Undrar om någon undrar vad vi sysslar med? Men det är sommar, med sommarbiljett på Skånetrafiken. Hela vintern har jag pekat på den där regionbussen som står på Trädgårdsgatan, samtidigt som jag sagt: En vacker dag ska jag åka med den. Destinationen för den är Örkelljunga, Föregående år missade vi den förbindelsen. Det är en dubbeldäckare och jag är barnsligt förtjust att få klättra upp på översta plan och helst sitta längst fram, om det är ledigt där.
Nu blev det äntligen det datum då sommarbiljetten började gälla. Det där med ”vacker dag” kanske man kan låta vara mindre viktigt. Då lördagen stundade var vi på gång. Bara att komma iväg är glädje nog. Regnet öste ner men chauffören såg till att vindrutetorkaren även på vårt etage var igång.
Denna dag bestämde vi oss för att köpa en lunch-smörgås, baguette eller nånting. Men stackars Örkelljungabor vilket eländigt sortiment ni har på er ort. Nu gjorde regnet som öste ner, det ointressant att springa runt och leta efter något alternativ. Fick bli Coop-butiken i centrum. Jag vill bara rekommendera om ni ska turista Örkelljunga, ta mackor med hemifrån. Den baguett vi hittade beslöt jag att döpa om till nödbröd. Nästa steg är nog barkbröd. Kundtoaletten kostade 10 kronor, så nödig var jag inte! Dagen slutade med ett minus för Örkelljunga, tyvärr.
Hemresan med en chaufför som inte ett ögonblick brydde sig om att låta oss se ut genom framrutan då regnet skvalade ner hela tiden, gjorde att vi sänkte honom till dem vi inte väljer om det uppstår en valsituation. Väl hemma lät vi Örkelljunga flytta ner till oattraktiva platser. Inget som kommer att stå på vår agenda fler gånger.
Söndagmorgon lovade bättre väder. Och reslusten satt fortfarande kvar i mig. Vi tar en tåg- och busstur Skåne runt, var förslaget vid frukostbordet. Jaaa, ingen tvekan från min sida! Maken tittade lite ömkligt på mig, då han ser hur jag vaknar upp från min lite frånvarande tillvaro med tidnings-läsning och påtår. Hans entusiasm för resande med allt stillasittande är inte lika fanatisk som min, men han kompenserar det gärna med att få agera planeringsexpert. Minut för minut presenterar han hur vi förflyttar oss i ett moturs varv runt vårt sommarfagra landskap. Så nu, upp till bevis Skånetrafiken! Vi läser så mycket kritik om vårt kommunikationssystem under vinterhalvåret, att vi börjar oroa oss för att vårt sommarnöje med dem ska bli inställt. Men nej, vi måste testa.
Längs västkusten är allt som det brukar vara, och väl nedkomna till Malmö är det mörkt nere i de tunnlar som vi ser av den staden. Byte till ett annat pågatåg med destination Ystad och då Oxie passerats börjar ett böljande landskap, vi ser att det i övrigt platta Skåne övergår mer och mer i den kontinentalterräng som man ser på andra sidan Östersjön. Solen lyser och vi myser. Denna resa mellan Malmö och Ystad varar cirka en timme, en lagom stund för vår matsäck med kaffe och en idag inköpt bulle med ost och skinka från Backhaus i Helsingborg. Vi vågade inte chansa idag, tog en snabb runda inom den butiken handlade och beslöt att det var för att fira inledningen av vår sommarturnering.
Tåget tuffar inte numera men det förflyttar sig förbi det frodiga gröna som mitt landskap består av. Men varför alla dessa marker som ligger i träda? Varför odlar man inte dem? Inga betesmarker heller, inga djur i sikte. Det förekommer gårdar som ser öde ut här längs denna sträcka som i mina ögon verkar vara bördiga jordar. Man läser om ramaskri då en markbit bebyggs, som om de är de sista tillgängliga odlingsytorna. Sedan ligger gårdar nedlagda och övergivna runt om i vårt land. Jag blir inte klok på det hela.
I Ystad byter vi pågatåg mot Simrishamn. Längs järnvägen upp mot Tomelilla kantas dikena med de vackra stora björnlokorna. Jag vet inte om den arten räknas som invasiv, eller om den bara är farlig med sina växtsafter som bränner huden om man får den på sig. Trots allt kan jag inte låta bli att beundra den majestätiska blomman.
Då vi kommer in på Tomelilla station börjar tåget backa. Jag blir lika förvirrad varje gång. Det där med att hålla koll på väderstrecken är viktigt för mej, nörd som jag är. Nu helt plötsligt sitter vi och åker baklänges. Men vi anländer Simrishamn efter en stund. Skåneexpressen nr 3 står och väntar på oss. Men det är bara envåningsbuss.
Längs östkusten åker vi norrut. Brösarps backar och Kivik bjuder på en vacker resa. Men varför är det så trädlöst? Är det hedmarker? Vi ser inga betesdjur så det kan väl inte vara avgnagda beteshagar? Ju mer jag far runt desto mer frågor formulerar jag. Men tyvärr till fel personer, jag får inga svar. Då vi passerar Ravlunda kyrka pekar jag och berättar för maken att däruppe invid kyrkan ligger Piraten begravd. Ja ja, säger han, det har du sagt varje gång vi far förbi. Men Piraten är en av mina favoritförfattare. Så jag kan inte låta bli att kommentera det.
Jag har vissa funderingar om dessa trakter kommer att bli lika lätta att besöka i framtiden? Mina tankar om att Sverige gett upp sin försvarstanke och ändrat oss till en krigsmakt i samband med NATO-inträdet? Markerna runt Ravlunda har vi alltid tidigare accepterat som ett militärt övningsområde. Men nu har vi ju sålt vår suveränitet till krigsmakter som vill ha markerna som ”sina”.
Uppe i Kristianstad söker vi ett pågatåg med direktanknytning hem till Helsingborg. Tyvärr bara med byte. Men vi tar tåg. Det räcker med buss för idag. Och bussarna blir med byte de också. Strax efter Vinslöv får man nästan alltid stanna mitt på spåret för att invänta ett mötande tåg. Det gick fort denna gång. Vidare mot Hässleholm, men plötsligt stod vi still igen! Vad var det nu? Tystnad. Efter ca tio minuter fick vi av en medpassagerare veta att det var folk på spåret. Och då stoppas all trafik runt om. Där satt vi, men vi hade en liten skvätt kaffe på en termos så vi tog en eftermiddagsfika. Tågstoppet varade i en halvtimme, och under tiden blev det till att tänka om vad det gällde vår resplan. Nu fungerade ingenting vad gällde tider i appen. Så byte i Hässleholm gav vi upp tanken på. Åkte ner till Lund där chansen att hitta ett bröd, som vi hade på agendan, var större. En hamburgare fick bli huvudmålet för dagen. Vi anlände hemmet vid 21.00-tiden.
Måndagen höll vi oss inom kommunens gränser.
Tisdagen är vår veckoshopping-dag. Men i min stickkorg ligger sedan en månad tillbaka ett par tumvantar utan tummar. Garnet tog slut och maken föreslog att vi skulle åka och köpa ett nystan till. Men då det var att åka till Landskrona menade jag att det kunde vänta till dess att vi fick våra sommarbiljetter. Så på väg till vår vanliga mataffär tog vi en snabbnudlar med Öresundståget ner till Landskrona, tillbaka med regionbussen som passerar vår mataffär. Så enkelt allting är då man kan resa till en hyfsad kostnad.
Nya planer på gång. Jag återkommer.
Margareta
Trevlig resa