Hur har vi det nu med våra sommarbiljetter? Onekligen känns det lite mer tillåtet att ta en paus mellan resdagarna. Vi har haft en resa till Malmö för att försöka hitta de där glasen vi varit på jakt efter. Den resan blev av med lite förbehåll om vi skulle drabbas av regn. Men det såg lugnt ut. Första butiken av de tre som vi hade som målsättning att titta i, hade inte de glasen. Biträdet upplyste om att närmsta butik som hade dem o lager var butiken i Piteå. Hjälp! Så långt sträcker sig inte våra sommarbiljetter. Men även i denna butik, precis som i Helsingborg, blev vi informerade att glasen går att köpa i deras nätbutik. Jag berättade för biträdet att jag var ytterst misstänksam att köpa glas på nätet. Fick då veta att man kunde gå till närmsta butik och reklamera om de skadats i leveransen. Varför kan man inte ta hem varorna till ”min” butik då, undrade jag? Fick svaret att jag kunde köpa över nätet och få dem levererade till den butik jag önskar. Vadå service-minded?
För tillfället är glasen lagda på is. En riktig åskskur efter besöket i butiken fick oss att ta en buss ner till stationen och fara hem. Kan man göra då man har biljett så man kan åka nästa dag, eller nästa igen….
Söndagen sistlidna helg var solig men blåsig. Maken föreslog en tåg- och bussrunda i Skåne. Han vet att jag inte är svårflörtad vad det gäller att åka tåg och buss. Det tog inte många minuter förrän jag stod resklar, efter att ha laddat våra termosar och brett några ostmackor.
Skåneexpressen som går mellan Malmö och Kristianstad är jag förtjust i. Den går längs vägar som vi aldrig har farit naturligt längs då vi varit Skåne runt och både orienterat och varit på våra exkursioner med fågel- och blomstudier. Den liksom kryssar de vägar vi farit då vi varit Skåne runt.
Så ner till Malmö med Öresundståget. Klev på expressen efter några som förmodligen också turistade. De hann sno åt sig de där lyxplatserna på övre däck och längst fram. Men vi fick ett par perfekta platser där vi kunde duka upp vår medhavda lunch. Satt och kollade av hur åkrarna med säd klarat regnet. Man blir både lite agrar och geolog då man sitter och tittar på vårt vackra landskap. Resan tar ungefär 2 timmar.
Väl i Kristianstad gjorde vi ändring i vår resplan. Vi for inte mot Hässleholm och hemmet. Vi beslöt att fara på Kiviks marknad! Så med 3ans buss ner mot Simrishamn passerade vi än en gång Brösarps backar detta år. Jag är så fascinerad av denna skiftande natur. Jag känner mina danska rötter när jag börjar humma på: ”det bukter sej i bakke dal, det heder gamle Danmark” för det är så det ser ut. Böljande långdragna dalar med hedlandskap. Jag kan tänka mig att skottarna känner sig som hemma också, i dessa trädlösa dalar. Avslutningen på Linderödsåsen säger maken som är bättre på geografin än jag är.
Vi var beredda på att det kanske skulle vara trafikbesvär vid marknaden. Men inga bilköer som gjorde framkomsten besvärlig. Sist vi var på Kiviks marknad satt vi i bilkö i timmar. Men det var på 60-talet. Leende tittade vi på varandra och konstaterade att vi kunde säga att vi varit på Kiviks marknad. Men att kliva av och strosa runt bland allt tingeltangel hade vi inget behov av. Så vidare söderut. Efter en och enhalv timme körde bussen in i Simrishamn. Jag slutar aldrig att förvåna mig över denna infart norrifrån. Den är besatt med smågatsten, flera kilometer! Alltså inte storgatsten!! Utan dessa som Camilla Läckberg beskriver som tvåöringar i sin bok Stenhuggaren. Och trots tung trafik dagligen är gatorna släta och jämna. Vilka stensättare kan göra sådant nuförtiden?
Buss nummer 5 som går till Lund stod startklar på station då vi nådde Simrishamn.
Nu blev vi medvetna att vi var i marknadstider. Bussen blev överfull och det var folk som fick stå och åka den 1tim 32 minuter som resan mot Lund varade. I Tomelilla anslöt fler passagerare och jag såg att de hade ”åk-armband” på sig. Det stod Tomelilla på armbandet så det var troligen något tivoli med förlustelser i denna kommun också. Vår sista kaffeskvätt med en muffins avnjöts på denna resa. Vi är riktiga gottegrisar.?
Då vi anlände Lund hade vi olika valalternativ. Pågatåg eller Öresundståg? Eftersom vår dag hade varat nästan en hel arbetsdag tog vi första bästa anslutning. Pågatågen över Landskrona. Längsta tiden att vänta på en anslutning fann vi i Helsingborg. 14 minuter fick vi vänta på 3an. Väl hemma var det skönt att vi hade färdig middag. Bara in i mikrovågsugnen. Ingen av oss orkade att stå vid spisen efter den rundan.
En dag vila från resandet. Bridge på klubben på måndagen. Själen ska ju hinna komma ikapp den också. Tisdagen är vår shoppingdag så det fick ombesörjas.
Onsdagen vaknade jag tidigt och vädret såg lovande ut. Nu skulle gubben min få se på Lunds domkyrka, med det fantastiska astronomiska uret, och givetvis jätten Finn.
Vi var i god tid före tolvslaget så vi fick sittplats på första parkett. Min syn fixar inte det där ljuset, men jag kom på att man kan googla där man sitter i kyrkan. På Google finns en ypperlig beskrivning av uret och dess funktioner. När guiden kom och berättade om uret och dess historia hade jag redan hunnit titta i mobilen på vad jag inte kunde uppsnappa från min plats. Ibland blir jag tacksam över denna teknik. Efter guidens berättelser och klockspelet firades det en middagsbön i kyrkan. Kan jag mycket väl klara mig utan. Men vi fick inte gå runt i kyrkan under böntiden. Vi gick ut i parken framför historiska museet och avnjöt vårt kaffe med mackor. Visserligen är vi lite misstänksamma på bänkar i Lund som står under träd, men vi chansade.
Medan vi satt och njöt av maten, kom ett par promenerande och strax framför oss började de snurra runt och leta som om de tappat något. Vi följde deras sökande, och plötsligt fann de vad de sökte. Jag kunde inte hålla tyst, blev nyfiken. Fick då veta att några meter framför våra fötter fanns det en staty! Säkerligen världens lägsta staty. Den har namnet ”Intighet”. Än en gång kom Google till min hjälp. Wikipedia berättade för mig att:
Intighet, ibland kallad intigheten, är ett offentligt konstverk rest 1984 av Uardaakademien på Krafts torg i Lund. Verket bestod från början bara av en metallplatta med titel fastskruvad i marken framför Intighet. Verket var en humoristisk kommentar i den lundensiska spextraditionen till stadens oförmåga att ta beslut. Det hade bland annat länge diskuterats kring hur torget skulle utsmyckas, exempelvis fanns förslag på en ryttarstaty av Knut den Store.
Vid ett tillfälle stals metallskylten och ytterligare en skylt placerades på torget som förklarade att den första var stulen. När sedan den första skylten återbördades, fick den andra skylten sitta kvar.
Paret som letat efter plattan sa att det var Hasse Alfredsson som var pappa till projektet, men jag tror att han var upptagen med annat i dessa tider, däremot tror jag nog han myser då han får skulden för detta.
Då vi fikat gick vi tillbaka in i kyrkan och ner i kryptan, där vi hälsade på jätten Finn. Han står där fortfarande och skakar kyrkan för att få tyst på klockorna som tydligen stör honom.
Vi hade njutit av det fina vädret då vi fikade, men då vi skulle ge oss iväg ner till tåget öppnade sig himlens portar. Vi stod/satt i vapenhuset i en halvtimme innan det gick att ta sig ut i regnet. Vi klädde oss i regnkläder men tog ändå raka vägen ner till stationen. Nu håller vi oss i Helsingborg resten av veckan.
Margareta
Ett riktigt upplevelsekort som Skånetrafiken tillhandahåller för en ”billig” peng.