nedtecknade minnen och berättelser

What do we do when it is Christmas / Hur gör vi till jul?

Swedish below today

Joke-fully my husband and I use to say, up north where he is born and we have our cottage, they have two events every year. The Hunt of Moose and Christmas, and everything what happens refers to this events. Before or after the hunting season or before or after Christmas. All other try to date something happened is not worth to speak about. So here we sit and write and create some greetings to relatives and friend living far away. We have to send those letters this week to make sure they will arrive the recipient before Christmas. 

Nowadays when we live in a new nice apartment we are a bit confused about all our old traditions, those traditions we during our fifty-five years of marriage have created, what to continue? And what to save and update to our new life? First of all some food must be prepared. I have proposed there is excellent “brunkål” (brown cabbage) to buy in every grocery store for Christmas. But the glance  with the deep disappointment I get from my family, I cant bear. Ok ok, I will make the brown cabbage. And as a matter of fact, it is cozy to stand by the stove, and socialise like this. It is a load of work to cut all cabbage very in small pieces. We curse when the knife not is the right one, for this job. Change tools and continue. Speaking about old times, how we use to do when this work were made by my mother and me. During years I think I have moderated both the work doing the dish and probably changed my opinion how to add the spices. 

Many times I have thought of my  fathers statement regarding the taste of the cabbage made that year. It was the most delicious he ever tasted. And he said it every year. Actually I was so surprised my mother  surpassed herself year by year. First when he got a little “taste portion” when it was just new cooked he enjoyable looked up towards the ceiling and mumbled “oh, Ruth, this is the best you ever done”. Every year this procedure was repeated, and my mother were upgrade as the cook she never had been earlier. As a one man show, as important as most traditional things about Christmas. When we finally get our lunch at Christmas Eve, the praising to the cabbage was told to us children. All other food was just mentioned shortly, meatballs, ham and all other kind of food. Despite most of it was homemade, it wasn’t that important as the cabbage. 

I told my husband about this procedure, and we laugh at it. And compare the traditions we both have in mind from our childhood. Suddenly we remembered an episode from a danish TV series some years ago, where a woman, a pig farmers wife, is cooking this cabbage, a very special Danish dish. We are former Danish here in southern Sweden and you can see it in some of our traditions. When we talked about that pig farmer’s wife, what was her name??? And we were silent, completely quiet. Both of us had admired this woman and we knew her name. How annoying it is not remember her name. Felt as I have a big empty space in head. After a while we gave it up, temporarily but no one of us stopped thinking about it. Three hour later I bursted out in a heavy sigh, told my husband her name. 

And we sat down at kitchen table with a “taste portion”. Oh how good! Great! Better than last year. 

With a smile I found, I don’t remember last years taste. But it is better this year. 

Suddenly my mother in law and her baking appears in my memory. She didn’t want to brag, every time she had baked some bread she always said: it was better last time I baked.

I don’t know which is best to say? Because I will proclaim, it is best here and now, what ever happens. 

 

Här är svenskan

 

Skämtsamt säger min man och jag, norrut där han är född och vi har vår stuga, att de har två händelser att räkna med varje år.  Älgjakt och jul, och allt som händer räknas till dessa händelser.  Före eller efter älgjakten, eller före eller efter jul.  Alla andra försök att datera att något hände är inte värt att prata om.  Här sitter vi och skriver några hälsningar till släktingar och vänner som bor långt borta.  Vi måste skicka dessa brev den här veckan för att se till att de kommer fram till mottagaren före jul.

Numera när vi bor i en ny trevlig lägenhet är vi lite förvirrade över alla våra gamla traditioner, de traditioner som vi under vårt femtiofemåriga äktenskap har skapat, hur ska vi fortsätta?  Vad ska vi spara och uppdatera till vårt nya liv?  Först och främst måste lite mat tillagas.  Jag har föreslagit att det finns utmärkt ”brunkål”  att köpa i varje livsmedelsbutik till jul.  Men blicken med den djupa besvikelsen jag får från min familj kan jag inte stå ut med.  Okej, jag ska göra brunkålen.  Och faktiskt är det mysigt att stå vid spisen och umgås så här.  Det är en massa arbete att skära all kål mycket i små bitar.  Vi förbannar när kniven inte är rätt för det här jobbet.  Byter verktyg och fortsätter.  På tal om gamla tider, hur brukade vi göra när det här arbetet gjordes av min mor och mig.  Under åratal tror jag att jag har modererat både arbetet med att göra kålen och förmodligen ändrat min åsikt hur man använder kryddorna.

Många gånger har jag tänkt på min fars uttalande angående smaken på kålen som gjordes det året.  Det var det läckraste han någonsin smakat.  Och han sa det varje år.  I verkligheten var jag så förvånad att min mor överträffade sig själv år efter år.  Först när han fick en liten ”smakportion” när brunkålen var nytillagad, himlade han med ögonen och mumlade ”Åh, Ruth, det här är det bästa du någonsin gjort”.  Varje år upprepades denna procedur, och min mor uppgraderade till bättre kock än hon hade varit tidigare någonsin.  Som en enmansshow, lika viktig som de flesta traditionella saker runt jul.  När vi äntligen fick vår lunch på julafton östes beröm över kålen igen,  så att vi barn skulle förstå.  All annan mat nämndes väldigt hastigt, köttbullar, skinka och all annan mat.  Trots att det mesta var hemlagat var det inte så viktigt som kålen.

 Jag berättar för min man om detta förfarande, och vi skrattar åt det.  Och jämför de traditioner vi båda har i åtanke från vår barndom.  Plötsligt kom vi ihåg ett avsnitt från en dansk TV-serie för några år sedan, där en kvinna, svinhandlares hustru, lagar denna kål, en mycket speciell dansk maträtt.  Vi är tidigare danska här i södra Sverige och man kan se det i några av våra traditioner.  När vi pratade om den svinhandlarens fru, vad hette hon ???  Och vi blev tysta, helt tysta.  Vi båda beundrade den här kvinnan och vi visste hennes namn, men momma ihåg det!  Hur irriterande det är att inte MINNAS hennes namn.  Kändes som jag har ett stort tomt utrymme i huvudet.  Efter ett tag gav vi upp det, tillfälligt, men ingen av oss slutade tänka på det.  Tre timmar senare utbrast jag med en tung suck hennes namn…….

 Och vi satte oss vid köksbordet med en ”smakportion”.  Åh så bra! Mumsigt!  Bättre än förra året.

 Med ett leende och jag avslöjade, jag kommer jag inte ihåg de senaste årens smak.  Men den är bättre i år.

 Pöötsligt dyker min svärmor och hennes bakning upp i minnet.  Hon ville aldrig skryta, varje gång hon hade bakat bröd sa hon alltid: det var bättre förra gången jag bakade.

 Jag vet inte vad som är bäst att säga?  Eftersom jag kommer att förkunna att det bäst här och nu, vad som någonsin händer.

Föregående

It had been hard times earlier/ Svåra tider har varit förr

Nästa

Saffron buns/ Lussekatter

  1. Margareta

    Vad hette grishandlarens kone?
    Trevligt att några håller på traditioner.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén