterna. Gjorde faktiskt en uppdatering av mobben ikväll. Inte hunnit kolla om det kommit med som alternativ, att ha FaceID med munskydd. 

Jag misstänker att vi här i Sverige, strax också rekommenderas i dessa situationer där vi köar och trängs lite, att bära munskydd. Enligt maken så har vi redan dessa rekommendationer, jag är inte säker om det är så. Och i vilket fall som helst ber de oss att inte att inte låta glömma de andra viktiga sakerna, hålla avstånd och tvätta sig ofta. 

Då vi var ut förra lördagen och åkte buss, använde vi munskydd. Jag har hela tiden misstänkt att bärandet av skydd av detta slag invaggar oss i en falsk trygghetskänsla. Det känns lite som en trygg bubbla att bära dem.  Och då man traskat runt med dem i drygt en halvtimme kändes det onekligen lite ”naket” då man tog dem av. Så de ger en falsk trygghet, jag är övertygad.  

Here the English

Masks are increasingly discussed in the press and newspapers.  I have kept a very low profile when it comes to using this protective equipment.  But undeniably it feels as if you take your share of the responsibility when you put on such a thing as the mask is.  Inconvenient.  The glassen mist again immediately if you do not place the mask inside the glasses.  In the summer heat we have had in recent weeks, I think I get shortness of breath behind the mask.  Lifting it to get some ”fresh air” means that you override its entire function.  If you want to wear it, it should be without fuss.  At all times!  It will not be gripped by claustrophobic thoughts.  Just breathe calmly.

 Read in the newspaper today how a young man was fined 2,500 Danish kroner when he refused to wear a mask at the station in Odense.  Bus shelters, railway stations and ferry terminals are the places where it is mandatory to wear a mask in Denmark.  And the ferry terminals that we have here in Sweden, with traffic between our countries, automatically have this mandatory rule also apply.  So the Danes have snatched some Swedish territory to use their laws.  If I stand on ”Knutan(swedish ferrystation)” with the intention of going by ferry, I have to pick up my mask and thread it over my nose.  Admittedly, I have a physical ticket when I go by ferry, an old-fashioned paper ticket that is cut in the old fashioned way.  So then I can keep the mouth guard all the way where it is mandatory.

 Yesterday I tried to set up an alternative FaceID on the mobile, as I have to open the mobile when I enter the bus to validate my ticket.  But the phone only said ”obstacle for the face”, ”remove the obstacle”.  Lucky for my phone that it was actually an obstacle.  That it was not an ugly nose or a cold sore that is not unusual that I have.  Cold sores, the nose is as usual.  I totally failed to get the phone to accept a FaceID with a mask on.

 So I have to expose myself for a moment when I enter the bus.  Could it not be enough with the right earlobe as an alternative FaceID, or how it was to be included in the passport a few years ago.  I think the authorities had to give up, because it was an invasion of privacy, some said.  Wondering if FHM can get the mobile manufacturer to make adjustments so that they can expand the possibilities.  Actually did an update on the phone tonight.  Didn’t have time to check if it came as an alternative, to have FaceID with mask.

 I suspect that we here in Sweden, soon also recommended in these situations where we queue and are a little crowded, to wear masks.  According to my husband, we already have these recommendations, I’m not sure if that is the case.  And in any case, they ask us not to let the other important things be forgotten, to keep our distance and to wash ourselves often.

 When we went out last Saturday and took the bus, we used masks.  I have always suspected that wearing this kind of protection lulls us into a false sense of security.  It feels a bit like a safe bubble to carry them.  And when you trudged around with them for just over half an hour, it undeniably felt a bit ”naked” when you took them off.  So they give a false sense of security, I’m convinced.

English first today

All my friends have been notified of our new address.  Wonder how many people have sent ”reverse” moving cards with the wish for ”good luck” to us?  I know for sure 1 (one).  But I do not know what the delivery time for a single transmission is nowadays with all the changes.  Every day, even on Saturdays and Sundays, we have looked in the mailbox that belongs to our apartment.  Have read in the newspaper that the mail would be transferred to every other, but was it really MONTH?  Thought it was DAY or WEEK.

 We have lived in this new nice apartment for three weeks.  It wasn’t clear that we would move from planet Earth when we signed the contract.  Maybe it was something a little small typed that I’m just too pimpinett to put on extra glasses to be able to see.  What I don’t know I don’t suffer from, I thought!  The question is whether it is a suffer that the bill for various services has not appeared.  But I get a notification from the tax office via e-mail, that they have approved the  tax reductions on the services we have hired.  So the companies at least get it as a little patch on the wounds.

 I have contacted Post Nord and asked what is happening.  If you are deleted forever when you move?  Oliver who answered said that it wasn’t so, but that it was apparently the case that I was out far too late to report a change of address to the tax office.  Oh no, Oliver, I made it very early.  I don’t accept that explanation.  The tax authorities may not have had time to get it into the rolls yet, the young man tried.  Okay, I replied.  The Swedish Tax Agency can go to ”Hitta.se” a service where you can look up most people in Sweden, their addresse and phonenumber and check up for themselves.  It’s been right there for a long time.  Maybe even the post office can go in and check for their addressees.  Or do they not have access to Google Maps or hitta.se?

 I have to admit, even I am a little anxious to end up with bad rumour, so I contacted the moving company yesterday.  Introduced me and said I was wondering if they sent me a bill for the move?  Yes, they did.  But it had not come back to ”the sender again” who had happened with three other bills for them last week, he told.

 Is there a postman hesitating with my bill in his hand somewhere in Sweden?  Should he throw it in the dustbin or will he just pay it for me?  Ola, at the moving company promised to take a copy of the bill and send it again.  He has also promised not to send me to debt collection immediately if he does not see the money in the near future.

 It is extremely nice to have a small ”safety net” of understanding people, when this Catch-22 occurs.  The new houseowners of our old home send MMS on the items that show up in their mailbox.  The companies that apparently do not check where they send various addressed items, even though they have stated that they check with the Swedish Tax Agency first are: Swedbank, (new credit cards), account information from COOP.  When I spoke to COOP today, they said that the transmissions were often prepared about six weeks in advance.  Look at it!!  Thought statements about my accountedge were a fresh product. Not a message about what money you had last quarter.  I didn’t accept that explanation from them.

 After the phone-call, my e-Mail honks that I should take part in and fill in a survey on how I found the call with their customer service!  Do they really think I want to burden their already heavy workload with leaving a lot of blah-blah to them?  Better they go in and make an address change in my membership information so the homeowners do not have to send pictures of their mail, though it never reaches us because Post Nord doesn’t accept that we have moved …… yes yes.  We take one thing at a time.

 My dear Froggy and I have had a survey at the post delivery France-Sweden this summer.  His delivery took two and a half weeks for a letter.  He didn’t think it was true it would take such time, he said that it would have gone faster if he had ride by bike with it.  Now there is some problems, he has a little trouble handling his electric bike, he falls and hits himself so badly that he ends up in hospital and X-ray.  So we use the snail mail.  When I received his letter, I decided to see how quickly the reverse was possible.  I wrote a lovely letter to him, sprinkled a little Chanel No 5 and when it was franked, I filmed the letter with a clear addressee.  Let the cam follow as I dropped it in the mailbox and sent the video to him.  Now it’s your turn to wait, I said.  His letter won by two days !!  All this happened while I still existed according to Post Nord.

 Yesterday, husband got tired of being a nomen nescio, logged in and sent SEK 600 to Change of Address.  He asked if he would enter my name as well, and after a long hesitation I said: Okay then.  In fact, did not have much desire to pay this amount to get sent a lot of shit.  The organizations, banks, associations, etc. I have in my life, I have informed about our move.  These I pay money for are advertising kits I have no joy or benefit from at all.  A lot of muttering followed from husband but he had asked.  Finally, he let it be known that he couldn’t make a joint move notification, as I have filed an address lock with the tax authority for my address.  So now I have to unlock and make my own report for a change of address and pay up 600 SEK, me too!!!  Lol lol, guess if they get to see those moneys?

 Is it the case that someone, allied with former  Royal Post Office, discovered that this is a pair of gold trousers?  Sitting there and discarding 600 SEK for every household that moves?  Even though they made all the real address changes themselves?  Do you remember the guy who found banknote after banknote from his ”gold pants”?  Max Lundgren’s children’s book about Mats’ who found a pair of trousers in the attic, trousers with magical power.  This is just as lucrative as ”demanding” each moving individual on 600 SEK.

 I have decided to REFUSE.  And if I do a socially abusive thing, I like to take a month on water and bread in jail, but above all, I let the government pay for my temporary change of address the time they keep me in jail.  Period.

Här kommer svenskan

Alla mina vänner har meddelats om vår nya adress. Undrar hur många som skickat ”omvända” flyttkort med önskan om ”lycka till” till oss? Jag vet med säkerhet 1 (en). Men jag vet inte vad leveranstiden för en enkel försändelse är nuförtiden med alla ändringar. Dagligen, även lör- och söndagar har vi tittat i postfacket som hör till vår lägenhet. Har läst i tidningen att posten skulle övergå till varannan, men var det verkligen MÅNAD? Trodde det var DAG eller VECKA. 

I tre veckor har vi bott i denna nya fina lägenhet. Det framgick inte att vi skulle flytta från planeten Jorden, då vi signerade kontraktet. Kanske det stod något lite finstilt som jag är alldeles för pimpinett för att ta på mig extra brillor för att kunna se. Det jag inte vet lider jag inte av, trodde jag! Frågan är om det är en lidelse (heter det så?) att inte räkningen för diverse tjänster inte dykt upp. Men jag får en avisering från skatteverket via e-mail, att de godkänt rot- och rutavdragen på de tjänster vi anlitat. Så företagen får i alla fall det som lite plåster på såren. 

Jag har kontaktat Post Nord och frågat vad som händer. Om man raderas för alltid då man flyttar? Oliver som svarade sa att det var inte så, men att det tydligen var så att jag varit ute alldeles för sent att anmäla adressändring till skatteverket. Oh nej, Oliver, jag var ute i mycket god tid. Den förklaring köper jag inte. Skatteverket kanske inte hunnit få in det i rullorna ännu, försökte den unge mannen. Okej, kontrade jag. Skatteverket kan JU gå in på ”Hitta.se” och kolla. Där är det rätt sedan länge. Kanske även posten kan gå in och kolla efter sina adressater. Eller har de inte tillgång till Google Maps eller hitta.se? 

Måste erkänna att även jag ängslas lite för att hamna i dålig dager, så jag tog kontakt med flyttfirman igår. Presenterade mig och sa att jag undrade över om de skickat en räkning för flyttningen till mig? Jodå det hade de. Men den hade inte kommit ”åter avsändaren” som hade hänt med tre andra räkningar för dem senaste veckan. 

Står det en posttjänsteman och velar med min räkning i handen någonstans i Sverige? Ska han slänga den i ”runda arkivet” eller kommer han rent av att betala den till mig? Ola, på flyttfirman lovade att ta en kopia på räkningen och skicka den en gång till. Han har också lovat att inte skicka mig till inkasso genast om han inte ser pengarna inom det närmsta. 

Det är oerhört skönt att ha ett litet skyddsnät av förståelse då detta Moment 22 inträffar. De nya husägarna till vårt gamla hem skickar MMS på de försändelser som dyker upp (eller ner) i deras brevlåda. De företag som tydligen inte kontrollerar var de skickar olika adresserade försändelser, trots att de bedyrat att de kontrollerar med skatteverket först är: Swedbank, nya kreditkort, kontobesked från COOP. Då jag talade med COOP idag sa de att försändelserna ofta förbereddes cirka sex veckor i förväg. Så känn på den!! Trodde kontoutdrag var en färskvara. Inte ett besked vad du hade föregående kvartal. Så den förklaringen köpte jag inte från deras håll. 

Efter samtalet tutar min Mail att jag ska ta del av och fylla i en enkät på hur jag fann samtalet med deras kundtjänst! Tror de verkligen att jag vill belasta deras sedan tidigare tunga arbetsbörda med att lämna en massa blaj-blaj till dem? Bättre de går in och gör en adressändring i mina medlemsuppgifter så slipper husägarna skicka bilder på deras post, att den sedan aldrig når oss för att Post Nord inte accepterar att vi flyttat…… ja ja. Vi tar en sak i taget. 

Min käre Froggy och jag har haft en undersökning på postgången Frankrike-Sverige i sommar. Hans leverans tog två och en halv vecka för ett brev. Han trodde inte det var sant att de skulle ta sådan tid, menade att det hade gått fortare om han cyklat med det. Nu hör det JU till att han har lite bekymmer att hantera sin elcykel, han ramlar och slår sig så illa att han hamnar på sjukhus och röntgen. Så vi utnyttjar snigelposten. Då jag fått hans brev bestämde jag mig att se hur snabbt det gick omvända vägen. Jag skrev ett ljuvligt brev till honom, stänkte lite Chanel No 5 och då det frankerats så filmade jag brevet med tydlig adressat. Lät videon följa då jag släppte ner det i brevlådan och sände videon till honom. Nu är det din tur att vänta sa jag. Hans brev vann med två dagar!! Allt detta hände medan jag fortfarande existerade enligt Post Nord.

Igår tröttnade maken på att vara nomen nescio, loggade in och skickade 600:- till Adressändring. Han frågade om han skulle skriva in mitt namn också, och efter lång tvekan sa jag: Okej då. Hade faktiskt inte stor lust att betala detta belopp för att få eftersänt en massa skit. De organisationer, banker, föreningar osv jag har i mitt liv, har jag underrätta om vår flytt. Dessa jag betalar pengar för är reklamskit jag inte har någon som helst varken glädje eller nytta av. Mycket muttrande följde från maken men han hade JU frågat. Slutligen lät han meddela att han inte kunde göra en gemensam flyttanmälan, då jag har lagt in adresslås hos skattemyndigheten för min adress. Så nu får jag låsa upp och göra en egen anmälan till adressändring och hosta upp 600 pistoler!!! Ha ha ha, gissa om de får se de moneysarna? 

Är det så att någon, lierad med f.d. kungliga postverket, upptäckt att detta är ett par guldbyxor? Sitter där och kasserar in 600 pistoler för varje hushåll som flyttar? Trots att de gjort alla regelrätta adressändringar själv? Minns ni killen som fiskade upp sedel efter sedel ur sina ”guldbyxor”? Max Lundgrens barnbok om Mats som hittade ett påsar byxor på vinden, byxor med magisk kraft. Detta är lika luckrativt detta att ”kräva” varje flyttande individ på 600 pistoler. 

Jag har bestämt mig för att VÄGRA. Och om jag gör en samhällsvidrig grej så tar jag gärna en månad på vatten och bröd, men framförallt, låter jag staten betala för min tillfälliga adressändring den tid de håller mig i fängsligt förvar. Punkt.

Brynolfdagen idag. Jag har inte befunnit mig på dessa sydliga breddgrader på många år. Men denna sommar har mycket varit annorlunda, flyttning och därmed uteblivna norrlandsresor som följd. Hettan i Skåne som vi först hade en släng av runt midsommar gjorde att min längtan till Norrland blev sugande. Men med släkt och vänner som skickade s.g.s. dagliga rapporter om livet där uppe, kändes det som om vi ändå tog del av livet uppe i trakterna med ljus som aldrig ändade. Jag har fått rapport från både surströmmingsskiva och kräftkalas, där jag tydligt hörde att min bortavaro från dessa partyn gjorde de evenemangen lite haltande. En tröst är det JU att man trots allt har en given plats i de trevligheter som förgyller sommaren för oss. 

Mina nära och kära däruppe tillåter inte coronan att ta alla trevligheter från oss. Sommarens årliga stora händelse, gränsmarknaden, har i år uteblivit. Den helg som fungerat som en slags hemvändar-helg, då man mött många många av släkt, vänner och bekanta. Då man fått höra om vänner i förskingringen. Man kan tydligt känna hur viktig denna ”en gång om året-träff” varit för folk däruppe i väglöst land förr i tiden. Då man hade en kyrk-helg en gång årligen där alla dop och bröllop förrättades. 

Detta evenemang som ersatts av denna gränsmarknad har varit lika viktigt som älgjakten. Älgjakten som varit en del av tideräkningen, före och efter Kristus brukar vi sörlänningar dela in vår tid i. I Norrland talar man om jul och älgjakt. Före och efter dessa märkesdagar. Gränsmarknaden är även facebook IRL. Här får man veta hur det är med släkt och vänner, ja det händer att man får ett och annat om fienden också. 

Idag Brynolfdagen pinglade min svåger då vi satt med frukosten. Vi har fått MMS från stugan med tomt där vi tydligt ser gräset runt stugan har blivit slaget. Någon har gjort ”slåttanna”, som det benämns. Oj vad vi har uppskattat detta att folk har skött marken runt stugan så allt inte står där och ser obebott ut. Men samtalet idag gällde batteriet i snöskotern. Skulle svågern se till att få det laddat? Det har JU stått oanvänt hela denna säsong. Lite skämmigt erkände vi att vi glömt be om den tjänsten. Men nu är batteriet på laddning. 

Igår kväll talade jag med sonen i telefon. Han beklagade sig att från och med idag Brynolfdagen, hade Skånetrafiken slopat deras bussförbindelsen under lördagar och söndagar. Oj då sa jag så ”oturligt”. Synd om både son och sonhustrun, då det inte är ovanligt att de har söndagar som arbetsdagar. 

Sedan kom jag och tänka på att våra tilltänkta småmysiga lördagskvällar satte Skånetrafiken P för. En av de fördelar jag sett med att flytta in till sta’n var att man kan åka buss och ”hälsa på folk” lite sporadiskt. Detta begränsade nu Skånetrafiken också. Visserligen såg sonen det som en eventuellt förmildrande omständighet, att slippa föräldrarna i tid och otid. Men att de inte kom till sina arbeten då de hade helgtjänstgöring är JU förödande för dem.

Strax efter samtalet med sonen satte vi oss till bords för vår middag. Maken hade lagat köttbullar med gräddsås och lingon. Mat för en kung! Vi åt och njöt. Jag relaterade samtalet jag haft med sonen. Plötsligt insåg vi att det var absolut sista chansen att göra en oaviserad lördagskvällsvisit hos dem. Vi har inte åkt buss på ett halvt år så lite tvekan, men sedan bestämde vi oss, fram med munskydd. Iväg till busshållplatsen. Vi hade nästan glömt hur man köper biljett. Men till slut lyckades vi. Problemet var att den den rutan med ”raster-fältet” aldrig kom upp. Jag stod en stund och höll mobilen vid läsaren. Inget blippande. ”Skit samma” sa jag, jag har köpt biljett och det syns tydligt att den är aktiverad för tiden har börjat räkna ner. Men maken som inte vill riskera att få hustrun satt på vatten och bröd en månad eller två, gav sig inte. Han tog mobilen och provade. Efter en stund förbarmade sig en ung man och visade att man skulle gå ytterligare ett steg i klickandet på mobilen och trycka på QR-kodsymbolen. 

Väl framme hos sonen blev det en timme i skymningslandet. Sitta i trädgården och bara njuta av svalkan som följer med solnedgången. Ett glas vitt, nej två förresten sen bar det tillbaks hem med elvabussen. Ville inte missa turneringen med jänken. Strax innan vi skulle gå till bussen fick jag syn på en stjärna. Jag blir så glad när jag kan se dem. De har blivit så få och bleka. Samtidigt kom jag att tänka på min egna märkesdag. Inte jul eller någon älgjakt. Nej, Brynolfdagen är den dag som jag brukar se den första stjärnan efter alla ljusa sommarnätter i Norrland.  För några år sedan braskade den på med dels stjärnan och ovanpå det ett fascinerande norrsken. Jag är övertygad än idag att det var för att imponera på mig. Blev tvungen att berätta detta för sonen, som säkert har hört det flertal gånger förr. Men även han börjar vara glömsk. Dock blev han varse att hans mamma inte ser stjärnorna så bra längre. Så då vi precis anlände hemmet, fick vi ett MMS med denna konstellation. Kan ni se på bilden vad det är?