nedtecknade minnen och berättelser

Winter birds / vinterfåglar

A new year has started and we will hope the life soon will return to the grey  every day life also named normal life. During my daily walks I see less people than it use to be. Almost as I am alone in the world, meeting just some dog walkers. And I try to avoid them as much as possible I step aside out on the lawns. Happens it ends up with a smell from shoe soles, if I forget to rub my shoes when we have passed each other. 

Two days has passed and this afternoon I was very excited when I arrived home after my walk. 

The weather was very grey and as usual not many people around. I lurked a while at the pond thought I was aware a heron in the reeds at other side of the pond. I was the only person on the path so I could sneak and nor reveal myself. But after a while <I have to give it up. My bad eyes make it impossible to find those colours in nature, especially now during winter. I continued my walk and suddenly I saw another rather big bird. Was it a heron too? It was only ten meters ahead of me. I stood there, almost breathless and enjoyed the sight. Suddenly as the bird was able to read my thoughts. It raised and stretched it wings out. And there he stood saying to me: I am not a heron, I am a cormorant. He looked so proud where he stood still for a long while, while he become a object for my camera. 

When I arrived home I showed the pictures for my husband. He was surprised I had seen this big birds in middle of town. And in this grey weather. After our lunch my husband made his walk to same pond and proudly arrived home an hour later. With a picture of both a heron on the reeds and a swimming cormorant at same picture!! 

Här svenskan

Ett nytt år har börjat och vi hoppas att livet snart kommer att återgå till det grå varje dagsliv som också heter normalt liv.  Under mina dagliga promenader ser jag färre människor än det brukar vara.  Nästan som jag är ensam i världen och träffar bara några hundrastare.  Och jag försöker undvika dem så mycket som möjligt. Jag går åt sidan på gräsmattorna.  Händer det slutar med en lukt från skosulor, om jag glömmer att gnugga av mina skor när vi har passerat                     

 

 Två dagar har gått och i eftermiddag var jag mycket upphetsad när jag kom hem efter min promenad.

 Vädret var väldigt grått och som vanligt inte så många människor runt omkring.  Jag lurade ett tag vid dammen och trodde att jag såg en häger i vassen på andra sidan dammen.  Jag var den enda personen på vägen så jag kunde smyga lite och inte avslöja mig själv.  Men efter ett tag måste jag ge upp. Mina dåliga ögon gör det omöjligt att hitta färgerna i naturen, särskilt nu under vintern.  Jag fortsatte min promenad och plötsligt såg jag en annan ganska stor fågel.  Var det också en häger?  Det var bara tio meter framför mig.  Jag stod där, nästan andfådd och njöt av synen.  Plötsligt som om fågeln kunde läsa mina tankar.  Den reste sig och sträckte ut vingarna.  Och där stod han och sa till mig: Jag är inte en häger, jag är en skarv.  Han såg så stolt ut där han stod stilla länge, medan han blev ett objekt för min kamera.

 När jag kom hem visade jag bilderna för min man.  Han blev förvånad över att jag hade sett de här stora fåglarna mitt inne i staden.  Och i detta gråa väder.  Efter vår lunch tog min man sin promenad till samma damm och kom stolt hem en timme senare.  Med en bild av både en häger i vassen och en simmande skarv på samma bild !!

Föregående

Did she get her tin cans/ fick hon sina kakburkar?

Nästa

Why so quiet? Varför så tyst?

  1. Margareta

    Det händer mycket i vår stad. Tack för att du delar med dig av dina äventyr!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén