nedtecknade minnen och berättelser

Market /Ryds marknad

Yesterday we visited a market, Ryds market, in our neighbour town Höganäs. It is a market we use to visit since long, and last years we have enjoyed it again as “free” people, without either children or grandchildren. We went by bus and had some nice hours in the sunshine, with a lot of people around us. Not any acquaintances as we usually meet, but a nice afternoon after all. 

But with fear in our brains we still remember when we lost our granddaughter 3 years old. In that crowd! We had both of our granddaughters living with us that weekend, and we travelled to Höganäs, children use to love this kind of markets. There are market sellers who vend cheap toys and their durability can be questioned, merry go rounds and lollipops and balloons and a lot more tempting children. 

After all it is a remnant from old times when once a year people bought their special things you couldn’t either be bought in nearest store or made by yourself. Peasants sold and bought their livestock at the market. But nowadays the only animal I saw they sell is pets, dogs, cats and some rabbits made in China , made of plush. This toys, battery operated, sounds a lot, barking miaowing, and in the surroundings is a noice which is horrible to hear.. If the toys are broken next day many parents don’t cry for it, when the noisy loud also is gone. But it is a well known knowledge, at a market there isn’t any high quality. My new hearing aids tells me I have suffered from bad hearing last ten years. Our intension to visit the market are to join the crowd and look at both people and buy some food for lunch. A sausage and bun, as in old times, we don’t dare to try all this burritos, churros and langoes we don’t feel acquainted to yet.  

Saturday late October this year the weather was nice, contrary to what we were used to. We have memories from both snow and hailstorms when we had been at that  market as takes place on the last Saturday in October. The year when we had our grandchildren following us, we didn’t paid much attention to the goods which were sold, we had two small children to keep our eyes on. 

Despite of our attention suddenly we had lost the youngest girl, Maja, in the crowd! Who was in charge of her? No time for any arguments. We spread and searched. What a nightmare! The eldest of the two sisters, Hanna and Martin went west and l went east looking for the little girl. A three years kid isn’t that tall yet, she will very easy disappear among, and behind most people. 

After a while Hanna and Martin found Maja calmly walking in the crowd looking for next store with toys! She hadn’t any ideas she was lost! She was visiting the market, not any grandparents! We immediately typed our mobile phone number at her arm! With a permanent ball pen! I don’t know if she still has that mark on her arm, but her parents complained afterwards we had marked their kid as ours. Lucky for them there wasn’t any tattoo artist at that marked. 

Many years after that incident we didn’t enjoy the market, but last years we went there and found we had put the incident with Maja behind us. She is nowadays a young nice lady at 21 years, and probably she hasn’t any memories from the day. And if we bring her to the market nowadays, it will be her responsibility to pay her attention to us and not the other way around. 

Här är svenskan

Igår besökte vi en marknad, Ryds marknad, i vår grannstad Höganäs.  Det är en marknad vi brukat besöka sedan länge, och de senaste åren har vi njutit av den igen som ”fria” människor, utan vare sig barn eller barnbarn.  Vi åkte buss och hade några trevliga timmar i solskenet, med mycket folk runt omkring oss.  Inte några bekanta som vi brukar träffa, men en trevlig eftermiddag trots allt.

 Dock med förskräckelse i hjärnan minns vi fortfarande när vi förlorade vårt barnbarn 3 år gammal.  I den trängseln!  Vi hade två av våra barnbarn boende hos oss den helgen och vi for till Höganäs som hade marknad den helgen, barn brukar älska den här typen av marknader.  Det finns marknadsförsäljare som säljer billiga leksaker och deras hållbarhet kan ifrågasättas, karuseller, slickepinnar och ballonger och mycket mer som lockar barn.

 Det är trots allt en kvarleva från gamla tider när folk en gång om året köpte sina speciella saker som man inte varken kunde köpa i närmaste butik eller göra själv.  Bönder sålde och köpte sin boskap på marknaden.  Men nuförtiden är det enda djur jag ser de säljer är gosedjur, hundar, katter och några kaniner tillverkade i Kina, gjorda av plysch.  Dessa leksaker, batteridrivna, låter mycket, skällande och jamande, ett ljud som är hemskt att höra. Om leksakerna går sönder nästa dag gråter inte många föräldrar för det, när det enerverande ljudet också är borta.  Men det är en välkänd gammal kunskap, på en marknad finns det inte mycket med någon högre kvalitet.  

Mina nya hörapparater säger att jag har lidit av dålig hörsel de senaste tio åren.  Vår avsikt att besöka marknaden är att traska med i folkmassan och titta på både människorna och köpa lite mat till lunch.  En korv med bröd, som i gamla tider, vi vågar inte prova alla dessa burritos, churros och lango som vi inte känner oss bekanta med ännu.

 Lördag, i slutet av oktober, i år var det fint väder, tvärtemot vad vi var vana vid.  Vi har minnen från både snö och hagelskurar när vi hade varit på marknaden som äger rum den sista lördagen i oktober.  Det året då våra barnbarn följde med oss, ägnade vi inte så mycket uppmärksamhet åt varorna som såldes, vi hade två små barn att hålla ögonen på.

 Trots vår uppmärksamhet hade vi plötsligt tappat den yngsta tjejen, Maja, i mängden!  Vem var ansvarig för henne?  Ingen tid för några argument.  Vi spred ut oss och letade.  Vilken mardröm!  Den äldsta av de två systrarna, Hanna och Martin gick västerut och jag gick österut och letade efter den lilla flickan.  Ett treårigt barn är inte så långt än, hon kommer mycket lätt att försvinna bland och bakom de flesta människor.

 Efter ett tag hittade Hanna och Martin Maja lugnt gående i folkmassan och letade efter nästa stånd med leksaker!  Hon hade ingen aning om att hon var borttappad!  Hon var på besök på marknaden, inte hos/med några farföräldrar!  Vi skrev genast vårt mobilnummer på hennes underarm!  Med en permanent kulpenna!  Jag vet inte om hon fortfarande har det märket på armen, men hennes föräldrar klagade efteråt att vi hade markerat deras barn som vårt.  Tur för dem att det inte fanns någon tatuerare på den marknaden.

 Många år efter den händelsen trivdes vi inte marknaden, men förra åren gick vi dit och upptäckte att vi hade lagt händelsen med Maja bakom oss.  Hon är nuförtiden en ung dam på 21 år, och förmodligen har hon inga minnen från dagen då hon ansågs förlorad.  Och om vi tar med henne på marknaden nuförtiden blir det hennes ansvar att uppmärksamma oss och inte tvärtom.

Föregående

Canned porridge / Kom och köp konserverad gröt

Nästa

November

  1. Margareta

    Den fasan man upplever när ett barn är borta, måste vara hemsk! Själv har jag sluppit känna denna känsla! Tack och lov!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén