nedtecknade minnen och berättelser

My new vehicle / Ett nytt fordon

I have to continue to try and develope my skill to find the right letters at keyboard, no one has sent me any job applications yet about being my secretary.  So here l sit and discover for every day I hit the key better and better. 

Yesterday it was very nice weather, the sun shone and almost no wind. But snow and ice made the walk a bit risky. I enjoyed the walkabout and felt I wanted to stay longer out in sunshine. I wished I had found a bench to rest my legs for a while. But no bench where I strolled. At last I found a bench at a bus stop. When I sat there the buses stopped and waited for me to enter. I had to wave at the bus driver to drive by. My walkingpartner had made a little extra tour so I sat and waited for him and  some buses passed by. Even if it was a rather cold day I thought it was nice to stay outdoors because of the warm inviting sun. And the resting place with a bench. When I sat there my thoughts about a walker appeared. Haven’t thought of myself as an owner to such a vehicle before. But this icy sidewalks made me unsecure and afraid to slip. I know it is a risk for old ladies, and I’ve realised by now I am one of them, the old ladies. 

When I arrived home I phoned a therapist and asked her about some ideas for a walker for me. And of course she meant I was entitled to get one with assistance from the society. She told me, there is a store in town, I can go and look for many different walkers and also the version she has as an alternative. I decided to look at web about that shop. And, oh my God, what a lot of versions. 

When I mentioned for my son, I was going to spend some money buying a walker he just answered what colour do you want, it sounded almost as a statement, as he said, you are that age by now mom, a walker is the right vehicle for you. Instead of that electric bike you spoke about some time ago. What about an electric walker he wondered. Did I really brought up that naughty kid, making a fool of his mom? 

Well this morning we went to the shop and looked at all kind of walkers. And must admit I was a tiny bit disappointed they had no green one for me. Green is my favourite colour. Probably old ladies shall stick to the fact it is grey or silver which is the option if you not want that red one which looks like the fire brigade has ordered them.

After lunch I went for a walkabout and it was a joy to walk in the sun. Rather cold but a wonderful winter day. The walking paths and cycle pathway was still very icy and my brand new walker seemed trustful  and comfortable. I sat many times and enjoyed the freedom I get from the possibility to rest and just enjoy the sun. 

 When I passed by the pond where I saw the heron and cormorant some days ago, the surface was frozen. Some kids were testing the ice and I didn’t dare to look at them. It is not that  strong ice after one night with minus degrees. They tested at the edge of the pond, I didn’t see what happened, but I remembered my childhood and how many ices we tested those days. In my part of country we are not used to have frozen ponds and lakes many days per year. But now in middle of night ir is really cold, so tomorrow they can probably skate on the pond. 

When we had our coffee after the walk l got a message from my optician my new spectacles was ready to pick up in store. Now l can type even better, I think. I may test my glasses to the music quiz Saturday morning, hope they will work. 

Här är svenskan

Jag måste fortsätta att försöka utveckla min skicklighet för att hitta rätt bokstäver på tangentbordet, ingen har skickat mig några jobbansökningar ännu om att vara min sekreterare.  Så här sitter jag och upptäcker för varje dag jag hittar tangenterna bättre och bättre.

 Igår var det väldigt fint väder, solen sken och nästan ingen vind.  Men snö och is gjorde promenaden lite riskabel.  Jag njöt av promenaden och kände att jag ville stanna längre ute i solskenet.  Jag önskade att jag hade hittat en bänk för att vila benen ett tag.  Men ingen bänk där jag spatserade.  Äntligen hittade jag en bänk vid en busshållplats.  När jag satt där stannade bussarna och väntade på att jag skulle stiga på.  Jag var tvungen att vinka till bussförarna att köra förbi.  Min promenadkompis hade gjort en liten extra run då så jag satt och väntade på honom och några bussar passerade.  Även om det var en ganska kall dag tyckte jag att det var trevligt att stanna utomhus på grund av den varma inbjudande solen, och rasten på en bänk.  När jag satt där föll mina tankar på en rullator.  Har inte tänkt på mig själv som ägare till ett sådant fordon tidigare.  Men de här isiga trottoarerna gjorde mig osäker och rädd för att Hakka.  Jag vet att det är en risk för gamla damer, och jag har insett att jag nu är en av dem, de gamla damerna.

 När jag kom hem ringde jag en arbetsterapeut och talade med henne om mina idéer på en rullator för mig.  Naturligtvis menade hon att jag hade rätt att få en med hjälp från samhället. Hon sa till mig, det finns en butik i stan, jag kan gå och leta efter många olika rullatorer och även den version hon har som ett alternativ.  Jag bestämde mig för att titta på webben om den butiken.  Och, herregud, vilka mängder versioner.

 När jag nämnde för min son att jag skulle spendera lite pengar på att köpa en rullator, svarade han bara vilken färg vill du ha, det lät nästan som ett konstaterande, som om han sa, du är i den åldern nu mamma, en rullator är rätt  fordon för dig.  Istället för den elektriska cykeln du pratade om för en tid sedan.  Vad sägs om en elektrisk rullator undrade han.  Fostrade jag verkligen det näsvisa barnet som gjorde narr av sin mamma?

 Nåväl i morse for vi till affären och tittade på alla slags rullatorer.  Och jag måste erkänna att jag blev lite besviken över att de inte hade någon grön till mig.  Grön är min favoritfärg.  Förmodligen ska gamla damer hålla fast vid grått eller silver vilket är alternativet om du inte vill ha den röda som ser ut som brandkåren har beställt dem.

 Efter lunchen gick jag en promenad och det var en glädje att gå i solen.  Ganska kallt men en underbar vinterdag.  Gångstigarna och cykelvägarna var fortfarande mycket isiga men min helt nya rullator verkade pålitlig och bekväm.  Jag satt många gånger och njöt av den frihet den ger av möjligheten att vila och bara njuta av solen.

  När jag passerade dammen där jag såg häger och skarv för några dagar sedan var ytan frusen.  Några barn testade isen och jag vågade inte titta på dem.  Det är inte så stark is efter en natt med minusgrader.  De testade vid kanten av dammen, jag såg inte vad som hände, men jag kom ihåg min barndom och hur många vattenhål vi testade dessa dagar.  I min del av landet brukar vi inte ha frusna dammar och sjöar många dagar per år.  Men nu mitt i natten är det riktigt kallt, så imorgon kan de förmodligen åka skridskor på dammen.

 När vi drack kaffe efter promenaden fick jag ett meddelande från min optiker var mina nya glasögon fanns redo att hämtas i butiken.  Nu kan jag skriva ännu bättre, tror jag.  Jag får testa mina glasögon till Melodikrysset i morgon lördag, hoppas att de kommer att fungera.

Föregående

Why so quiet? Varför så tyst?

Nästa

It is your day today, Kala / Det är din dag idag, Kala

  1. Margareta

    Man behöver inte vara gammal för att ha hjälp i livet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén