This morning I woke up because my phone beeped. Who was so anxious to contact me that early hour? I stood up and grabbed the phone, I am always curious who wants to speak to me. Or was it the usual advertising “non sense” from any company? But no, it was an answer about a conversation a week ago. A smalltalk between Giri and me. My dear Indian friend in Chennai. We met at the bridge sight and I was invited by Giri for a tournament. Waiting for the tour to start we asked one another about our health and so on. Both of us in a shape as expected by elder people. How is Jeera Rice I asked him. He knows that cat has enchanted my throughs by his way of telling me. At first how had found the cat in their garden and he had offered the cat a slice of bread. Gratefully the cat ate the bread went away and returned the day after, and the day after… sometimes he was served some fish when the fishmonger stepped by, and now the cat was settled as a pet in Giri’s household. But his early mornings habits annoyed Giri. Very early every morning Jeera meowed outside kitchen window. A miserable exhorting miaow! Before Giri has rubbed the sleep out of his eyes the sound reached his ears, miaow, miaow! I laughed at the proud pet owner who described his “family member“ like this and told him I am rather fond of cats, especially this cats with a demanding behaviour. I told Giri; sent Jeera to me, I am a good housewife to my pets and will not complain about his walling.
Now when I opened the video Giri sent my in a mail, I have to confess, the cat sounds not as a cute kitten early in the morning. He sounds demanding and almost wicked in his voice. Probably he will sound nicer when he has get his breakfast. But now I own Jeera as my pet as well. Whenever I want to look at him and cuddle him, I pick up my phone and start the video
When I was waiting for my husband to pay for our shopping today a pair passed by with a pram. The most cute little baby in the pram. She wasn’t many weeks old. And there I sat at the seat on my walker looking at her. Probably it was the grandparents who for the first time in that little baby’s life was out and had a walk with their grandchild and in a grand new pram. Suddenly they had popped in to the grocery store, for some small articles to complete with. The little baby slept calmly and was adorable in her tiny pink baby overall telling me it was a girl. The man drove the pram and paid for their purchase, the woman just stood beside and enjoyed the sight of the baby. I couldn’t keep quiet and asked which shelf they had found that little item on? The woman stiffened and turned around.
Did I speak to her, she asked after some seconds? Yes I said, was she expensive? And the lady laughed and said, it doesn’t matter, she said, I bought the last one at that shelf. And I could see her proudness. And how happy she was. Not many words between us but a big smile was exchanged between us. When we came out at the parking place the couple wandered past us and the lady again with a glimpse of recognition, gave me a touch on my arm, a touch very clear she appreciated our little conversation.
When we drove on to our next place for errands, I felt how I was affected by that meeting.I felt glad and the lady had really influenced me with her joy. Started to sing an old song from my childhood. The spouse looked at me and shook his head. Now he said, she had get crazy again. But after a week with a lot of pain in my stomach because of a flu, this first day outdoor for me felt as if I was as a just released prisoner. I have to dampen my singing joy, otherwise I will become put under another diagnose. But I continue to hum inside me. That joy will last for some days. Here you will hear the songs I sang in the car, I sang very loudly. At first the Swedish song and after that the original. How come we remember a text after half a century?
Happy Easter my dear readers. 
Här är svenskan
I morse vaknade jag av att min telefon pep. Vem var så angelägen om att kontakta mig den där tidiga timmen? Jag steg mig upp och tog tag i telefonen, jag är alltid nyfiken på vem som vill prata med mig. Eller var det den vanliga reklamen ”non sense” från något företag? Men nej, det var ett svar på ett samtal för en vecka sedan. Ett snack mellan Giri och mig. Min kära indiska vän i Chennai. Vi träffades på min bridge sight och jag blev inbjuden av Giri för en turnering. I väntan på att turneringen skulle börja frågade vi varandra om vår hälsa och så vidare. Vi var båda i en form som förväntas av äldre människor. Hur mår Jeera Rice frågade jag honom. Han vet att jag blivit förtjust i katten har gjort att genom hans sätt att berätta för mig. Hur hade först hittat katten i deras trädgård och han hade erbjudit katten en skiva bröd. Tacksamt åt katten att brödet försvann och kom tillbaka dagen efter och dagen efter… ibland fick han lite fisk serverad när fiskhandlaren farit förbi, och nu var katten bosatt som husdjur i Giris hushåll. Men hans vanor tidigt på morgonen irriterar Giri. Väldigt tidigt varje morgon jamade Jeera utanför köksfönstret. En eländig förmaning mjauuu! Innan Giri har gnuggat sömnen ur ögonen nådde ljudet hans öron, miauu, mjau! Jag skrattade åt den stolta husdjursägaren som beskrev sin ”familjemedlem” så här och sa till honom att jag är ganska förtjust i katter, speciellt denna katt med sitt krävande beteende. Jag sa till Giri; skickade Jeera till mig, jag är en bra matte för mina husdjur och kommer inte att klaga på hans mjauande.
När jag öppnade videon som Giri skickade till mig i ett mail måste jag erkänna, katten låter inte som en söt kattunge tidigt på morgonen. Han låter krävande och nästan elak i rösten. Förmodligen kommer han att låta trevligare när han har fått sin frukost. Men nu äger jag Jeera som mitt husdjur också. När jag vill titta på honom och gosa honom tar jag upp min telefon och startar videon.
När jag väntade på att min man skulle betala för vår shopping idag gick ett par förbi med en barnvagn. Sötaste lilla bebisen i vagnen. Hon var inte många veckor gammal. Och där satt jag på sätet på min rollator och tittade på henne. Förmodligen var det morföräldrarna som för första gången i den lilla bebisens liv var ute och tog en promenad med sitt barnbarn och i en tjusig ny barnvagn. Plötsligt hade de poppat inom mataffären, för att få lite småartiklar att komplettera med. Den lilla bebisen sov lugnt och var bedårande i sin lilla rosa baby overall som sa att det var en flicka. Mannen körde vagnen och betalade för deras inköp, kvinnan stod bara bredvid och njöt av synen av bebisen. Jag kunde inte hålla tyst och frågade vilken hylla de hade hittat det där lilla föremålet på? Kvinnan stelnade till och vände sig om.
Pratade jag med henne, frågade hon efter några sekunder? Ja jag sa, var hon dyr? Och damen skrattade och sa, det spelar ingen roll, sa hon, jag köpte den sista på den hyllan. Och jag kunde se hennes stolthet. Och vad glad hon var. Inte många ord mellan oss men ett stort leende utbyttes mellan oss. När vi kom ut vid parkeringsplatsen vandrade paret förbi oss och damen igen med en glimt av igenkänning, gav mig en touch på min arm, en touch mycket tydligt att hon uppskattade vårt lilla samtal.
När vi körde vidare till nästa ställe för ärenden kände jag hur jag blev påverkad av det mötet. Jag kände mig glad och damen hade verkligen påverkat mig med sin glädje. Började sjunga en gammal sång från min barndom. Maken tittade på mig och skakade på huvudet. Nu sa han, hon hade blivit galen igen. Men efter en vecka med mycket ont i magen på grund av en influensa kändes den här första dagen utomhus för mig som om jag var en nyss frigiven fånge. Jag måste dämpa min sångglädje, annars får jag en annan diagnos. Men jag fortsätter att nynna inom mig. Den glädjen kommer att vara i några dagar. Här kommer du här sångerna jag sjöng i bilen, jag sjöng väldigt högt.
Först den svenska versionen och efter det originalet. Hur kommer det sig att vi minns en text efter ett halvt sekel?
Glad Påsk mina kära läsare
Margareta
Visst blir man glad över en trevlig kommentar.