Hösten är här om man tittar i almanackan. I morgon kan man fråga Anders vad det ska bli för väder julafton. Men den där Mårtensknäppen har inte visat sitt rätta jag ännu. Den där dagen i förra veckan med lite snö på marken försvann. Jag hann i alla fall inte dra fram vinterkängorna, utan fortsätter i mina lågskor. Men ljuset är det snålt med. Jag har de senaste åren varit kinkig och gnällig över dagar som varit skumma. Och i år verkar det som maken också har blivit mer beroende av ljuset. Under hela livet har man hört att gamla människor behöver ha mer ljus, men aldrig riktigt förstått varför. Men nu är vi där, då vi aldrig kan få tillräckligt med ljus då vi ska pyssla med något lite pilligt.
Onsdag, torsdag ägnades helt åt att få gjort några små pilliga arbeten på min senaste stickning. En kofta jag hittade i en veckotidning cirka en månad sedan. Ett riktigt vackert mönster som jag föll direkt för. Jag kunde inte lämna mönstret ifrån mig utan att ha stickat den.
Jag fick åka till Landskrona för att köpa garn. Tyvärr har vi ingen butik i min stad som har något sortiment på ullgarner. Min gamla affär som jag handlade i under många år såldes till en ung dam som beklagar sig med att hon inriktar sig på näthandel! Varför då ha en butik? Så jag har fått övergå till att göra en Skåne resa då jag ska köpa garn numera. Det är omöjligt att bedöma färger på garn på de försäljningsställen som finns på nätet. Jag kan inte se färgerna. Och näthandel, då finns det ingen att fråga och be om råd att bedöma vilka färger som passar ihop.
Alltså blev det inköpt i Landskrona. Och jag har stickat, oh så underbart mönster! Tyvärr var det kryptiskt med måttangivelserna. Det hymlades om etablerade mönster hit och dit. Men inte ett enda mått angivet i centimeter. Ursäkta en gammal van stickerska, men vad menar man med etablerade mönster? Förmodligen ingen som kan ge ett vettigt svar på det. Jag kunde i vilket fall som helst inte få grepp om vad som menades. Jag är ingen analfabet, ingen dyslektiker, lider inte av dyskalkyli heller. Jag brukar säga att ett räknefel i mitt jobb är likställt med en död patient. Slutligen beslöt jag mig för att utgå från en äldre beskrivning vad det gällde maskantal. Stickstorlek är avhängigt av vilket garn man använder. Men det vackra mönstret lyckades jag få in så att det blev jämna rapporter. Jobbade vidare och bestämde mig för att räkna mönsterrapporterna som man såg på bilden. Och utifrån det sticka så att jag gjorde den längre än bilden visade. Jag vill inte ha en midjelång kofta, en gammaldags cardigan som når ner mot rumpan ville jag ha.
Jag skrev till firman som stod som utgivare av beskrivningen, plus att det rekommenderades deras garner. Klagade min nöd om att det inte framgick hur man stickade och avmaskade för halsringning. I varje fall inget tydligt, bara detta att det skulle ske i etablerat mönster, vad det nu betyder. En av Sveriges störst leverantörer av garner, väl kända. Men de svarade att de inte kunde ta ansvara för vad veckotidningen utgivit! Men deras firmanamn stod som undertecknad av mönstret. Dock ville de göra ett försök att hjälpa mig genom att skicka mönstret än en gång. Jag blev först glad men då jag klickade på filen var det samma mönster som jag redan hade. Trodde de jag hade slitit upp texten?
Beslöt att försöka sticka efter gamla erfarenheter och hoppas att måtten inte blev för tokiga. Man kan alltid riva upp och ändra på dimensionerna fram till det ögonblick då man sytt sömmar för att klippa isär koftan framtill. Då har man passerat justeringsmöjligheterna.
Alla delar har legat färdigstickade i nästan två veckor. Inget jäkt för min del. Som om jag ville töja på möjligheten att ändra om jag kom på något felaktigt. Men i onsdags var dagsljuset perfekt för att sätta sig ner och göra de sömmar som måste göras innan man klipper till ärmhål och framkant för knappribba osv. Oh så glad jag är att få hjälp med maskinsömmarna! Jag pekar, förklarar och tråcklar garn i avvikande färg för att min assistent ska våga maskinsy där jag pekat. Och sedan sätta saxen i och klippa isär hela stycket framtill. Jag kan inte se var sömmarna är, men jag litar på att de är gjorda efter alla konstens regler.
Då detta arbetet är gjort kan jag plocka upp maskorna på axlarna och sammanfoga bak- och framstycke. Jag blev så stolt då detta var gjort, jag hade lyckats få en snygg sammanfogning på axlarna. Nu återstår bara att sticka knappribbor och räkna ut var jag ska ha knapphål. Här kommer det där med om man har dyskalkyli som ett hinder. Hoppas jag får bra ljus närmsta dagarna. För nu har jag svårt att ignorera jobbet med slutförandet. Vill komma till punkt. Tänker även ta något foto på koftan och skicka till garnfirman, eventuellt med en länk till denna story.
Denna söm som sammanfogar bak och framstycke är jag oerhört nöjd med
Nu ska den bara blötas och sträckas till
Margareta
Så fin