nedtecknade minnen och berättelser

Brynolfdagen

Brynolfdagen idag. Jag har inte befunnit mig på dessa sydliga breddgrader på många år. Men denna sommar har mycket varit annorlunda, flyttning och därmed uteblivna norrlandsresor som följd. Hettan i Skåne som vi först hade en släng av runt midsommar gjorde att min längtan till Norrland blev sugande. Men med släkt och vänner som skickade s.g.s. dagliga rapporter om livet där uppe, kändes det som om vi ändå tog del av livet uppe i trakterna med ljus som aldrig ändade. Jag har fått rapport från både surströmmingsskiva och kräftkalas, där jag tydligt hörde att min bortavaro från dessa partyn gjorde de evenemangen lite haltande. En tröst är det JU att man trots allt har en given plats i de trevligheter som förgyller sommaren för oss. 

Mina nära och kära däruppe tillåter inte coronan att ta alla trevligheter från oss. Sommarens årliga stora händelse, gränsmarknaden, har i år uteblivit. Den helg som fungerat som en slags hemvändar-helg, då man mött många många av släkt, vänner och bekanta. Då man fått höra om vänner i förskingringen. Man kan tydligt känna hur viktig denna ”en gång om året-träff” varit för folk däruppe i väglöst land förr i tiden. Då man hade en kyrk-helg en gång årligen där alla dop och bröllop förrättades. 

Detta evenemang som ersatts av denna gränsmarknad har varit lika viktigt som älgjakten. Älgjakten som varit en del av tideräkningen, före och efter Kristus brukar vi sörlänningar dela in vår tid i. I Norrland talar man om jul och älgjakt. Före och efter dessa märkesdagar. Gränsmarknaden är även facebook IRL. Här får man veta hur det är med släkt och vänner, ja det händer att man får ett och annat om fienden också. 

Idag Brynolfdagen pinglade min svåger då vi satt med frukosten. Vi har fått MMS från stugan med tomt där vi tydligt ser gräset runt stugan har blivit slaget. Någon har gjort ”slåttanna”, som det benämns. Oj vad vi har uppskattat detta att folk har skött marken runt stugan så allt inte står där och ser obebott ut. Men samtalet idag gällde batteriet i snöskotern. Skulle svågern se till att få det laddat? Det har JU stått oanvänt hela denna säsong. Lite skämmigt erkände vi att vi glömt be om den tjänsten. Men nu är batteriet på laddning. 

Igår kväll talade jag med sonen i telefon. Han beklagade sig att från och med idag Brynolfdagen, hade Skånetrafiken slopat deras bussförbindelsen under lördagar och söndagar. Oj då sa jag så ”oturligt”. Synd om både son och sonhustrun, då det inte är ovanligt att de har söndagar som arbetsdagar. 

Sedan kom jag och tänka på att våra tilltänkta småmysiga lördagskvällar satte Skånetrafiken P för. En av de fördelar jag sett med att flytta in till sta’n var att man kan åka buss och ”hälsa på folk” lite sporadiskt. Detta begränsade nu Skånetrafiken också. Visserligen såg sonen det som en eventuellt förmildrande omständighet, att slippa föräldrarna i tid och otid. Men att de inte kom till sina arbeten då de hade helgtjänstgöring är JU förödande för dem.

Strax efter samtalet med sonen satte vi oss till bords för vår middag. Maken hade lagat köttbullar med gräddsås och lingon. Mat för en kung! Vi åt och njöt. Jag relaterade samtalet jag haft med sonen. Plötsligt insåg vi att det var absolut sista chansen att göra en oaviserad lördagskvällsvisit hos dem. Vi har inte åkt buss på ett halvt år så lite tvekan, men sedan bestämde vi oss, fram med munskydd. Iväg till busshållplatsen. Vi hade nästan glömt hur man köper biljett. Men till slut lyckades vi. Problemet var att den den rutan med ”raster-fältet” aldrig kom upp. Jag stod en stund och höll mobilen vid läsaren. Inget blippande. ”Skit samma” sa jag, jag har köpt biljett och det syns tydligt att den är aktiverad för tiden har börjat räkna ner. Men maken som inte vill riskera att få hustrun satt på vatten och bröd en månad eller två, gav sig inte. Han tog mobilen och provade. Efter en stund förbarmade sig en ung man och visade att man skulle gå ytterligare ett steg i klickandet på mobilen och trycka på QR-kodsymbolen. 

Väl framme hos sonen blev det en timme i skymningslandet. Sitta i trädgården och bara njuta av svalkan som följer med solnedgången. Ett glas vitt, nej två förresten sen bar det tillbaks hem med elvabussen. Ville inte missa turneringen med jänken. Strax innan vi skulle gå till bussen fick jag syn på en stjärna. Jag blir så glad när jag kan se dem. De har blivit så få och bleka. Samtidigt kom jag att tänka på min egna märkesdag. Inte jul eller någon älgjakt. Nej, Brynolfdagen är den dag som jag brukar se den första stjärnan efter alla ljusa sommarnätter i Norrland.  För några år sedan braskade den på med dels stjärnan och ovanpå det ett fascinerande norrsken. Jag är övertygad än idag att det var för att imponera på mig. Blev tvungen att berätta detta för sonen, som säkert har hört det flertal gånger förr. Men även han börjar vara glömsk. Dock blev han varse att hans mamma inte ser stjärnorna så bra längre. Så då vi precis anlände hemmet, fick vi ett MMS med denna konstellation. Kan ni se på bilden vad det är?

 

Föregående

Snart känns det som hemma / Soon this is home sweet home

Nästa

Three weeks by now / Tre veckor nu

2 kommentarer

  1. Margareta

    Antingen pjoddar eller karlavagnen

  2. Margareta

    Efter jag skrev kommentaren om att det var Karlavagnen, googlade jag. Jag hade rätt! Tjoho

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén