nedtecknade minnen och berättelser

Canned porridge / Kom och köp konserverad gröt

Some time ago I wrote about my cousin who was so good and efficient to tidy his home. If I am really honest I envy the man a wee, having that order in his life he every week and a special day both vacuums and wet wipes the floors. Of course he gives me bad conscience, because I take any chance to postpone it to next day or even some days later. After all it is this boring things I postpone so easy. If it is some more amusing things I move things closer in time. If someone means I am a spoiled woman who wants to enjoy life and not become tired of dull times, I will not deny it. Why not just confess and agree. I rather invite a friend or two for dinner and hope they are not too good seeing any possible dust we haven’t cleaned away.

My husband just said to me he had an plastic bucket in our storeroom, meant to be drilled a lot of hole in. The old bucket I drilled 96 hole in, in July 1996. We needed a kind of protection for the bottom valve we put in the water when we’re pumping up water from the lake to our tap in cottage. And after 26 years the bucket needs to be replaced by a new one. We also put some stones so the bucket not will drift away on the lake bed. I still remember the talk about how many holes I had to drill in both bucket and lid, when we put it out in water, the lid is on the bucket. As I say I still remember we spoke about how many holes but I can’t remember the result. But I also remember we had to use our mathematic abilities and I said to my husband I think there was 96 drilled holes. And with a 6 mm drill. Someone among my readers who can tell me how much that will make regarding to how much water pressure we get in the shower or faucet? Maybe this problem about the mathematic issue makes the bucket stay in our storeroom. What are you waiting for I asked, let’s visit our son and in his garage, there is the right utilities to make those 96 holes. But no, he want to wait a while. Why I asked, you can always write when the bucket is ready, take a marker pen and write what the purpose with the bucket is. And the bucket will be transported to cottage next time we go there. But no, he will wait. And I respond: do not postpone what you can do today, until tomorrow. Just a sigh as an answer! Ok, I said postpone it and we arrive cottage next summer and suddenly we will discover the bucket is still in our storeroom….. undrilled!

But now we have something in our storeroom! It is a sign of wealth. My friend answered my article some times ago and said she was happy to invite us for dinner any day, but her wine store was empty. I told her I had seen the invitation but remarked a store isn’t any store if it is empty! I think she noticed my remark, and told me about other demanding names for things. She said a wardrobe wasn’t any ward without any robes. 

Talking about words and expressions, when I was a child they sometimes sang a song in radio, an expression we heard as an utopia: Come and buy canned porridge! We considered it the most stupid  thing ever will happen. Anything easier than to boil some porridge  wasn’t found. Ok, maybe some water for tea. As I said it was unbelievable someone either would sell it or buy it. 

But nowadays when I go by bus, very often there is a pram or two going by same bus as I. And in many prams there sit a young kid sucking at a little plastic bag with porridge ready to eat. I have to say, it is nice it is ready to eat. But I wonder, is it only older people who gets fooled in our world? Sometimes I feel a bit lazy when I buy fast food, but this canned porridge numbs my conscience a bit.

här är svenskan

För en tid sedan skrev jag om min kusin som är så duktig och effektiv med att städa sitt hem.  Om jag ska vara ärlig avundas jag mannen lite, att ha den ordningen i sitt liv att han varje vecka och en speciell dag både dammsuger och våttorkar golven.  Självklart ger han mig dåligt samvete, för jag tar varje chans att skjuta upp det till nästa dag eller till och med till några dagar senare.  Det är trots allt dessa tråkiga saker jag skjuter upp så lätt.  Om det är lite roligare saker flyttar jag sakerna närmare i tid.  Om någon menar att jag är en bortskämd kvinna som vill njuta av livet och inte bli trött av tråkiga saker, kommer jag inte att förneka det.  Varför inte bara erkänna och hålla med. Jag bjuder heller in någon/några vänner för en enkel middag och hoppas att de inte har för god syn och får syn på vad vi inte städat bort.

 Min man sa just till mig att han hade en plasthink i vår förråd, avsedd att borras en massa hål i. Den gamla spannen borrade jag 96 hål i, i juli 1996. Vi behövde ett slags skydd för bottenventilen vi sätter ut  i vattnet när vi pumpar upp vatten från sjön till vår kran i stugan.  Och efter 26 år måste spannen bytas ut mot en ny.  Vi lägger även i stenar så att hinken inte ska glida iväg på sjöbotten.  Jag minns fortfarande snacket om hur många hål jag var tvungen att borra i både hink och lock, när vi lägger ut den i vatten sitter locket på hinken.  Som jag säger kommer jag fortfarande ihåg att vi pratade om hur många hål men jag kommer inte ihåg resultatet.  Men jag minns också att vi var tvungna att använda våra matematiska kunskaper och jag sa till min man att jag tror att det var 96 borrade hål.  Och med en 6 mm borr.  Någon bland mina läsare som kan berätta hur mycket det kommer att  krävas vad gäller hur mycket vattentryck vi får i duschen eller kranen?  Kanske får detta problem med det matematiska problemet att spannen stannar i vårt förråd.  

Vad väntar du på frågade jag, låt oss besöka vår son och i hans garage finns det rätt verktyg för att göra dessa 96 hål.  Men nej, han vill vänta ett tag.  Varför jag frågade, du kan alltid skriva när hinken är klar, ta en tuschpenna och skriva vad syftet är med hinken.  Och hinken ska transporteras till stugan nästa gång vi åker dit.  Men nej, han väntar.  Och jag svarar: skjut inte upp det du kan göra idag, till imorgon.  Bara en suck som svar!  Ok, jag sa att om vi skjuter upp det så kommer vi till stugan nästa sommar och plötsligt kommer vi att upptäcka att hinken fortfarande finns kvar i vår förråd….oborrad!

 Men nu har vi något i vår förråd!  Det är ett tecken på rikedom.  Min väninna svarade på min artikel för några gånger sedan och sa att hon gärna bjuder in oss på middag vilken dag som helst, men hennes vinförråd var tomt.  Jag sa till henne att jag hade sett inbjudan men anmärkte att ett förråd inte är ett förråd om det är tomt!  Jag tror att hon noterade min kommentar och berättade om andra krävande namn på saker och ting.  Hon sa att en garderob inte var inte en gard utan rob (utan kläder). Talade om vad ordet verkligen betydde. 

På tal om ord och uttryck, när jag var barn spelade de ibland en låt i radio, ett uttryck vi hörde som en utopi: Kom och köp konserverad gröt!  Vi ansåg att det var det dummaste om det någonsin skulle komma att hända.  Något lättare än att koka lite gröt hittades inte.  Okej, kanske lite vatten till te.  Som jag sa att det var helt otroligt att någon antingen skulle sälja den eller köpa den.

 Men nu för tiden när jag åker buss, ganska ofta så åker det en eller två barnvagnar med samma buss som jag. Och i många barnvagnar sitter en liten unge och suger på en liten plastpåse med gröt färdig att äta.  Jag måste säga att det är underbart att det är klart att äta.  Men jag undrar, är det bara äldre som blir lurade i vår värld?  Ibland känner jag mig lite lat när jag köper snabbmat, men den här konserverade gröten dövar mitt samvete lite.

Föregående

About passwords / glöm inte ditt lösenord

Nästa

Market /Ryds marknad

  1. Margareta

    Jag vill leva länge, för att se vad som ska finnas att köpa. Eller vad vi kan leva utan idag, men absolut inte i framtiden.
    Min mamma hade rutiner. Dem letar jag fortfarande efter.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén