nedtecknade minnen och berättelser

Was it an unconscious conscious choice? /Var det ett omedvetet medvetet val?

Svenskan efter engelskan idag

When we left the house which had been our home for almost fifty years, we wondered about what we should miss the most. The garden? No, and not even the huge space in house. Those space which needed to been looked after, to become a weekly cleaning. After all we are brought up with this thoughts. Thoughts which gave us bad conscience when we didn’t do what we were taught. No, it is not this things we miss most. It is the lawnmower, the little robot which has been seen as a part of family. Stupid, many people think, when I speak about “him” as an human being. But when we after many years discussion finally bought this amazing “creature”, we found it not only as an equipment for gardening, but almost as a living thing. 

When we dined, ate breakfast or had our lunch, our little “Robort”  joined us just outside kitchen window. He didn’t had working day every day so we missed him when he had his day off. We have had pets during years, but not anything like Robort. He didn’t require a lot of “walking the dog”. Just some service now and then. But not as much as a pet who needs to be fed several times a day. 

Therefore was Robort a big loss. But we don’t need any lawnmower anymore. We have no garden, just an altan with  concrete slabs. Doesn’t need any mover. 

I realised we should miss the little “mummy’s boy” even if we sometimes laughed and said he was so sissy, seemed to miss us as soon as we were out of his sight, now we miss to have him around us. Can’t keep silent about those stupid thoughts, and you may laugh at me. But what about us all? We have TV or radio “joining” us, so the silence not will become too deafening. Why shouldn’t we be able to miss a little electric thing, a thing which serves us with useful work? 

We are settled in our new apartment, and I proclaimed my wish about a new robot for our needs. A vacuum cleaner, a robot, had been a desire for me for long. And now we have a new “pet”, a little thing which makes a weak noise, but cleans around my feet. It hasn’t get it all right yet but we remember when our mover started to make a “map” of the lawn, it looked very weird. After a week or two it had changed and it looked like the mover run after some kind of pattern. Hopefully we will see even this new “pet” of ours change to a more organised way to do its work. 

But meanwhile we have a little “mover” running around our feet and furniture without any visible aim. I look at it and feel satisfied even if it is not ready yet. It is a nice “engine”, a golden cleaner. 

I remember my friend once upon a time complained about her laziness, her uneasiness to do some homework. House holding seemed impassable. She felt both lazy and it made her feel ashamed of herself. She asked me what to do, if I knew any magic trick to overcome this state. My answer was immediate: buy a nice vacuum cleaner! 

She thought I made a fool of her, asked if I didn’t hear her request? Yes I did, but it you not feel for any work in home at all, you maybe just took the vacuum cleaner out of the  cleaning cabinets, and after that you didn’t manage to do more work that day, it will be nicer to have a beautiful vacuum cleaner than an old ugly one, I replied. You have to step around it and maybe even jump over the cleaner several times before you start to use it. Maybe you will be happy if it is a nice one, which is joining you for some days… 

Many times we have returned to this subject, when we not are able to finish what we have started to do, remember to have some colourful nice material, if you leave it unfinished. Perhaps the colour makes you feel good. My new“pet”, my vacuum cleaner looks very nice, looks like it is made of gold. I had no idea about this old fact when I bought it, but it has remind me several times about it already, when I have to take into account and where I put my feet.

här kommer svenskan

Då vi lämnade huset som varit vårt hem i nästan femtio år undrade vi vad vi skulle sakna mest.  Trädgården?  Nej, och inte ens de stora utrymmen i huset.  Dessa utrymmen som behövde skötas, städas varje vecka.  Egentligen är vi uppväxta med dessa tankar.  Tankar som gav oss dåligt samvete när vi inte gjorde det vi lärde oss.  Nej, det är inte de här sakerna vi saknar mest.  Det är gräsklipparen, den lilla roboten som har betraktats som en del av familjen.  Dumt, tycker många människor, när jag talar om ”honom” som en människa.  Men när vi efter många års diskussion äntligen köpte denna fantastiska ”varelse”, fann vi den inte bara som en utrustning för trädgårdsskötsel, utan nästan som en levande sak.

 När vi åt midday, åt frukost eller åt lunch, sällskapade vår lilla ”Robort” oss precis utanför köksfönstret.  Han hade inte arbetsdag varje dag så vi saknade honom när han hade sin lediga dag.  Vi har haft husdjur under flera år, men inte något som Robort.  Han krävde inte mycket ”gå ut med hunden-rundor ”.  Bara lite service då och då.  Men inte lika mycket som ett husdjur som behöver matas flera gånger om dagen.

 Därför var Robort en stor förlust.  Men vi behöver ingen gräsklippare längre.  Vi har ingen trädgård, bara en altan med betongplattor.  Behöver ingen klippare.

 Jag insåg att vi borde sakna den lilla ”morsgrisen” även om vi ibland skrattade och sa att han var så känslig och mammasjuk, tycktes sakna oss så snart vi var utom synhåll, nu saknar vi att ha honom omkring oss.  Kan inte hålla tyst om dessa dumma tankar, och du får gärna skratta åt mig.  Men hur är det med oss? Vi har tv eller radio som ”småpratar” hela dagarna, så tystnaden inte blir alltför öronbedövande.  Varför skulle vi inte kunna sakna en liten elektrisk sak, en sak som tjänar oss med nyttigt arbete?

 Vi har bott in oss i vår nya lägenhet och jag uttalade min önskan om en ny robot för våra behov.  En dammsugare, en robot, hade länge varit en önskan för mig.  Och nu har vi ett nytt ”husdjur”, en liten sak som anger ett svagt ljud, men städar runt mina fötter.  Den har inte ordning på allt ännu men vi kommer ihåg när vår gräsklippare började göra en ”karta” över gräsmattan, det såg väldigt konstigt ut.  Efter en vecka eller två hade det förändrats och det såg ut som klipparen körde efter något slags mönster.  Förhoppningsvis kommer vi att se även detta nya ”husdjur” förändras, så att den övergår till ett mer organiserat sätt att göra sitt arbete.

 Men under tiden har vi en liten ”jobbare” som springer runt våra fötter och möbler utan något synligt syfte.  Jag tittar på det och känner mig nöjd även om den inte är redo än.  Det är en snuggle “maskin”, en gyllene rengörare.

 Jag kommer ihåg att min vän en gång beklagade sig över sin lathet, sin oförmåga att göra lite vanligt hushållsarbete, att få något gjort verkade omöjligt för henne.  Hon kände sig både lat och det fick henne att skämmas för sig själv.  Hon frågade mig vad hon skulle göra, om jag kände till något magiskt trick för att övervinna detta tillstånd.  Mitt svar kom omedelbart: köp en snygg dammsugare!

 Hon trodde att jag gjorde narr av henne, undrade om jag inte hört hennes fråga?  Jo det gjorde jag, men om du inte känner för något arbete hemma alls, kanske du bara tar dammsugaren ur städskåpet, och efter det lyckas du inte göra mer arbete den dagen. Det blir JU trevligare att  har en vacker dammsugare än en gammal ful, svarade jag.  Du måste gå runt den och kanske till och med hoppa över maskinen flera gånger dagligen innan du börjar använda den.  Kanske blir du glad om det är en trevlig tingest, som är som en färgklick som lyser mot dig några dagar …

 Många gånger har vi återvänt till det här ämnet, när vi inte kan avsluta det vi har börjat göra, kom ihåg att ha lite färgglatt fint material om du lämnar arbete oavslutat.  Kanske får färgen dig att må bra.  Mitt nya ”husdjur”, min dammsugare ser väldigt snygg ut, ser ut som den är gjord av guld.  Jag hade ingen aning om detta gamla faktum när jag köpte den, men jag har påmint mig flera gånger om det varje gång jag måste ta hänsyn till var jag sätter mina fötter.

Föregående

Munskydd eller inte`

Nästa

Our housewarmingparty / vår inflyttningsfest

  1. Margareta

    Jag har en röd en, den pryder mitt vardagsrum som en vacker tavla. Ibland, någon gång, pockar den på uppmärksamhet. ”Kom och ta mig låt mig visa dig vad jag kan!”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén