nedtecknade minnen och berättelser

If my enemies could see me now….

I’m sure they have had a good time laughing at me and enjoyed this moment. But most of them not even care what I do or not do, therefore they doesn’t see me. And no one else can see what a ridiculous existence I pass through this Friday. 

Friday is the day I as an old girl associates to the weekly cleaning of our apartment. When I was a young teenager I remember I hesitated to return home when school were finished Friday afternoon. I knew that heavy carpets were waiting for me to become carried down from third floor to yard where we were supposed to both whip and shake the rugs. They were dusty and some of them even rather worn, made me ashamed for our simple home. 

When I arrived back with my heavy burden, my mom often asked me to wipe the floor with a damp floor cloth, she appealed to my samatarian mind and blamed her bad knees. What I also heard unspoken was a presumed decrease of my weekly pocket money if I refused, so I had to do the job to cash the usual “salary”.  Already at those days I was a greedy one, so I did…

As a very vague memory, I remember that day my mom unwrap the huge parcel, and picked up a vacuum cleaner, a brand new. What a relief about the dust of rugs. And the job with carrying the carpets to the whip stand become less often. It changed to each other Friday. I was too young to be in charge for the whip of rugs this time, but even each fortnight when it become my responsibility, I did I appreciate that vacuum cleaner making “my job” easier. 

A vacuum cleaner is one of the most important belongings in a home according to my opinion. It happens I ask people what they think is the dearest furniture in their homes and the usual answer is, our sofas and armchairs. Never heard anyone say: my bed, (maybe depends on they don’t want to be seen as lazy ones or sex maniacs). My reply to the request is the stove, the toilet seat and the vacuum cleaner. 

Why this long introduction telling about vacuum cleaners, you probably think? Well, here you are. After about one month my robot vacuum cleaner still works unsatisfactory. It leaves some spots here and there in our apartment not cleaned. We have made a lot of changes in programme and still not satisfied. Three brains had worked on the problem. New ideas about the cause and not any of this ideas was tested and evaluated before next idea started to be tested. It is what happens in some democratic societies. We need to make it an issue for a selected leader. And in a very undemocratic election I decided my son should be the leader. He was never asked just told he had won the election. 

Yesterday he started his career and we made a “Norwegian reset” of my robot vacuum cleaner. 

Commanded out the machine and it cleaned one room, almost sufficiently, but but, he went back for charging. At that time the robot had in its memory there was a room he had cleaned. 

Today when he was supposed to clean “everything”, he  did the same area as he cleaned yesterday. We had picked up from the floor in all rooms all things we use to have there. Baskets with my knitting, newspaper stand, shoes, umbrellas, power cords.  We had put it in chairs, sofas and where we found a suitable place for the moment the vacuum cleaner was working.  A bit surprised when the cleaner went back to charging station saying: I am ready!

Is “everything” same as he made that first cleaning after we had reset the robot from all old facts?

We made our home back in order by putting things on their places. I felt a bit fooled, and decided to gossip on the little deceiver. 

Our big leader of the vacuum cleaner group has no idea what and when things happens around the robot. He has an app in his mobile phone as well as all members of the group have. But we have agreed it is HE, the leader,  who decide when and who is pushing the button. And he isn’t present in the house. Without us, the rest of the group, he can not make any further plans. Just wait for next gossiping report. 

I reported and when he heard about just one room still is what the robot cleaned, he said: I will do another try. Hope I not will disturb you too much. Ok, I said, please do and you don’t disturb….

We run and put up all things again from floor and our life feels a little upside down. Waited  for some minutes and the robot started all over again. 

Obeying like a slave he cleaned same spot, that little room, for the third time in less than 24 hours. That room we use least of all. And now the robot, named Råbban, is back charging and ready. 

How do we tell “him” there’s a kitchen, living room, hallway, vestibule and a bedroom he need to clean before he may cash any pocket money…

 

Om mina fiender kunde se mig nu….

Jag är säker på att de hade skrattat gott åt mig och vad jag sysslat med..  Men de flesta bryr sig inte ens om vad jag gör eller inte gör, därför ser de mig inte heller.  Och ingen annan kan se vilken löjlig existens jag genomgår denna fredag.

 Fredag är den dag jag som gammal kvinna associerar med veckostädning av vår lägenhet.  När jag var ung tonåring minns jag att jag tvekade att återvända hem när skolan var slut fredag eftermiddag.  Jag visste att tunga mattor väntade på att de skulle bäras ner från tredje våningen till gården där vi skulls både piska och skaka mattorna.  De var dammiga och några av dem till och med ganska slitna, de gjorde att jag skämdes för vårt enkla hem.

 När jag kom tillbaka upp, med min tunga börda bad mor mig ofta att torka golvet med en fuktig golvtrasa, hon vädjade till mitt samariska sinne och skyllde på sina dåliga knän.  Vad jag också hörde outtalat var en misstänkt minskning av mina fickpengar varje vecka om jag vägrade, så jag var tvungen att göra jobbet för att få ut den vanliga ”lönen”.  Redan på den tiden var jag girig, så jag gjorde vad som bads om …

 Som ett mycket vagt minne minns jag den dagen att mor packade upp det stora paketet och plockade upp en dammsugare, en helt ny.  Vilken lättnad att sköta mattorna. Efter en tid blev jobbet med att bära mattorna till piskstället annorlunda.  Det förändrades till varannan fredag.  Jag var för ung för att ha ansvaret för mattpiskningen den här tiden, men även var fjortonde dag när det blev mitt ansvar, uppskattade jag att dammsugaren gjorde ”mitt jobb” lättare.

 En dammsugare är en av de viktigaste tillhörigheterna till ett hem enligt min mening.  Det händer att jag frågar folk vad de tycker är de käraste möblerna i sina hem och det vanliga svaret är våra soffor och fåtöljer.  Aldrig hört någon säga: min säng, (kanske beror på att de inte vill ses som lata eller sexmaniacs).  Mitt svar på frågan är spis, toalettstol och dammsugare.

 Varför den här långa introduktionen om dammsugare, tänker du nog?  Tja, här ska du få höra…  Efter ungefär en månad fungerar min robotdammsugare fortfarande otillfredsställande.  Det lämnar några fläckar här och där i vår lägenhet.  Vi har gjort många ändringar i programmet och är fortfarande inte nöjda.  Tre hjärnor hade arbetat med problemet.  Nya idéer om orsaken och inte någon av dessa idéer testades och utvärderades innan nästa idé började testas.  Det är vad som händer i vissa demokratiska samhällen.  Vi måste göra det till en fråga för en utvald ledare.  Och på ett mycket odemokratiskt sätt bestämde jag mig för att min son skulle vara ledare.  Han blev aldrig ombedd, det bara berättades att han hade vunnit valet.

 Igår började han sin karriär och vi gjorde en ”norsk återställning” av min robotdammsugare.

 Befallde ut maskinen att jobba och han gjorde ett rum, vi var nästan nöjda,  men men….. tillbaka till laddning.  Vid den tiden hade roboten i sitt minne ett rum som den hade rengjort.

 Idag när det skulle rengöra ”allt” gjorde det om samma område som det gjorde igår.  Vi hade rensat golvet i alla rum från alla saker vi brukar ha där.  Korgar med min stickning, musikhögtalare, tidningsställ, skor, paraplyer, elkablar.  Vi hade lagt dem på stolar soffor och där vi hittade en lämplig plats för den stund dammsugaren arbetade.  Lite förvånad blev vi när städaren gick tillbaka till laddstationen och sa: Jag är färdig!

 Är ”allt” samma som han gjorde den första städningen efter att vi hade återställt roboten från alla gamla fakta?

 Vi ställde tillbaka sakerna på sina platser.  Jag kände mig lite lurad och bestämde mig för att skvallra på den lilla bedragaren.

 Vår stora ledare för dammsugargruppen har ingen aning om vad och när saker händer runt roboten.  Han har en app, i sin mobiltelefon, likadan som alla medlemmar i gruppen har.  Men vi har kommit överens om att det är HAN, ledaren, som bestämmer när och vem som trycker på knappen.  Han är inte närvarande i huset.  Utan oss, resten av gruppen, kan han inte göra någon ytterligare planering.  Måste vänta på nästa skvallerrapport.

 Jag rapporterade och när han hörde att bara ett rum fortfarande är allt som roboten har gjort sa han: Jag ska göra ett nytt försök.  Hoppas jag inte kommer att störa er för mycket.  Okej, sa jag, snälla gör ett nytt försök och du stör inte ….

 Vi springer och plockar upp alla saker igen från golvet och åter känns vårt liv känns lite upp och ner.  Väntade några minuter och roboten började om igen.

 Lydde som en slav och städade samma plats, det lilla rummet, för tredje gången på mindre än 24 timmar.  Det rummet använder vi minst av allt.  Och nu är roboten, som heter Råbban, tillbaka laddad och redo.

 Hur förklarar vi för honom att det finns ett kök, vardagsrum, hall, farstu och ett sovrum som han behöver rengöra innan han får kassera ut några fickpengar …

Föregående

Stuck in writing/ skrivkramp??

Nästa

Onödiga affärsresor eller?

2 kommentarer

  1. Margareta

    Det hade nog varit enklare att själv dammsuga. Inte låta någon robot göra jobbet. Den irrar ju bara runt.

  2. Min Robban har bott här sen nyår. I början fick han köra varannan dag men jag har ökat det till varje. Han tuffar snällt ut och kör hela nedervåningen på en timme cirka. Vi får flytta lilla röda barnstolen på kökbordsgaveln om han ska komma in under köksbordet. Och jag klippte av de onödigt långa fransarna på trasmattan i köket som han tvunget skulle tjarva upp och vika upp ett hörn på mattan och krascha upp för backen på matthögen upp på kattmatsbrickan. Han tar sig bara upp för vår snygga snickargjorda ektröskel till tvättstugan själv en gång på hundra, men är vi i närheten får han en hjälpande knuff i rumpan.
    Han har dock vissa later. Ibland maskar han. Den värsta gången hade han bara kört runt hela huset och tittat och sen kört tillbaka. Nångång hade han dille på att bara ta en meter från laddstationen och sedan köra hem igen. Ibland stänger han in sig i Maltes rum. Ibland kryper han under en stol i vardagsrummet och hävdar att mattkanten framför honom är oöverstiglig. En gång fick jag meddelande att han inte såg något längre. Hjälp. När jag kom hem från jobbet möttes jag av en bula på hallmattan. Han hade kört under den och nattat sig. Ibland glömmer han ett rum och ibland kommer han plötsligt brummande genom halva huset ”I missed a spot” i slutet av programmet innan han kör hem igen.
    Om jag hade vetat hur roligt det är att ha en sån här egensinnig familjemedlem hade jag skaffat en för länge sedan! Vi älskar inte att dammsuga, men Robban gör. Och vi slipper odla dammelefanter.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén