Sistlidna helgen var den hetaste septemberveckan i mannaminne. Redan onsdagen vistades jag inomhus mesta möjliga tid. Pysslade med lite sticke och läste lite. Men sparade in på kroppsarbete för att slippa svettas till man var dyngsur. Torsdagen blev lite tvättstuga men stryktvätten var inte att tänka på. Stå med ett ångstrykjärn, nej tack. Låt mej slippa detta. Fredagen med ett besök hos vår frissa var planerat sedan länge och missa det vill man ju inte. 

Min gamle kusin hade hamnat på lasarettet och vi hade några små pratstunder på telefon. Han led lika mycket av värmen som jag gör, så samtalet rörde sig om vädret, den oresonliga hettan. Kusin berättade att han mindes sommaren 1955 då vi hade en rekordsommar vad vädret anbelangar. Han sa att han hade tjatat på sin mor om att få bada långt ut på hösten, och hur hon suckande fått följa sonen ned till stranden. Han nämnde att det varit badtemperatur ända in i oktober. Men detta beror ju på vilken badkruka man är eller icke är.

Helgen kom och ingen lindring av värmen. Jag fortsatte att sticka mina yllevantar. Maken mumlade något om min lite udda syssla att jobba så intensivt med yllet, i denna hetta. Men han hjälpte trots allt att nysta den ena färgen då jag repade upp senaste paret vantar för att ändra bottenfärgen på vantparet. Vi pratade om att det hade varit gott om vi haft lite glass tillgänglig, men det var slut i frysen. Ett förslag från maken om att göra ett försök med en kylväska med massor av kylklabbar i sa jag nej till. Du skulle inte ha en chans att komma hem med glassen som annat än en smetig sörja om du inte tar taxi. Och så nödvändigt var det ju inte. 

Söndag pratade jag med släktingar i Norrland och de hade också riktigt varmt. Älgjakten hade ställts in, ingen möjlighet att ta hand om köttet. Så de får skjuta på jakten!! 

Söndagseftermiddag och en kaffetår. Vad ska vi ha till middag idag? Vi började vara rastlösa av allt innesittande. Det känns som om man ”barkar igen” alldeles. Lederna känns stela och då man går är det med lätt stapplande gång. Nu måste vi ut och röra på oss. Jag sa att jag ville åka ner till stranden vid solnedgången och ta ett dopp i havet. Maken stirrade på mej. Vad sa du, undrade han? Jag har inte badat de sista 45-50 åren i havet. Så det kanske var lite uppseendeväckande med min önskan. 

Jamen, man kan väl traska lite i strandlinjen och blöta fötterna, menade jag. Mest så vi får röra på oss. Ja det lät mindre vanskligt sa maken. Så plaska som småbarn, så får det bli……

Vi tog en långsam promenad bort mot G:a Sankta, hoppade på 6:ans buss och åkte till Slottsvångsskolan. Där runt hörnet finns det en gammal korvmoj, där man kan få en hederlig gammaldags porting. På helsingborgskt vis! Det blev söndagsmiddagen. En lättsam gång nerförsbacke Långvinkeln ner till bussen på Sundstorget. Tog 8:an och åkte bort till Vikingstrand. Då vi klev av bussen var där en stor blodröd sol vilande på Danmarks-spetsen vid Gilleleje. Sakta rullade den ner i vattnet, så spektakulärt att man kunde nästan höra att det pyste då den rullade ner i vattnet. Det är inte många meter från busshållplatsen ner till stranden. 

Väl där tog jag av mina sandaler och skulle strosa i vattenlinjen. Men oj oj, vad ont det gjorde att gå barfota. Det var inget njutbart alls. Men skam den som ger sig, jag fortsatte. Nådde en brygga som var skön att trampa upp på. Tvekande sneglade jag ut mot bryggan med trappa ner i sjön. En dam kom just från sitt kvällsdopp och jag frågade om det var skönt i vattnet. Oh ja, sa hon, det får du inte missa. Jag förklarade att jag inte badat i havet de senaste 50 åren, och jag äger ingen baddräkt. Fast det ska väl inte hindra menade jag, det måste gå att bada i trosor och BH. Småskrattande menade hon, vad är skillnaden på lite underkläder eller baddräkt. Så njut du av ett dopp, jag lovar att du inte ångrar dej. 

Barnfamiljen som satt på bänken ute på bryggan började samla ihop sig för avfärd, och bänken blev ledig till mej. Jag klev ur skjortan och mina shorts. Av med hörapparaterna, av med klockan och sist brillorna. Då dök maken upp strax bakom mej, han hade plaskat i kanten lite längre än jag gjorde. Bra, då håller du mobilen till mej. Jisses så mycket attiraljer man bär med sig. Det var ingen tvekan om att doppa sig, det var så skönt. Efter senaste veckans plågor med att aldrig känna sig sval försvann i ett huj. Jag hade ingen brådska med att gå upp. Men fegisen vågade inte simma iväg. Höll mig nära trappan. Ville inte falla ikull. Men heldoppad som Akilles var jag. 

Då jag klivit upp drog jag på mej kläderna utanpå mina våta ”badkläder”. Maken erbjöd mej ett par torra trosor som han fiskat fram ur sin ryggsäck. Javisst ja, vi bar alltid ett par onämnbara till oss båda för alla eventualiteter. Dessa eventualiteter har inte uppenbarat sej ännu, om inte detta bad som sker en gång på en femtioårsperiod inte kan tillskrivas som en eventualitet? Jag bytte ut de blöta trosorna och det var faktiskt riktigt skönt att det blev gjort. Hade inte varit kul att sitta på ett säte i bussen då vi skulle hem med, de blöta kläderna. Väl hemkommen fick jag klä om till något mer komfortabelt. Det var verkligen en mysig stund och jag sände kusin min en tacksamhetens tanke att han lurade mej att tänka i dessa banor. Jag hade nog inte kommit på det själv om inte han berättat om den hösten 1955. 

Måndagen efter bridgen skulle vi bara sticka bort på ICA på Karl Krooksgatan för att köpa ett bröd. Det regnade men var gjorde det. Vi hade regncape och paraply. Då vi kom fram till butiken hade regnet runnit innanför capen och paraplyet var lite skavank, så det regnade under paraplyet också. Vi var lite blöta men regnet var sommarvarmt så det gjorde inte så mycket. Efter inköpen skulle vi gå bort till närmsta busshållplats. Det hällregnade hela tiden men plötsligt öppnade sig himlens portar. Det regnade inte längre,  det skvalade. Kaskader lite här och där, från trasiga stuprör, det såg lustigt ut. Då bussen anlände var vi blötare än jag varit då jag var i sjön dagen innan. Och då vi kom hem kunde jag vrida ur mina underkläder, så våta var de. Skrattande sa jag till maken att det var skönare att havsbada som jag gjorde dagen före, än denna rotblöta. 

Ingen kan skylla mej för att vara lortmaja i alla fall.