nedtecknade minnen och berättelser

Snart känns det som hemma / Soon this is home sweet home

English after the swedish today

Fjortonde augusti. Vi har bott här drygt två veckor, gubben och jag. Hur går det undrar vänner och bekanta. Lite fundersamt tänker vi efter, ja hur går det. Att ha flyttat och gjort en så stor omvälvning av vårt liv fanns inte med i vår sinnevärld för cirka ett halvår sedan.

Jag hade visserligen berättat för Anne-Marie att jag faktiskt var avundsjuk på vad hon gjorde för cirka ett år sedan. När hon flyttade till en mindre lägenhet och lät minska ner sitt liv efter vad behov hon har idag. Många års samlande utan att se att livets nödvändigheter minskat, har slutat i att vi, lika väl som Anne-Marie, haft oerhört mycket liggande i hörnor och vrår. Hon var så duktig som tog tag i sitt boende då, för ett år sedan. Inte utan att hon inspirerade oss till att göra sammaledes.

Lite oroliga funderingar från vänner och bekanta angående hur vi ska klara av den lilla ytan som vi förfogar över, om den ska räcka till för oss. Ha ha, ja visst har även vi tänkt så. Men om man betänker de hem vi båda växt upp i, har vi rejält svängrum jämfört med de hemmen. Jag är uppväxt i en 54 kvadratmeter stor lägenhet, två vuxna och fyra barn. Vi var inte trångbodda! 

Maken är uppväxt i en stuga tillsammans med tio syskon, föräldrar och farmor. Några farbröder som aldrig lämnade sitt barndomshem förrän konkurrensen om platsen runt matbordet blev prekär. Vi har gjort en uppskattning, mycket noggrann sådan att de hade cirka åttio kvadratmeter på de två våningar den stugan innehåller. Så han har också jämförelsetal att ta till om det blir diskussioner. 

Att vi inte har klart avdelat kök och vardagsrum gör att jag hade vissa dubier angående matos. Jag hade deprimerande tankar att jag förmodligen inte skulle få stekt fläsk och bruna bönor, eller fläsk och ”lögadoppa”. Men i tisdags lagade jag kroppkakor, där det ingår fyllning med fläsk- och lök-hack. Ventilationen i huset är oerhört effektiv. Medan vi pysslade med tillagningen tänkte jag på Johannes Brost och hans sketch om ”oh fy fan, djävla svenskar, lukta stekta fläsket flera kvarter!!” Men inget matos avslöjade oss. Vi kan nog ha surströmmingsskiva om vi sätter på fläkten! Yuppie!!

Och tre meter bort från spis och ugn känns ingen matos. Ventilationssystemet har vi inte riktigt fått klart för oss ännu. 

Det var många många broschyrer över alla dessa maskiner att läsa igenom. Kyl, frys, tvättmaskin, torktumlare spishäll och ugn var ganska enkla, men mikrovågsugnen var nog den svåraste av de som ingick i den maskinella runt dagliglivet. Sedan hittade vi en ytterligare broschyr som gällde ventilation. Oj då, kunde det vara något svårt? Ja minsann, det var en hel halv vetenskap på hur den sköttes. Men vi tror vi förstår. 

Man talar mycket om att saker och ting är integrerade. Jag vet inte om mitt kök är integrerat i vardagsrummet eller om det är vice versa. Men det är allt i ett. Förra boendet var också en öppen planlösning, dock icke lika mycket som här. Men en fungerande fläkt är ett måste anser jag. Och om jag riktigt riktigt noga känner efter, förnimmer jag en svag doft av purjolök då det görs en purjofisk i ugnen just nu. Hade inte kunnat känna den om jag inte visste. Mums…

Detta att laga mat, husmanskost, är ett bevis på att vi har hittat rytmen i vardagslivet igen. Surströmmingen får dock vänta lite, tror jag. Men igår läste jag en bok där man bjöd på surströmmingsskiva. Författaren kunde verkligen beskriva detta. Snålvattnet rann på mig då jag läste om hur de olika personerna hade sitt eget sätt att rensa strömmingen på. Hur de tillredde tunnbrödsklämmor med potatis och lök, med strömmingen som gjorde att det blev fulländat. Inte ens Enid Blyton och hennes Fem-böcker fick mig att bli så sugen på något som denna författare jag läst senaste dagarna. Får väl fundera på det där med surströmming en gång till…

Vi har ett restaurangbesök att se fram emot. Bad sonen med familj följa med oss ut på sta’n en kväll för att fira och tacka för all hjälp vid flytten. Vill inte berätta för dem att det är för att få tips om var vi hittar ett hyfsat ställe dit vi kan ta oss, då vi vill göra en kväll ute någon gång. Det är väl bra att låta son med familj rekommendera var de tror är hyfsat bra. Det är verkligen fördelen med att bo i sta’n. Att kunna ta en utekväll, utan att behöva ta taxi. Trevligt. 

Här kommer engelskan

Fourteenth of August.  The spouse and I have lived here for just over two weeks.  Friends and acquaintances are wondering how me make it.  We think a little thoughtfully, well how are you.  Having moved and made such a big upheaval of our lives was not part of our mental world about six months ago.

 Admittedly, I had told Anne-Marie that I was actually jealous of what she was doing about a year ago.  When she moved to a smaller apartment and had her life reduced according to what needs she has today.  Many years of collecting things without seeing that the necessities of life have diminished, have ended in the fact that we, as well as Anne-Marie, have had an enormous amount lying in corners.  She was so good at taking care of the move to her new home, a year ago.  Will not denie, she inspired us to do the same.

 A little worried thoughts from friends and acquaintances about how we should manage the small space that we have at our disposal, if it should be enough for us.  Ha ha, yes of course we have thought so too.  But if you consider the homes we both were brought up in, we have a lot of leeway compared to those homes.  I grew up in a 54 square meter apartment, two adults and four children.  We were not overcrowded!

 The spouse grew up in a cottage with ten siblings, parents and grandmother.  Some uncles who never left their childhood home until the competition for the place around the dining table became precarious.  We have made an estimate, very accurate such that they had about eighty square meters on the two floors that the cottage contains.  So he also has comparative figures to use if there are discussions.

 The fact that we have not clearly divided the kitchen and living room means that I had some doubts about food.  I had depressing thoughts that I probably would not get fried pork and brown beans, or pork and ”onion sauce”.  But last Tuesday I made potato dumplings, which include a filling with pork and onion mince.  The ventilation in the house is extremely efficient.  While we were busy with the cooking, I thought of Johannes Brost and his sketch about ”oh damn, devilish Swedes, smell the fried pork for several blocks !!”  But no food revealed us.  We can probably have a fermented herring disc if we turn on the fan!  Yuppie !!

 And three meters away from the stove and oven feels no smell of food.  We have not really figured out the ventilation system yet.

 There were many many brochures of all these machines to read.  The fridge, freezer, washing machine, dryer, ceramic hob and oven were quite simple, but the microwave was probably the most difficult of those that were part of the machine around daily life.  Then we found another brochure on ventilation.  Oh well, could it be something difficult?  Yes indeed, it was a whole science on how it was handled.  But we think we understand.

 There is a lot of talk about things being integrated.  I do not know if my kitchen is integrated in the living room or if it is vice versa.  But it’s all in one.  The previous accommodation was also an open floor plan, though not as much as here.  But a working fan is a need, I think.  And if I try really, really hard, I can smell a faint smell of leeks when a leek and fish dish is made in the oven right now.  Had not been able to feel it if I did not know.  Yum …

 This cooking, home cooking, is proof that we have found the rhythm in everyday life again.  The fermented herring, however, will have to wait a bit, I think.  But yesterday I read a book where they offered a fermented herring party.  The author could really describe this.   It really tempted me when I read about how the different people had their own way of prepare the herring.  How they prepared flatbread sandwiches with potatoes and onions, with the herring that made it perfect.  Not even Enid Blyton and her Five Books made me so hungry for something like this author I read the last few days.  May well think about that fermented herring again …

 We have a restaurant visit to look forward to.  Asked the son and family to come with us out downtown one evening to celebrate and thank him for all the help with the move.  Do not want to tell them that it is to get hint where we can find a decent place where we can go, when we want to have an evening out sometime.  It’s good to let son and family recommend where they think is pretty good.  That’s really the benefit of living in the city.  To be able to take an evening out, without having to take a taxi for transport home.  Nice.

Föregående

Yes I counted the windows / Ja, jag räknade fönstren.

Nästa

Brynolfdagen

  1. Margareta

    Surströmming hoppas jag att bli bjuden på.
    Avundsjuk är ordet. Då vill man också ha vad den andre har. En sorts komplimang.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén